Effort Shock! – Hur vi alltid missbedömer den ansträngning som krävs för att nå våra mål

Jag läste för ett tag sedan ett inlägg på den amerikanska humorsajten Cracked.com av skrivet av deras chefredaktör David Wong. Inlägget hade titeln “How Karate-Kid Ruined the Modern World” och även om det var ägnat att underhålla så var innehållet, trots den något lättsamma titeln, värt att resonera kring här på Disruptive tycker jag.

I korthet var Davids tes att vi misslyckas med de flesta av våra mål, exempelvis bantning,  därför att vi tror att det är enklare att genomföra än vad det egentligen är. Vi svälter och tränar i flera veckor och hoppas på snabba resultat samtidigt som vågen knappt ger ett utslag. En kort period av frossande och allt arbete är förstört. Med glimten i ögat skyller han detta på filmer som Karate-Kid där en filmsekvens på några minuter visar hur huvudpersonen tar sig till toppen genom förvisso intensiv träning men som ändå inte verkar orimlig. Det är bara det att när man sätter igång med att träna så är arbetsinsatsen inte bara större än vad man trodde, den är otroligt mycket större!

Huruvida filmer som dessa är orsaken eller ej är inte viktigt. Det viktiga är hans slutsats att vi oftast är oförmögna att bedöma hur stor arbetsinsats det krävs för att uppnå ett visst mål. Malcolm Gladwell presenterade i sin bok Outliers en tes om att för att bli riktigt bra på något så krävs det att man investerar 10.000 timmar i det. Denna 10.000-timmars regel stämmer nog rätt bra och till förstone kanske den till och med stimulerar till förkovran i något man vill bli bra i. Åtminstone tills man börjar fundera på hur mycket 10.000 timmar egentligen är och man till slut inser att 10.000 timmar motsvarar 5 år av heltidsarbete :-).

David har döpt denna tendens till missbedömning för Effort Shock och jag tror att vi alla nån gång drabbats av detta! Faktum är att jag tror att entreprenörer i synnerhet  är mästare på att missbedöma ansträngningar, och vad mera är, jag tror t.o.m att det är bra att dom gör dessa missbedömningar! Anledningen är att om man visste hur jobbigt det är att genomföra något så skulle man väldigt sällan ens sätta igång med det.

När jag själv för länge sedan startade Funplanet så hade jag ingen aning om vilket enormt arbete som jag skulle lägga ned under 7 år, hur många katastrofer som skulle hanteras och vilka motgångar som skulle övervinnas. Denna aningslöshet gjorde att jag vågade satsa. Hade jag från början vetat om allt som skulle inträffa på vägen så tror jag ärligt talat aldrig att jag orkat starta 🙂