Sverige sjuder av dådkraft, speciellt hos de yngre generationer som vuxit upp med Internet. Via denna blogg har jag haft förmånen att komma i kontakt med många människor varav flera kommer att utgöra morgondagens ledande företagare. Samtidigt har det aldrig varit så billigt att förverkliga sina idéer som vi tidigare skrivit om här på Disruptive. Kostnader för infrastruktur i form av hårdvara och mjukvara är bråkdelar av vad de var för bara 10 år sedan. Detta parat med den dådkraft som finnes hos dagens internetentreprenörer gör att nya möjligheter öppnar sig. Både för entreprenörer och investerare.
En som har insett detta för länge sedan är Paul Graham som med sitt YCombinator byggt upp en liten miniindustri för såddfinansiering. Han driver tesen att de etablerade riskkapitalbolagen på grund av sin storlek tvingas längre bak i investeringsprocessen och att det finns ett utrymme för mindre aktörer att tidigt och billigt komma in i attraktiva projekt.
Efter att själv ha sonderat den Svenska riskkapitalmarknaden både i egenskap av bloggare och entreprenör har jag kommit till slutsatsen att det också i det svenska ekosystemet saknas en aktör för de allra tidigaste webbstartupsen. Men istället för att kopiera YCombinatormodellen där startups erbjuds $5.000 + $5.000/grundare i riskkapital för att under 3 månader ta fram en betaversion av en tjänst skulle jag vilja se en annan approach.
Stockholm Innovation and Growth (STING) är en aktör som med sin inkubatormodell gör en viktig insats på såddområdet. Tyvärr måste de flesta projekt som antas där ha en väsentlig teknikhöjd. Något som i de flesta fall idag inte är ett kriterium som uppfylls av en webstartup på två personer och lite kunskaper i PHP el RubyOnRails.
Här är mina idéer kring hur en såddaktör, låt oss kalla den SeedCapital.se skulle jobba:
- Satsa på små team. 1- 3 personer max med både teknisk och affärsmässig kompetens.
- Investera tillräckligt för att de ska kunna köra i 6 månader. Ca 30.000 SEK/person/mån. Ge dom 3 månader att produktutveckla samt 3 månader för att lansera, bygga användarbas/kundbas och hitta intäktströmmar.
- Efter 5 månader görs en utvärdering om huruvida Seedcap skall fortsätta finansiera projektet i ytterligare 6 månader.
- För det fall Seedcap bestämmer sig för en fortsättning så inleds också en process med att hitta finansiering för projektet på längre sikt.
Projekten och teamen skall alltså möta verkligheten, läs användare och kunder, så snabbt som möjligt. Ett vanligt syndrom i Sverige är små källarföretag som produktutvecklar i evigheter innan dom ens träffar en kund. Husbibeln kommer att vara 37Signals Getting real.
Vidare är den främsta styrmetoden tighta deadlines och väl definierade milestones.
Detta var upplägget i grova drag. Givetvis får man vrida och vända litet på modellen och konceptet men jag tror att ett bolag som SeedCapital.se skulle kunna fylla en funktion. Vad tror ni? Hur skulle ni göra?
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Och tjänar man i nte pengar på det så tjänar man pengar på TV-serien som parallellt spelas in och sen säljer man “formatet” till USA 😉
Intressant inlägg…
En anna fråga som kanske inte har exakt med ämnet att göra men ändå handlar om investering. Tycker inte du att man borde satsa på en svensk version av Dragons Den, som jag vet att du också följer.
Det är ett ju ett perfekt sätt för nya entreprenörer att visa upp sin vara och samtidigt ha chansen att hitta en investerare.
Är det någon som vet om det har funnits sådana funderingar i Sverige?
Jag har hört rykten om att det finns männsikor som haft sådana tankar. Dock tror jag det är svårt att finansiera en sådan produktion.
Peter kan dock intyga att jag skulle passa bra som Drake, jag kan vara dryg som få 😉
Det låter spännande. 49lights skulle passa perfekt in i den modellen. Samtidigt känner jag att man måste lära sig saker “the hard way”. Det finns ingen utbildning som kan förbereda en inför livet som entreprenör. Vi hankar oss fram med olika konsultuppdrag (vi tillverkar webbshoppar och sysslar med logistiksystemutveckling) samtidigt som vi utvecklar våra egna produkter. Vi blir på så sätt pressade att skapa någonting som verkligen säljer, produkter som det finns ett verkligt behov av och som inte bara låter bra på pappret. Nackdelen är då förstås att det tar ganska lång tid för våra produkter att bli färdiga.
Jenny
Jag förstod nog inte riktigt allt i din kommentar. Ni har kunder till era logistiklsöningar men de lösningar ni verkligen vill utveckla, tar tid för ni har ingen tid att lägga på dem?
Ja precis. Vi är bara tre personer så det är ingen konsultorganisation vi driver. Vi utvecklar webbsajter och olika webbapplikationer. Vi utvecklar också en spännande onlinebaserad produkt riktad mot webbshoppar som syftar till att effektivisera och öka försäljningen.
Jag älskar Ycombinator-konceptet. Det förvånar mig att ingen tagit den rollen i Sverige ännu. Iqube och Firm Factory Network är steg i den riktningen, men det Ycombinator gör, och ni föreslår, är ändå avsevärt annorlunda.
Värt att nämna i sammanhanget är också att Ycombinator och TechStars varit bra investeringar, trots att konceptet inte har många är på nacken har det redan lett till flera exits för investerarna.
Så. Affärsänglar/VC, vad väntar ni på?
Andreas : Jag har två företag som båda är med i IQube, och du har rätt de gör inte riktigt samma sak.
Men jag kan ändå rekomendera IQube för de som har sådana funderingar. Man får mycket hjälp och tips från “experter” som har varit med ganska länge. Bara det är guldvärt.
Mvh
Detta är fel på många sätt. Att börja sin affärsverksamhet genom att släppa in delägare till en alldeles för låg värdering är ingen bra idé förutom för riskkapitalisterna som skapar en situation de kan utnyttja.
På N3P lär vi i stället entreprenören att bygga en egen, stabil och lönsam verksamhet genom att sälja först, alltså hitta en första kund som i och med sitt intresse visar att entreprenörens idé är god, kan vara med och finansiera genom ett förskott (eller med avtal som kan ge billig orderfinansiering i bank) samt kommer berätta i detalj hur idén ska genomföras.
På så sätt tar entreprenören en mindre risk och har mycket stora chanser att lyckas utan att behöva ta in “onda pengar” eller, vilket är värre, kan ledas till att tro att en felaktig idé är briljant.
Det finns mkt sanning i det du säger. Kundfinansiering är en aktivitet som som är underskattat och som det aldrig pratas om.
Det som ändå säger att det finns ngt här är att Ycombinator är väldigt framgångsrika och deras modell är inte helt olik den
Den andra argumentet är att om Google körde den strategin, då skulle nog inte google vara så framgångsrika som de är. De ägnade mkt tid åt anvädnarna de första tre åren och hade enorma kapitalbehov bara för att finansiera bredband och hårdvara. Hade de istället försökt sälja teknologin hade den antagligen inte nått så långt som den gjort idag eftersom deras potentiella kunder aldrig kunde hostat så mtk pengar som de behövde för att ta teknologin så långt som de gjort.
@Claes, Kundfinansiering är givetvis den allra bästa finansieringsformen och något som både jag och Rudolf på Disruptive förordar. Det finns dock många startups som bygger konsumentorienterade tjänster där denna approach inte är gångbar.
“Kundfinansiering är givetvis den allra bästa finansieringsformen och något som både jag och Rudolf på Disruptive förordar…”
Jag är lycklig, tack!
Intressant inlägg, själv jobbar jag som studentansvarig på VentureZone vid Linköping universitet och har själv gått i samma tankar. Träffar på många fantastiska idéer, men orken och det risktagande som krävs att komma igång är för många ett stort steg. Självklart är det bäst med “kundfinansiering”, men jag tror att en tweakad svensk Ycombinator skulle fylla en viktig funktion för ett fortsatt sund utveckling av nya bolag i Sverige. Bättre med fler entreprenörer som tar in “ont kapital” (enligt Claes definition ovan) än personer som inte gör något alls av sina idéer.
Jonas; om du har intresse av webb 2.0, startups, riskkapital etc så är du väldigt välkommen ned på OpenCoffee Club i Linköping (http://www.opencoffee.se/?tag=link%C3%B6ping), http://groups.google.se/group/occlkpg
Har även skickat ett mail till dig
Som riskkapitalist sedan 10 år ( IT Provider och numera Via Venture ) så kan jag bara konstarera att behovet verkligen finns, dock har varken entreprenörer eller finansierare varit mogna för incubators .. än så länge ! Men, det vi ser nu med iQube, Firm Factory, Sting, Grädde och mer informella nätverk är mycket lovande. Jag är övertyga om att vi kommer får fram bra strukturer och modeller för relativt tidiga bolag. De flesta riskkapitalister behöver kunna investera mellan 5 och 10 mlij som minimum och det är ofta för mycket pengar för att fungera i detta sammahang … så mina råd är : Försök få betalande kunder ( konsult uppdrag är the mother of levebrödspengar så att säga ), låga kostnader, gneta på, håll dialogen med sådana som mig ( en fika på Anglais då och då är bra .. ) för eller senare så ska vi säkert kunna göra affärer !! 🙂 —
Såddfinansiering finns i Sverige, det är inte det som är grundproblemet. Men det är ju så förbaskat spretigt och invecklat. Det är ju byråkrati varning så det skryter om det.
Den tid det tar att få tag i såddfinansiering via nuvarande källor är tid man kan använda smartare genom att gå till bolagsplatsen.se och få en finansiär direkt. Det kostar en lite slant, men byråkratin försvinner ju i princip direkt. Affärsänglar (privat personer i detta fall) är väldigt informella i jämförelse med de statliga alternativen. Man kan sitta ner över en kopp kaffe och prata som vänner.
Som jag skrev på en refererande blogg: det enda som hindrar bolag i såddfinansierings stadiet att få finansiering är att de inga kundbokningar har. Samt att det inte finns en tydlig styrelse samt föreslagen VD samt att det inte finns en simpel praktisk plan för hur leverans av produkt/tjänst ska ske.
Lös de specifika punkterna så har ni finansiering med en knäppning med fingrarna. Annars kan ni väl komma till mig. Vem vill inte investera i ett projekt som har säg 20-100 kundbokningar redo att konverteras till pengar på banken, bara leverans sker som överenskommet?
Många entreprenörer glömmer en simpel regel: deras egen roll. Entreprenörens roll är som idéskaparen och kundscouten. Resten är bara en fråga om att få in finansiär och styrelse. Resten där efter behöver entreprenören inte ens vara med på. Han kan hitta på nya produkter om han vill och bevisa de kommersiellt också, eller varför inte sälja av så dyrt det bara går och leva gott med pengarna? Varför göra det mer invecklat än så?
Snart tre år sedan den här tråden men fortfarande har inget hänt i Sverige.
Ändå lägger staten mångmiljardbelopp på att försöka få riskkapitalmarknaden att funka….