Sidkarta | Disruptive RSS | Kommentarer RSS

Det är tungt att dansa ensam

dansa-ensamSex dagar i veckan jobbar du. Din att göra lista är alltid för lång. Varje dag, när du går och lägger dig somnar du med vetskapen att jag aldrig hann färdigt det du absolut skulle hinna färdigt. En ständig känsla av att aldrig vara tillräcklig.

Varje dag möter du minst ett problem, du inte vet hur du skall lösa. Oftast räcker inte ett gäng googlingar, utan du måste lägga tid på fundera och testa fram lösningar. Ofta blir det sådär. Man bär på frustration att +30000 timmar av studier och arbete och ändå räcker man inte till…

Ibland vaknar du sjuk, feber, hosta och du känner dig som en färsk viltolycka. Du går upp i alla fall och duschar länge för det är så varm och skönt, äter två treos och tvingar ned en riktigt frukost. Du mailar och ställer in alla möten, men du går inte och lägger utan sätter dig och jobbar på leveranser, presentationer, kontroller eller vad som nu är mest pressande. Efter några timmar är du för trött, så du slår bara igen datorn och då du redan sitter i soffan, lägger du dig bara ned och drar filten över dig. Inom 90 sekunder sover du. Du vaknar två timmar senare och viltolyckan är inte borta, ändå öppnar du bara datorn och fortsätter direkt där du slutade. Inte lönt att klaga, det ändrar ändå inget. Utgången är inte bakåt, den är framåt och den syns inte. Det är poänglöst att stanna upp för utgången kommer inte närmare, för att du stannar

Ibland ringer klockan 0345 och du bara går upp, tar på dig kläderna du la fram under kvällen igår. Känner inte ens tröttheten för blodtrycket är redan uppe av resfeber. Borstar tänderna, tar väskorna och går ut till taxin, som skall ta dig till Arlanda. Det är en säker och trygg resa med Taxi Stockholm. Men när du sitter där i taxin överväldigas du av en ensamhetskänsla. Nästan ingen vet att du är på en jobbresa och på ett plan, är det du gör, helt meningslöst, precis som arbeten och uppdrag kan vara. Du vet att de kommande tre dagarna finns det ingen plats för dig, det är transporter, presentationer, hotellrum, dålig sömn och mat du inte lagat själv. Du skall ständigt vara på väg, ständigt prestera på max. Mörkret utanför bilen spär på känslan av meningslöshet.

Ändå, kryper de där ögonblicken av tacksamhet fram. Tacksamhet för att livet har varit vänligt nog att ge dig den referensramen att utgången finns där framme, trots att du inte kan se den. Tacksamhet för att du vet att om du bara fortsätter dansa, oavsett om musiken tystnat, ljuset slocknat och publiken gått hem, kommer det dyka upp någon att dansa med. Du måste bara bara trotsa tröttheten och fortsätta att dansa till tystnaden…..

 

En vardag för många entreprenörer. En historia värd att delas!
Created by disruptive.nu
Det är tungt att dansa ensam by
About

Christian Rudolf, mitt Entreprenörskap är sökbyrån Topdog.nu, där jag hjälper stora Svenska företag med deras SEO. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, mopsar & friluftsliv.
Du hittar mig på Twitter här

Comments

  1. Årets hittills bästa text om entreprenörskap Christian. Ner med huvudet, upp med arslet och stånga vidare genom nästa tegelvägg. Och nästa. Och nästa.

  2. rudolf says:

    Tack Jonas!

  3. Väldigt bra och träffande!

  4. rudolf says:

    Tack Marcus

  5. Johan says:

    Grymt bra skrivet. Kan verkligen relatera :-)

  6. rudolf says:

    Tack Johan!

  7. Lysande text! Tack!

  8. rudolf says:

    tack Erik!

  9. Magnus says:

    Fan vad bra du är Christian. Bästa, och mest träffande jag läst på år och dagar. Nickan igenkännande, och känner klumpen av en kombinerad ledsamhet och glädje i halsen. Tack!

  10. rudolf says:

    @Magnus man kan bära på märkliga sinnestämningar!

  11. Jag tycker att det här låter lite för dystert och negativt – inte är det väl bara några “ögonblick av tacksamhet” som är det positiva med entreprenörskapet? Att varje dag få ägna sig åt det du älskar, att få styra över din egen tillvaro, att påverka omvärlden, och stimulera till bättre prestationer bland kollegor, att få träffa och hjälpa nya spännande kunder. Jag har aldrig mått bättre, varit gladare, mer stimulerad och lyckligare än de senaste år då jag drivit egna bolag – jag antar att du, som faktiskt är en av orsakerna till att jag tog steget till egenföretagande, också känner en lycka över det vägvalet? Skriv ett inlägg åt det hållet också! :)

  12. rudolf says:

    @CG

    För mig är det inte så att företagande gör mig lycklig. Faktum är att mkt trivialare och vardagliga saker gör mig glad och lycklig. Däremot är det företagande jag vill göra. Jag skulle aldrig få lov att göra de sakerna jag får göra nu, som anställd någonstans, eller lära mig de aspekterna av marknaden och Google som jag får göra nu. Jag får dessutom använda ordet “nej” så mycket jag vill.

    Jag tror inte heller att du skall se inlägget med som dystert. Ca 70% av alla svenska företagare är ensamma i sitt företagande och många individer som vill bli företagare, anser att det är just ensamhet som är ett hinder för att bli företagare.

    Min poäng är att ensamheten i de flesta fall försvinner på vägen. Du blir intressantare som människa för andra företagsintresserade, när du startar din färd. Att försöka lösa ett ensamhetsproblem, innan färden startar är mycket svårt och det blir lätt fel när färdens stress börjar tära på relationenen. Däremot, när färden startar kommer det dyka upp valmöjligheter som man i förväg inte ens kunde fantisera fram som är bättre lämpade.

    Jag kundes såklart skriva detta i klartext som jag gjorde här i kommentaren, men jag tror inte det skulle vara lika intressant. Jag vill dessutom öva på att få ned i mina känslor i ord så att andra människor kan relatera till mina tankar och känslor. Att internet och orden upplevs på samma sätt hos mottagaren som de gör i mitt huvud. Av din kommentar kan man dra slutsatsen att jag till fullo inte lyckades denna gången heller.

    Det finns en annan aspekt av disruptive som jag och Peter nästan aldrig talar om längre. När vi 2007 satt på Peters balkong i kvällsolen och drack en öl och pratade om disruptive, tyckte inte vi, att det offentliga samtalet speglade hur det egentligen var, att vara företagare. Vi tyckte att samtalet handlade om två saker

    1. Politik:Att företagarna skall fixa jobben. Vilket vi tycker är absurt. Om ngn vill att jag skall fixa jobb till ngn och lösa ngns problem, då får de faktikst först fråga mig om en offert. Jag förbehåller mig rätten att jobba mot mina mål i livet, tillsammans med som jag känner är viktiga. Inte lösa någon typ av samhällsproblem genom mina handlingar.
    2. Framgångsmyten.Företagande speglades ofta utifrån en framgångsmyt, på glättigt papper, där man fottat vackra människor i speciella positioner som ingen vanlig människa ngnsin skulle ställa sig i.

    Peter och jag ville berätta och ha ett samtal som låg mycket närmare hur vi upplevde företagande. Det kan vara lycka som det är för dig. Jag har tidigare känt att företagande gjort mig fri och lycklig, oavsett hur mycket pengar jag haft på kontot. Men både Peter och jag har fått uppleva den mörka sidan av företagande kring att man måste avskeda de människorna man tycker om, kronofogden, jurister, konflikter, oförståelse för företagandets vardag och jag känner till flera fall i min närhet, där företagandet utlöst svåra depressioner eller djupa känslor av ensamhet som jag beskriver här. Jag vill prata om negativa känslor också och i detta fallet försöker jag visa på att trots att jag känner såhär nu, kan jag hantera det på ett bra sätt, genom att tänka på att lösningen kan jag inte se, däremot vet jag, att den finns där.

    Det blev ett litet längre svar på din fråga än vad jag tänkte mig men det visade sig vara ett bra sätt för mig att hantera stressen jag är i just nu, så jag nyttjade dig lite, hoppas du fick ut ngt av min långa utläggning.

  13. Knallbra post, Christian.

    Du legger deg her ut på den farlige reisen som kalles for å være helt ærlig, og den reisen har mange underlige vendinger. Det er nemlig ikke slik at folk flest ønsker å vite hvordan du har det, sånn egentlig.

    Jeg har vært på denne reisen selv et par års tid nå, og jeg kan garantere at du har mer ensomhet i vente. For min del skulle det et hjerteinnfarkt til for å innse en at en del ting i livet mitt trengte å endres, og det viktigste var å tørre å være HELT ærlig, både med meg selv, og de jeg forholder meg til.
    Så, dette har ført til en del beslutninger, som businessmessig har på kort sikt hatt negative konsekvenser, men som jeg ser nå var riktige – og riktige.

    Min situasjon nå er at jeg har kuttet bort alle ting i livet mitt som jeg gjorde fordi det var en etterspørsel, men som dro meg ned, og erstattet disse med faktisk frihet. Frihet til å si nei når ikke alt føles rett.

    Du er innom disse valgene som du åpenbart sliter med å ta flere ganger i det du skriver, men jeg tror du ikke riktig har kommet til det store valget. Du har valg foran deg som du vet vil kunne funamentalt endre din tilværelse, og dette er hva jeg oppfatter denne posten å handle om.

    Jeg har tatt disse valgene for min egen del, og følger min gut-feeling 100% i alt jeg gjør. Og, jeg lar aldri pengene bestemme om jeg skal gå inn på noe eller ikke. Føles det rett så gjør jeg det. Er det noe som skurrer, lar jeg heller være.

    Jeg vet ikke om jeg har forstått posten din riktig, men jeg forstår det dithen at du tenker på en radikal endring av retning, men er ikke helt kommet til punktet hvor du tar sjangsen på å bryte over.

  14. Christian R says:

    @Björn

    Jo, mitt beslut är fattat. Fattades för säkert två år sedan. Jag är i exekveringsfasen. Posten handlar om hur man hanterar bördorna av företagstartande. När beslutet är fattat, måste man fortsätta.
    Man måste orka fortsätta, det är min poäng! Utgången ligger framåt, även om man inte kan se den.

    “og jeg kan garantere at du har mer ensomhet i vente” Så är det!

  15. Jag förstår helt klart din poäng bättre nu efter en andra läsning och din utläggning. Företagandet är helt klart ofta ensamt och för med sig både stora för- och stora nackdelar.. Man behöver nog gifta sig med det, älska det, för att orka när det är tungt, mörkt och ensamt. På plussidan är det en fantastisk utbildning, utvecklande och ofta väldigt roligt och ibland belönande.

  16. Christina Liedberg says:

    Hej, jag fastnade för rubriken och började läsa… Just för att det är tungt att dansa ensam som företagare vill jag inspirera till att dansa tillsammans och därmed uppleva mer lätthet och glädje :) Nej, det är inget skämt utan det jag jobbar med. Då handlar det inte om pardans eller koreografi utan faktiskt om att just dansa ensam, hitta din personliga rörelse, men i en gemenskap och nära dig själv och andra människor. Med hjälp av frigörande dans, avspänningsövningar och att i samtal dela med sig av sina tankar och känslor, hitta tillbaka till sin kraft och inspiration. Och att få mer energi och sova bättre. Min strävan är att få ihop det jag gör i mitt företagande med det vardagliga, vanliga livet. Om jag brinner för det jag gör, är “gift” med mitt företag, så kan det inte separeras från mitt övriga liv. Självklart en utmaning men handlar det inte alltid om val och prioriteringar?

  17. rudolf says:

    Alltid om priorteringar men du verkar hittat din grej. Det är en seger i sig!

Speak Your Mind

*

Google+