Välkommen tillbaka till Disruptive!

Daniel på Creandum är med och anordnar ett event i veckan om digitalt innehåll och hur man tjänar pengar på digitalt innehåll. Jag ville ta tillfället i akt att belysa några av mina tankar kring affiliatemarknadsföring och varför jag inte är så förtjust i det. På nätet idag är affiliatemarknadsföring och tjäna pengar på sitt innehåll intimt förknippade. Denna blogposten är skriven sett från perspektivet “värde”. Ett ord de flesta entreprenörer gärna resonerar kring men faktiskt ganska få uppnår.

Jag tycker att värde uppstår när följande händelser harmoniserar med varandra:

1. Du löser ett konkret problem för kunden
2. Du får betalt för detta(helst i förskott)
3. Du kan nå nya kunder till rimliga säljkostnader
4. Du kan har någon typ av unik egenskap i din problemlösning som är lite svår att kopiera rakt av(det behöver inte vara så unikt som ett patenti min värld)

Lyckas du med detta skapar du värde i ditt företag!

Affiliate marknadsföring idag är(I alla fall i Sverige):

Du kopplar upp dig mot något nätverk och börjar marknadsföra deras merchants!

Problemet med detta är att jag inte lyckas skapa värde för punkt nummer 1 är inte uppfylld. Det är ju faktiskt affiliatebolaget som har denna punkt. Det är i affiliate bolaget värdet uppstår. Inte på din websida, även om den är djup, relevant, bra och förtroende ingivande.

Nu är det ju så att man kan tjäna pengar i alla fall och för de flesta är det ett mål som är tillräckligt med deras websida. Men för att du skall kunna få vettigt betalt för din websida och kunna göra en exit, då måste de fyra ovanstående vara uppfyllda. Först då kan du få till en exit som gör att du slipper jobba resten av livet.

Ovanstående argument är också en av flera anledningar till jag inte jobbar med affiliate marknadsföring. Jag vill skapa något som är värdefullt. Inte bara för mig, utan även för andra. Något bestående som gör skillnad. Att då ge sig in på affiliateaktiviteter vore en återvändsgränd för mig.

För poängtera, jag är inte emot lead generation. Jag kan tänka mig att jobba med det. Givet att punkt nr 1 är uppfylld för mig. Det är också därför jag har lagt mycket tid att träffa mjukvaruföretagen och etablera mig där under våren(dock med dåligt resultat). För mig har det varit nödvändigt. Det har inte bara handlat om content, länkar och trafik. Jag måste lösa ett specifikt problem på ett sätt som är lite viktigt för dessa företagen.

På ett personligt plan är det också viktigt att lösa problem åt andra. Att lösa ett problem är för mig en social process och det är en viktigt drivkraft för mig. Det är därför ni ser att både Mjukvara.se och disruptive.nu är PR6. Att få länkar är en social process som jag går igång på, precis som problemlösning.

Anmäl er till eventet

I en bistrare ekonomisk verklighet kan man fråga sig om CSR och hållbarhetsarbete är en övergående fluga eller om det i själva verket är ett nytt sätt att göra affärer. Per Grankvist, rådgivare i hållbarhetsfrågor till flera stora svenska företag, skriver exklusivt för Disruptive.nu om hållbarhetsarbetet ur ett företagarperspektiv.

Det finns en rad exempel på unga entreprenörer som de senaste åren startat företag där socialt och miljömässigt ansvarstagande är en integrerad del av deras sätt att göra affärer. Oväntat nog refererar flera av dessa företagsledare, precis som CSR-skeptikerna, till sammanfattningen av Milton Friedmans tankar: ”the business of business is business”. Uppenbarligen omedvetna om den kontext i vilket Friedmans uttalanden ska placeras för att förstå honom, och kanske som ett ödets ironi, använder de sammanfattningen av hans artikel just för att argumentera för att socialt och miljömässigt ansvarstagande måste vara en integrerad del av företagen, inte något man gör som ett komplement, eller om man har råd.

Det är komiskt att upptäcka att både de som representerar en ny generations företagsledare och de som representerar en gammal generations företagsledare använder i mångt och mycket har samma argumentation, om än med skillnaden att de nya har ett bredare perspektiv.
Båda sidor anser att man ska ägna sig åt sin kärnverksamhet, företagandet – de nya anser att bolagens långsiktiga framgång bygger på att de visar att de tar ansvar inför alla olika intressentgrupper, de gamla anser att bolagens långsiktiga framgång bygger på att de visar att de tar ansvar inför aktieägarna.Båda sidor anser att det är fel att ge bort företagens pengar till välgörenhet – de nya anser att donationer måste kopplas till ett samarbete med mottagarna, ex. en frivilligorganisation, så att båda sidor kan lära sig av varandra för att det inte ska vara bortkastade pengar, och de gamla anser att det är fel med donationer då det är slöseri med aktieägarnas pengar.Vilket ju alltså också de nya anser.

Naturligtvis finns det stora skillnader också, som i uppfattningen om hur man ska ta ansvar för de anställda utöver det lagen kräver eller synen på utsläpp av växthusgaser, för att bara nämna några områden.Men till syvene och sist är det synen på företagens roll i samhället som skiljer dem åt.
Medan den gamla generationen företagsledare fortfarande gärna delar upp samhället i tre delar (de civila, privata och offentliga sektorerna) struntar den nya generationen ofta i uppdelningen eller att fundera över vilken sektor som de tillhör. De som för en generation sedan hade valt en roll som aktivister och protesterat mot systemet – mot hur företag drivs eller hur den offentliga sektorn misslyckas med att lösa sociala problem – ser sig idag oftare som en del av systemet, snarare än någon som är emot systemet.

Med målet att förändra systemet inifrån kan man därmed välja företagande som metod för att tillfredsställa ett behov man sett. På samma sätt kan en annan entreprenör välja att använda frivilligorganisationsformen som metod för att nå sina mål, utifrån vilket perspektiv som hon tror är mest lämpligt för att åstadkomma mest resultat. Summan blir företag som på många sätt liknar frivilligorganisationer och frivilligorganisationer som på många sätt liknar företag. Det finns många exempel på när företagande framgångsrikt används som metod för att adressera sociala problem. Ett av de mest kända och omtalade är Grameen Bank i Bangladesh som genom att låna ut små summor pengar till grupper som inte ansågs kreditvärdiga i de traditionella bankernas ögon både skapat ett lönsamt företag och välstånd i samhället. Vinsten från verksamheten återinvesteras utan undantag i verksamheten för att på så sätt kunna nå ut till ännu fler kunder och hjälpa ännu fler och har framgångsrikt exporteras till fler länder.

Muhammad Yunus, som fick Nobelpris 2006 för affärsidén att adressera samhällsproblem genom företagande som metod, har lanserat ”non-loss- companies” som etikett på den typ av företag som Grameen Bank exemplifierar och som han menar är exempel på en ny typ av företagande, mittemellan traditionellt företagande och frivilligorganisationer. Namnet är också en lek med beteckningarna non- profit-organisation och for-profit-organisation som används för att beskriva en icke-vinstdrivande, respektive en vinstdrivande verksamhet. Faktum är att det är relevant att fråga sig om vår generation är den sista att göra uppdelningen mellan vinst-drivande och icke- vinstdrivande organisationer – när majoriteten av företag säger sig vilja stå för något, precis som idella organisationer alltid gjort, reduceras skillnaden till att blott handla om överskottet kan delas ut eller inte.

Resultatet när man blandar aktivism och företagande blir organisationer som står för något, organisationer med målet att optimera vinsten, snarare än att maximera den. Tvärtemot CSR-skeptikernas farhågor behöver detta dock inte innebära att företagets förmåga att generera värde till sina aktieägare på lång sikt försämras. Ett exempel är hamburgerkedjan Max som 2007 bestämde sig för att försöka optimera sin vinst utifrån ett hållbarhetsperspektiv istället för att som tidigare maximera den. Resultatet blev en i kronor och ören större vinst än tidigare. Några av de företag som fått agera exempel på att man kan kombinera företagande och samhällsansvar: kosmetikkedjan Bodyshop, glasstillverkaren Ben&Jerrys, choklad- tillverkaren Green&Blacks och vattenmärket Ethos Water, har själva blivit konkreta bevis på att de kan skapat stora värden också för sina aktieägare.L’Oreal betalade 653,3 miljoner pund när de köpte Bodyshop 2006, Unilever betalade 326 miljoner dollar för Ben&Jerrys 2000, CadburySchweppes betalade uppskattninsvis 20 miljoner pund för Green&Blacks 2005 och Starbucks köpte Ethos Water för 8 miljoner dollar 2005.

SÅ HUR MYCKET ANSVAR SKA MAN TA?
Många som suttit på en middag och deklarerat att man försöker leva lite mera hållbart vilket bland annat tagit sig uttryck i att man försöker köpa ekologiskt så ofta man kan när man handlar mat har säkert mött invändningar från skeptiska bordsgrannar. Med slug min har de bett om råd huruvida man ska kunna välja mellan ekologiska tomater, som odlats i Holland, och konventionellt odlade tomater, från Sverige.
Snart komplicerar de bilden. Men om man väger in det faktum att de ekologiska tomaterna från Holland orsakat utsläpp av koldioxid under sin lastbilsfärd till Sverige, att de kommer inpackade i plast och ändå smakar vatten? Eller om man tänker på att de svenska klimatet bara är gynnsamt för tomatodling under några få månader om man inte odlar dem i växthus uppvärmda på konstgjord väg, kanske med hjälp av en oljepanna, och dessutom pumpar in en viss mängd koldioxid i växthusen för att de ska mogna snabbare? Eller om man tar hänsyn till in att Holland faktiskt har ett något bättre klimat för tomatodling, är duktigare än Svenskar på att hushålla med vatten och att plastförpackningarna, som ofta är biologiskt nedbrytbara, finns där för att hindra kunder från att låtsas som att de ekologiska Holländska tomaterna är odlade i Sverige och därmed betala ett lägre pris? Eller om man beaktar att man köper de svenska tomaterna under juni månad när de är rätt i säsong och dessutom lokalodlade eftersom just dessa svenska tomater är odlade i Kungsbacka, praktiskt taget bara ett stenkast från Göteborg där de ska konsumeras?

Oavsett hur väl man försöker förklara sin ståndpunkt genererar det nya invändningar och allt speglar egentligen bara hur komplex vår värld blivit. En sak är dock alldeles klar – man kan inte vinna den här typen av diskussioner eftersom det handlar om ideologiska diskussioner, förklädda till rationella diskussioner. De uppstår vid middagsbordet, vid bordet i fikarummet på jobbet och så småningom vid styrelsebordet. Det är lätt att resignera inför komplexiteten och tappa modet istället för att krasst konstatera att även om alla inte kan göra allt, kan alla göra något. Ekologiska tomater från Holland är i alla fall bättre än konventionellt odlade tomater från Holland och det kanske därför är ett lagom långt första steg att ta. Man kan också välja att föra ett resonemang på en högre nivå, ett resonemang som även kan fungera för att övertyga CSR-skeptiker ur den gamla generationens företagsledare om hur en ny generations företagsledare ser på företagande. Det är en överrumplande enkel fråga: vilket syfte har företag? Svaret är självklart: att tillhandahålla produkter och/eller tjänster som fyller kundernas behov. Vi befinner oss i en tid när kunder ställer allt högre krav på företagen på en rad områden, från tillverkning till hur produkterna marknadsförs, används och återvinns men också på hur företagen behandlar anställda eller placerar sina pengar. I snart sagt varje bransch finner man undersökningar som slår fast att kunderna faktiskt köper varor som skapats med hänsyn taget till miljön och samhället. På bensinmackarna köper allt fler etanol istället för bensin, i kosmetikdisken på varuhusen säljer smink gjort på naturliga ingredienser som aldrig förr, på resebyråerna säjer man fler lyxiga resor till eco-resorts än någonsin, på redovisningsföretagen säljer man mer rådgivning kring hållbarhetsrapportering än någonsin, hos energibolagen väljer allt fler miljömärkt el, i detaljhandeln säljs fler återvinningsbara shoppingpåsar än tidigare, hos vitvarukedjorna upplever man hur kunderna väljer energisnåla produkter, hos vindkraftverktillverkarna står kunderna i kö för att få köpa och tågoperatörer över hela världen brottas med kapacitetsbrist när alla vill öka tåg.

För att ett företag ska existera måste det tillhanda produkter och/ eller tjänster som fyller kundernas behov. När det nu är så att intresset för produkter och/eller tjänster som fyller kundernas behov av att på något sätt ta socialt och miljömässigt ansvar blir den logiska slutsatsen att företag måste ta detta ansvar för att existera även i framtiden. Om ett företag inte tar ansvaret skulle det ju innebära att attraktionskraften i kundens ögon minskar på sikt, en utveckling som ingen förnuftig aktieägare kan tillåta. Om man drar resonemanget ännu längre innebär det alltså dels att dagens företag måste ta ansvar för att bli framgångsrika, och dels att de måste göra det som en del av sin verksamhet eftersom det är resultatet av den verksamheten i form av produkter eller tjänster som kunderna köper. Resonemanget visar också att moderna företag som gjort miljömässigt och socialt företagande till en del av sin verksamhet fortfarande följer den mest grundläggande principen när det gäller att driva företag; att tillfredsställa sina kunders behov.
Att använda Friedmans nästan fyrtio år gamla retorik och anse att företag inte ska ägna sig åt någon form av ansvarstagande utöver ansvaret inför aktieägarna riskerar alltså både att minska produkterna eller tjänsternas attraktionskraft eftersom man har en annan världsbild än sina kunder, och att minska det värde som skapas för aktieägarna eftersom en sådan världsbild både resulterar i minskade vinster och lägre aktiekurs. Men det behöver man ju inte vara Nobelpristagare för att inse. Det räcker med att vara företagare.

Per Grankvist är rådgivare i hållbar affärsutveckling till en radstora svenska företag och författare till boken “CSR i praktiken -
konkreta strategier för att sälja mer, spara pengar och samtidigt bidra till en hållbar värld” som kommer ut på Liber förlag i höst.

Här kommer två historier om knappar som på olika sätt påverkar företagens “bottom line”.

Den första knapphistorien fick jag för några dagar sen som ett länktips från Erik till sajten User Interface Engineering som handlar om gränssnittsdesign. Där var en fantastisk historia om hur en liten ändring av en knapp på en webbsida ökade intäkterna med $300MUSD! Denna smått otroliga historia finns nu med i boken Web Form Design: Filling in the Blanks.

Sajten med denna intäktsgenererande knapp nämns inte vid namn men är med tanke på omsättningen en av de ledande E-handelssajterna. Vid en användarstudie upptäckte man att man tänkt fel vid flödet när kunderna skulle checka ut, dvs betala. Betalningen krävde att man först var tvungen att registrera sig som kund. Tanken var att underlätta efterföljande köp då kunderna bara skulle behöva ange användarnamn och lösenord.

Användarstudien visade att endast ett fåtal kunder var behjälpt av detta upplägg. Många glömde bort användarnamn och lösenord mellan besöken och ett stort antal kunder ville överhuvudtaget inte registrera sig. Dom ville bara köpa något inte ingå i en relation.

Lösningen var enkel. Istället för en registrerings-knapp la man in en “Continue”-knapp med budskapet: “You do not need to create an account to make purchases on our site. Simply click Continue to proceed to checkout. To make your future purchases even faster, you can create an account during checkout.“ 

Denna enkla ändring ökade antalet betalande kunder med 45%! Under ett år motsvarade detta en omsättningsökning på $300 MUSD. Onekligen ett ganska talande case för att göra användarstudier

Den andra historien är mycket kortare och handlar om Google. En beräkning visar att deras  ”I feel lucky”-knapp kostar dem $110 MUSD per år! Anledningen är de uteblivna annonsintäkterna eftersom användarna inte presenteras med sökresultat utan istället tas direkt till den destination som Google har som första sökresultat. Beräkningen grundas på att knappen används vid ca 1% av alla sökningar.

Ganska kul hur något så på ytan trivialt som knappar drastiskt kan påverka intäkterna i den ena eller andra riktningen.

Som entreprenör befinner man sig ständigt i olika säljsituationer. Dessa situationer handlar inte enbart om att du försöker sälja en produkt till en kund utan lika ofta handlar det om att sälja dig själv. Trots att du kanske inte tror det är det du som i många fall är produkten som ska säljas. Köparna i det fallet kan vara människor som du vill anställa, potentiella samarbetspartners, framtida finansiärer eller riskkapitalister.

Igår befann jag mig i en slags säljsituation där personen jag försökte “sälja” till sa en sak som fick mig att haja till. Han sa “Det är skillnad på att ha rätt och att få rätt”.

Jag har aldrig tidigare funderat över att det är en skillnad mellan dessa begrepp men när han påpekade distinktionen mellan dem var det uppenbart. Jag kan tänka mig att detta är uppenbart om man har läst lite retorik men för mig innebar det en ny insikt. En insikt som jag ska börja tillämpa.

Det han menade var att det spelar ingen roll om jag har rätt i vad jag säger. Om min motpart inte tror på mig eller inte förstår vad det är jag säger så kan jag aldrig få rätt. Jag betraktar mig själv som en ganska duktig säljare men oftast bygger jag min säljinsats på förnuftsargument och fakta. Detta funkar i många fall men det finns också en del fall då det inte funkar. I dessa fall lyckas jag alltså inte övertyga min motpart och därför får jag inte rätt även om jag har rätt.

Det spelar ingen roll om det ens i efterhand visar sig svart på vitt att jag hade rätt. I just det ögonblicket då jag inte övertygat min motpart om att jag har rätt så får jag heller inte rätt. Därmed går jag miste om en order, en investering eller en ny medarbetare. Alltså, mer Etos, Patos och Logos från min sida framöver.

Aron Wall på SEObook skriver ikväll om generiska domäner som tex Mjukvara.se och om deras fördelar och backdelar. Värt två minuter av era liv!

Ingen har väl undgått att Vin & Sprit sålts till den franska spritjätten Pernod Ricard. Jag vet inte riktigt om vi [läs svenska folket] ska vara glada över detta och klappa oss på axeln för vår kollektiva cash out. Men vad jag vet är att staten nu sagt nej till framtida intäkter från en mycket lukrativ intäktskälla. Men man må tycka vad man vill om den borgerliga regeringen men dumma i huvudet är dom inte! Närmare hälften av försäljningspriset från Vin & Sprit kommer dom att återinvestera i ett nytt projekt som ska säkra stabila kassaflöden till staten för åratal framöver. Dom kommer nämligen att införa ett statligt Monopolverk. (Se deras logotyp nedan som enligt uppgift ska ha kostat 4 MSEK att ta fram. För den summan tycker man att reklambyrån som fick uppdraget åtminstone kunde ha använt en annan font än Arial!)

Monopolverket ska ta emot och utvärdera monopolansökningar. Monopolansökningar kommer endast att kunna göras för vissa branscher och sektorer men heta tips från ledande experter gör gällande att bank, livsmedel och telekom är redan bestämda att sektormonopoliseras. I de branscher som allokeras till sektormonopol och där det idag redan finns flera aktörer (torde gälla de flesta utom denna) så kommer exproprieringsförfaranden att genomföras. Regeringen är dock måna om att ägarna till de bolag som exproprieras inte ska beskattas i någon större utsträckning samt att dom också ska kunna avyttra sina tillgångar till rimliga priser till den aktör som utses till monopolinnehavare.

Även om vi på Disruptive är skeptiska till detta initiativ så ser vi ändå stora möjligheter för den företagssamme. Om du verkar i en konkurrensutsatt bransch så kan en ansökan till Monopolverket vara en lönsam investering. Även om Monopolverket.se inte fått upp sin hemsida ännu så visar det sig ironiskt nog att den opportuna innehavaren av domänen Monopolverket.nu inte är någon annan än fd statsminister Göran Persson! Den kommer han att kunna kränga för många sköna slantar till borgarna

Rite Ventures offentliggör nu ännu en investering i ett internetbolag. Senast var i förra veckan då dom tillkännagjorde att dom gick in i Douglas Roos och Patrik Sandbergs än så länge hemliga projekt. Nu har Rite även gått in i den nordiska internetannonseringssektorn genom att investera i Klikki.com

Klikki.com bildades i december förra året (2007) då det svenska sökbolaget StockholmBerlin gick samman med det finska internetannonseringssäljbolaget Klikkikom Oy. Omsättningen var förra året 4 MEUR med en vinst på 0,5 MEUR.

Christoffer Häggblom som är VD på Rite Ventures blir ny styrelordförande i Klikki. Efter att ha screenat olika aktörer på internetannonseringsmarknaden en längre period kom dom fram till att Klikki är duktigast på marknaden.

Rite Ventures vill inte tillkännage hur mycket pengar man investerar i Klikki.com men när jag gissar på 15 MSEK säger Christoffer Häggblom att det inte är så långt ifrån .

Annonsmarknaden på Internet växer så det knakar och det är enligt undertecknads mening bara en tidsfråga innan det blir den ledande marknadsföringskanalen.

Enligt VD Mattias Falkendal söker man nu förvärvsobjekt för att ytterligare stärka sin ställning på den svenska marknaden.

Sammanslagningar av två verksamheter och företagskulturer är aldrig enkelt. Christoffer Häggblom med sin finlandssvenska bakgrund är nog därför klockren som styrelseordförande.

Min egen högst personliga gissning är att Klikki.com kommer att fortsätta växa både organiskt och via uppköp och i framtiden själva bli ett intressant uppköpsobjekt av nån av de större internationella aktörerna. Längst upp i näringskedjan ligger Google och Microsoft som båda gjort betydande förvärv under de senaste åren inom detta område.

Bengt Stillström på Traction tipsade mig om hans senaste insats inom entrepenörsekonomin, Zitiz. Grundtanken är att Zitiz skall vara en användarredaktion. Det är alltså inte en professionell redaktion som sköter sidan utan man engagerar allmänheten, de kunniga amatörerna. Tanken är då att kan man få en väldigt stor redaktion som i sin tur kan täcka fler områden, fortare. Denna redaktion belönas med delar av annonsförsäljningen, 20% av vad ens innehåll genererar. Man kan också välja att bli redaktör och få ansvaret för en hel avdelning, tex ekonomi och då erhåller man ytterligare 10% av hela annonsförsäljningen på den avdelningen.

Bolaget är intressant eftersom det är en tydlig trend detta med användargenerat innehåll. Genom att dessutom skapa en redaktion får man större kontroll över innehållet. Jämför tex med Youtube, där finns inte bara en massa skräpinnehåll man har inte heller så mycket kontroll över innehållet, som en annonsör skulle önska. Som annonsör är det viktigt att mina produkter inte syns i vilket sammanhang som helst. Jag som annonsör skall kunna styra vilken nivå det är på sammanhanget och vilken inriktning. Ett intressant exempel på hur man som annonsör inte vill ha det är video- sekvenserna med snubbarna som upptäckte att om man la ett speciellt godis i PepsiMax flaska så fick man en häftig kemisk reaktion. Jättekul att titta på, och i detta fallet var Pepsis produkt i ett ganska positivt sammanhang. Det kunde dock väl ha slutat på ett annat sätt. Genom att skapa en redaktion med en ansvarig för varje segment och chefredaktör gör man lättare att styra sammanhanget.

Jag vänder mig dock lite mot det frälsande i användargenerat innehåll som pågår. Om jag som läsare inte vill ha kvalitet går jag till Aftonbladet. De är mästare på leverera undermålig journalistik och vill jag ha kvalitet läser jag Affärsvärlden eller ett urval av bloggar som jag vet är bra. För mig som användare är det kvalite som gäller idag. Jag har mycket fler val än någonsin och tvekar inte att välja. I takt med att jag översköljs av ännu mer innehåll, kommer jag att välja kvalitet. På SIME i här under hösten pratade man om ”talent generated content” och jag håller helt med i analysen i att detta är mycket viktigare än ”user generated content” Nu finns det ju då inget som utesluter att Zitiz lyckas locka till sig sådan skribenter. Det finns ändå mycket talangfullt folk därute i stugorna. Men man kan fråga sig om jag som talang verkligen skall göra det för 20% av vad mina sidor generar. Dessutom avhänder man sig rätten till innehållet i det ögonblicket som jag lägger upp det.

Man skall inte heller överdriva värdet av innehåll. Ta tex DagensPS. De är framgångsrika men det enda de gör är att skriva om andras content och hänvisa till källan. Nyckeln för att lyckas i mediabranschen är bra sälj. Däri ligger också svårigheten. Detta är också något som ni som håller på att utveckla olika annonsfinansierade tjänster skall ta till er. Nyckeln är inte superkvalite utan sälj.

Nåja, känner jag Bengt Stillström rätt skall man nog betrakta denna affärsmodell som rätt ofärdig och inte alls satt i sten. Mycket kan ändras på färden. Bengt är också medveten om problematiken kring säljet i mediabranschen. Jag tycker att detta är intressant initiativ och inte likt andra ideer därute i Sverige och jag ser fram mot att följa denna resa.

Ni som känner att ni har något att säga världen och vill haka på Bengt och hans spännande resa, jag tycker att ni skall anmäla er. Det kommer garanterat att vara roligare än att blogga för Metro med 3 öre i sidvisning.

Håller just på att läsa en skrift från Vinnova som heter ‘Tillväxtgenvägen – affärsinnovation i svenska tjänsteföretag’ som jag inom kort kommer att recensera här på Disruptive. Stötte där på ett intressant begrepp som möjligen är känt bland folk med ekonomibakgrund men för en entreprenöriell civilingenjör som mig var det nytt. Begreppet kallas värdestjärna och myntades av professor Richard Normann som var en av Sveriges främsta forskare i service management och “den nya ekonomin”.

Förståelsen för företag och branscher bygger fortfarande väldigt mycket på idéer från industrialismen. Men industrialismen byggde väldigt mycket på produktinnovationer och teknologi. Många av dagens snabbväxande bolag kännetecknas inte av teknikinnovationer utan av affärsinnovationer. Harvardprofessorn Michael Porter publicerade sina teorier om värdekedjor i början på 1980-talet men då hade redan avregleringar, globalisering och teknikutveckling börjat förändra spelplanen. Richard Normann pekade istället på att många nya företag organiserar andra aktörer och intressenter i ett värdeskapande nätverk. De placerar sig själva som navet i ett affärsflöde där alla aktörer tjänar på varandra och där nya sätt att skapa värden används.

För mig kommer begreppet värdestjärna att utgöra ett viktigt redskap när jag framöver tittar på egna och andras affärsmodeller och strategier.

P.S En intressant intervju med Richard Normann står att finna hos webbsajten Kreaprenör . D.S

Idag tillkännagjordes att Jaiku köps av Google. Det är bara att gratulera grundarna Jyri och Petteri och deras gäng till denna framgång. För en framgång är det! Än finns inga uppgifter om köpesumman men man kan säkert komma fram till nåt härad genom att jämföra med 5-MUSD investeringen från Union Square Ventures som gjordes i Twitter i juli tidigare detta år.

Jaiku och Google är en bra kombination även om vi Jaiku användare säkert snart får finna oss i nån form av Google-annonser.

Techcrunch skriver att detta gör att Twitter hamnar på defensiven men jag tror att de tillsammans med Union Square Ventures gnuggar händerna! för inte vågar väl Yahoo och Microsoft stillatigande åse hur Google kliver in i ett nytt område utan att försöka leka följa-john?