Just nu jobbar jag med att ta in riskkapital till två “stealth” projekt i BootstrapLabs Business Lab och återigen uppenbaras skillnaderna mellan Silicon Valley och Europa (i ett av projekten tar vi in några Europeiska investerare).
Ett exempel: I detta projekt gör vi en liten runda och släpper 10% av bolaget till “friends and family”, dvs. lite närstående investerare, affärsänglar m.m.
Jag pratade med en “friendly” VC härom veckan och berättade hur mycket pengar vi ville ta in, och fick reaktionen “det är ingen idé – det är för lite pengar, ingen tar det på allvar”. Nästa person jag pratade med sa “strunta i denna runda, idén och området är så pass hett att vi kan och bör ta in 5 MUSD i ett par omgångar direkt och skala snabbt”. Det mest intressanta är att personerna är tuffa VC’s som faktiskt sågar mycket. Men de gillar projektet, och förstår snabbt vad det handlar om.
Dialogen med mina Europeiska kontakter går åt andra hållet: “det är ju väldigt intressant, men kan vi inte gå ner i värdering eller få lite optioner på köpet?”
Underligt hur snabbt jag glömt detta, hur man allt som oftast med Svenska investerare skall pruta dealen, fixa/trixa och de ska komma in lite billigare för att vara med. Nu ska jag säga att jag vill att de som investerar i mina projekt ska göra en bra affär naturligtvis (annars är det svårt att vara en serieentreprenör …), men den rimliga gränsen för detta har en annan skala i “the Bay area” än i Sverige och Europa.
Ett av dessa projekt tycker jag är superintressant och kanske den bästa entreprenörs/företagsidé jag haft och jobbat med på många år. Jag har dessutom rätt grundarteam för projektet, tror jag, och ser fram verkligen fram emot att bygga upp detta här i Silicon Valley.
Kommer att dela med mig här på Disruptive om hur detta fortskrider, kan inte avslöja så mycket ännu, men inom kort kan jag berätta betydligt mer!
About Nicolai Wadstrom
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Intressanta reflektioner! Följer detta med spänning!
Får man vara med? 🙂
Intressant, du belyser den tydliga skillnaden mellan svenska/europeiska VC’s och amerikanska. De förstnämnda har alltid varit lite skotträdda och vill (nästa) alltid laborera med strukturna och villkoren i transaktionen. Ofta blir det för krångligt och entrepenören ledsnar och dealen rinner ut i sanden.
Jepp, det är väl lite för mycket Draknästet, men så där går det ju inte heller riktigt till i Sverige, jag har finansierat upp många av mina egna företag i Sverige och jag har haft alla möjliga dialoger, bra och dåliga, men också rest en hel del pengar till mina företag genom åren.
För bra projekt så går det, men man måste nästan ha ett par kapitalstarka affärsänglar med bra nätverk nära bolaget som kan få bolaget över de första MSEK i investeringar och utveckling, så att man kan kan plocka bort lite risk för nästa runda, samt ha investerare som “visat” vägen typ.
Tycker detta konceptet verkar intressant. Men det funkar väl bara i USA.
Länken går till exempel
http://www.kickstarter.com/projects/1568636172/the-banjo-project-the-story-of-americas-instrument?ref=spotlight