Chefer från helvetet – har du haft nån?
Vi på Disruptive anser att entreprenörsskap och ledarskap går hand i hand. Det finns dock många chefer som ibland gör mer skada än nytta i sin yrkesutövning. Eftersom även varnande exempel kan vara lärorika inbjuder vi er läsare att maila oss era egna eller närståendes berättelser om chefer som gjort korkade, tragiska eller vansinniga saker! Dessa berättelser kommer vi att publicera här på Disruptive men givetvis under anonyma former. Detta innebär att inga personer eller företag kommer att nämnas vid namn. Vi är inte intresserade av att hänga ut en enskild person eller företag utan vill på detta sätt möjliggöra att vi alla kan kan lära oss av andras misstag. Om vi dessutom får oss ett gott skratt till livs så må det vara hänt 
Så snälla, rannsaka ert minne, fråga vänner och bekanta. Maila oss sedan era berättelser om ‘Chefer från helvetet!’
Tek said,
October 13, 2007 @ 2:12 pm
När jag var 23 och plötsligt blev chef var jag verkligen inte en bra sådan. Ostrukturerad och antagande att alla var lika självgående och motiverade som jag själv gav jag oklara riktlinjer, hade dåligt med uppföljningar, satte verkligen inget bra exempel själv alla gånger och var sammantaget en ganska dålig chef. En sak jag gjorde rätt var dock att erkänna att jag var oerfaren och lyssna på dom jag skulle styra, vilket gav mig många tillfällen att förbättra mig själv och arbetsförutsättningarna för gruppen.
Poppe said,
October 14, 2007 @ 8:55 pm
Tek, krävs självinsikt att erkänna att man inte var en bra chef. Tror också att det är din självinsikt som gör att du antagligen är en mycket bättre chef nu. Alla måste lära sig, skillnaden ligger i att alla inte förstår att de behöver lära sig.
ammi koorti said,
February 20, 2009 @ 6:40 am
Hej!
Min man (47år) insjuknade pløtsligt i oktober månad i en mycket allvarlig tarmblødning som var svår att stoppa. Dessutom fick vi besked om att han har canser i magen. Jag fick rådet av lækare på KS att utnyttja min rætt till nærståendepenning. Vilket jag gjorde i 6 veckor. Nær min man återhæmtat sig så pass att han utan min øvervakning kunde røra sig obehindrat i lægenheten återvænde jag till mitt jobb. Dagen efter kallar chefen mig in på sitt kontor och ber om att jag skall sænka min arbetsprocent till 50 från 100. Før min frånvaro på arbetet hadde orsakat verksamheten skada (KS sjukhus) Jag sa nej. Åkte en tur till Oslo och blev rent ut sagt skitførbannad ju mer jag tænkte på saken. Skrev ett mail och sa att jag var arg och ledesen samt att jag vægrar att gå ner i arbetstid pga min mans sjukdom. Væl hemma igen kallar chefen in HR avdelning och ber mig ta in facket. På møtet så ber hon mig ånyo att gå ner i procent till 50, del før att min eventuella framtida frånvaro kommer att skada hennes verksamhet ekonomiskt, jag kan i huvudet omøjligen vara på plats till 100% då jag befinner mig i en prssad situation påstår hon. Jag blev så førbanna att jag sa opp mig. Dumt men ORKA!!!