För cirka veckor sedan släppte riskkapitalföreningen en rapport om läget på den svenska riskkapitalmarknaden. I den hittar man följande stycke:
Den genomsnittliga innehavstiden för de avyttrade bolagen var 4,6 år. Riskkapitalbolagen har i genom-snitt fått cirka 4,5 gånger pengarna för de avyttringar som gjordes under året
Man kan också se att merparten av investeringarna är relaterade till private equity. 42,5 av 49 miljarder går till detta segmentet av riskkapitalmarknaden, alltså nästan 85%.
Räknar man lite på detta ger det en genomsnittlig avkastning på ca 40% i år. Detta är såklart en förenklad analys eftersom den bygger bara på de avyttringarna som gjordes under förra året. Jag tycker ändå den ger en fingervisning om hur lönsamt private equity är. För det är nämligen private equity det handlar om. För er som inte vet vad private equity handlar om är det alltså riskkapitalister som köper befintliga företag, ofta med hög belåning. När man ser dessa siffror inser man att private equity är ofantligt lönsamt. Tänk själv att du köper ett företag, belånar förvärvet till 2/3 och förvärvet avkastar sedan 40% per år. Din avkastning blir fantastisk hur du än räknar. Givet detta faktum framstår det ju faktikst ganska otroligt att kapitalägare skall satsa på nya företag. Visserligen kan nog avkastningen bli minst lika bra mätt i relativa tal men bortfallet av företag är mycket högre. Det är sällan befintliga stora företag gör konkurs men för relativt nya oprövad kort är sannolikheten hög. Private equity handlar också om stora pengar, det finns alltså en stordriftsfördel i förvaltningen av kapitalet. Finansieringen av nya företag handlar om ganska små summor mätt i relativa tal vilket gör att förvaltningskostnaden är mycket högre.
Denna diskrepans i lönsamhet gör att kapital och kompetens i första hand går mot riskkapitalbolag som är aktiva inom private equity, inte mot de riskkapitalbolagen som satsar på seedkapital och tillväxt. Antagligen är detta en(av flera) makrofaktor som gör att det är dålig tillväxt av nya företag i detta land.
Förhoppningsvis är detta en faktor som försvinner efterhand som mängden aktörer inom private equity segmentet ökar och därmed stiger priserna på köpobjekten(på sikt). Eftersom kapital söker bra avkastning givet risken man måste ta kommer detta leda till att på sikt kommer mer kapital till andra segment inom riskkapitalsektorn. Detta är dock en process som kan ta sin tid och nog något som startups i sverige lär få vänta på!
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Tack för analysen! Oerhört intressant att läsa. Nu är jag inte tillräckligt slipad för att se eventuella hål i din analys, men det satte klart igång kugghjulen hos mig och ser fram emot kommentarer från andra med koll.
Artikeln besvarar delvis varför det kan vara svårt att finansiera företag med riskkapital i väldigt tidiga faser. Aktörerna i detta område är inte så många. Ett fungerande alternativ till riskkapitalbolag finns; privat investerare (affärsänglar). Dessa tidiga privata pengar kan vara enda vägen att riskfinansiera ett bolag tidigt för att lyckas skapa de första affärerna, för att i en senare runda eventuellt finansiera bolaget ytterligare mha VC-bolag.
Jag skulle vilja passa på och peka på ett problem som privata investerare har och som om det löses skulle skapa mer incitament att investera i tidiga faser. Skattesystemet för dessa privata investerare innebär att de får betala skatt på de investeringar som går med vinst, men inte kvitta mot förluster i andra investeringsobjekt. Det är alltså mycket ofördelaktigt, skattemässigt, att bygga upp en portfölj av investeringar i dessa bolag. Hade förluster varit avdragsgilla mot vinster tror jag riskaptiten hade ökat bland dessa personer och på så sätt hade mer pengar funnits tillgängligt för entreprenörer med lovande idéer.
Skatten är nog också ett litet delproblem! Framförallt känns det som ett onödigt problem då denna typen av investeringar faktikst missgynnas kontra andra typer av investeringar
Å andra sidan är ju skatten är ju ett lösligt problem, gör man investeringarna i bolagsform blir ju investeringarna verksamhetsförluster eller verksamhetsvinster.
Men det är klart när vänner och familj investerar straffas de rätt hårt om man misslyckas!
Rille:
det finns nog hål i min analys med diskrepansen mellan de olika segmenten i risk och avkastning är så stor att man nog kan säga att någon typ av relevans har det. Sedan kan ju nog debatera hur stort problemet är…
Nu tycker jag Era inlägg börjar bli lite långa, skriv kortare så hinner jag läsa alla.
@Dritz – Läs oftare 😉