Har erfarenhet som affärsut-/-avvecklare inom mobila tjänster och jobbar för tillfället som företagare i en annan för tillfället mer lukrativ bransch.

Det som jag uppfattade som många källarföretags problem är att man trodde att produkten/tjänsten var allt medan man inte brydde sig så mycket om distributionen. Man ägnade gärna hur mycket tid som helst på att utveckla häftiga funktioner som man inte hade en aning om om kunden ville ha. Det man borde ha ägnat tid åt i stället var att hitta smidiga distributionspartners. Ett annat fel var att man tittade för mycket på marginalen och för lite på omsättningen. Hellre en halvbra produkt/tjänst med halvdålig marginal och starka distributionspartners än en fantastisk produkt med skitbra marginal och egensnickrad distribution.

Sedan finns det iofs också kassa affärsutvecklare som mer bryr sig om att visa sig på styva linan inför sina chefer och bara satsa på de produkter/tjänster som styrgruppen gillar. De gör inget formellt fel när försäljningen viker iom att de bara lyssnar på ledningen men i mina ögon är de inte lojala mot ägarna. Har sett ett par dödfödda mångmiljonprojekt inom mobilt Internet som dragits igång av stora företag trots att ingen egentligen trott på dem. De har bara varit politiskt rätt i organisationen.

Då lyckas man kring detta.

Det är målstyrngen som är nyckel till detta. När en organisation når en viss nivå då blir tjänstemanna delen för tung och då ökar vikten av målstyrning. Tjänstemän är fullt kabapla att vara innovativa om det kommuniceras, förankras och belönas. Att vara innovativ är inte bara entreprenörens/uppfinnarens ensamrätt!

Att entreprenören stannar och bidrar i ledande funktioner till ledarskap, till innovation, till högre kompetens och motivation är, tycker jag en grundförutssäning för att företaget skall slippa mogna!