Välkommen tillbaka till Disruptive!

Internet ritar om kartan rätt mycket. Internet är en genomgripande social innovation, inte en teknisk uppfinning. Precis som bilen inte är primärt en teknisk uppfinning utan social. Tänk dig hur världen såg ut innan bilen och hur världen ser ut med bilen. På alla plan, livstil, ekonomi, poliktik, företagen, marknadsföringen. Fast internet kommer ändra mer och fortare.

Men vi kan inte se internet som en isolerad företeelse. Vi lever i en demokratiskt, sekulariserat, kapitalistiskt land. Konkurrens är en del av vår vardag. Internet är katalysatorn som accelererar dessa företeelser, mycket. Antagligen har vi inte haft en så vital demokrati och debatt som vi har idag på väldigt länge. Just pga av internet och bloggandet. Kapitalism är konkurrens. Företagen slåss om kunder med värdeerbjudanden. Internet accelererar även denna process dramatiskt.

De gamla företagen slåss mot det nya med alla medel. Man kan se det tydligt i upphovsrättsindustrin där internet fullkomligt krossar deras verklighet och de måste ta till alla smutsiga metoder i boken. Istället för det uppenbara. Att ändra sig med verkligheten. Detta kan dock te sig rätt abstrakt för vanliga människor och entreprenörer men denna kamp visar sig i Mikroformat också.

Booli är en uppstickare på fastighetsinformationsmarknaden. För att förenkla. De utmanar Hemnet eftersom Hemnet haft mer eller mindre  ett monopol på denna informationen på nätet. Hemnet har något att förlora. De tjänar grymma stålar på den positionen de har och historiskt har de inte behövt göra så mycket för att dra in denna degen. De har haft någon typ av monopol på denna information. Booli är en uppstickare.

För ca en vecka sedan var det faktiskt en intressant diskussion kring Booli, Hemnet och Fastighetsbyrån på Twitter. Denna diskussion är faktiskt ett digitalt avtryck som visar det jag skriver ovan, kampen mellan de som har något att förlora och de som utmanar:

Hemnet

Värt att notera är att faktiskt alla aktörer är ganska öppna i sin dialog, man gör detta på Twitter(Vem kunde tänka sig ngt liknande för 10 år sedan, internet ritar verkligen om Kartan.).

Det intressanta i detta fallet är att det faktiskt är två internetföretag som står heads on mot varandra. Men det kunde lika gärna vara det nya mot det gamla. Det antyder ju då att Hemnet är det “gamla” trots sin närvaro på nätet. Jag tycker nog det. Att du har närvaro på nätet antyder inte på något sätt att du är en del av det nya som komma skall. Det är en attitydfråga.

Samtidigt är jag kapitalist. Jag förstår att företagen slåss för sina affärsmodeller och sina pengar. Men jag tror man slåss bäst på att anamma det nya, värlen förändras och vi kan inte bete oss som strutsen och stoppa huvdet i sanden. Jag trorockså att det finns en faktor bortom pengarna och affärsmodellerna som styr. Förändring är nämligen jobbigt. Jättejobbigt. Ibland undrar jag om inte förändringsobenäghet är en viktigare faktor än pengarna. I det nya kommer det ju också finnas mycket pengar att tjäna.

Egentligen vill jag inte lägga någon värdering i det som pågår. Det är svårt när jag känner snubbarna bakom Booli. Samtidigt är det så att nätet berättar för oss att det som är möjligt, kommer att hända. Hemnet “äger” denna information men när de väljer att lägga ut den på nätet, då kickar en av nätets lager in “Digital information vill vara fri att färdas varsom helst”. Att Hemnet försöker kontrollera denna information är dömt att misslyckas. Den blev fri i samma ögonblick som den lades upp på nätet. Man kan inte ha tårtan och äta den samtidigt. Man begår exakt samma misstag som upphovsrättsindustrin när man försöker behålla kontrollen där ingen kontroll finns att få. Man kanske har Svea rikes lag på sin sida men inte internets lager om information och vill man vara på nätet får man gilla läget att det fungerar på ett visst sätt. Precis som i fysiska verkligheten

Frågan man borde ställa sig är: I en värld där information kan färdas och processa fritt, hur kan vi vara en bättre tjänst än Booli och andra. Gör man detta kan man behålla ledartröjan och därmed ha de högsta marginalerna och störst skalfördelar. Marknadsledaren kommer alltid tjäna mest eftersom de nästan med automatik får de ordrar som dedikeras till det segmentet.

Jag tror att både Booli och Hemnet/fastighetsbyrån läser detta. Det vore intressant att höra hur ni resonerar djupare kring det här med informationtion. På nätet sprider sig saker, vare sig man vill eller inte! I den mån ni kan diskutera det!

Relevanta bloggar

BooliBloggen om ämnet.

Thord om ämnet

Disruptive skriver mer om Booli

I augusti 2007 köpte jag domänen Mjukvara.se. Det fanns då inget där. Min spaning var att det där med Mjukvaror var inte alls olikt det mobila innehållet som jag jobbat med för några år sedan. Varje Mjukvara är ett objekt som kan transporteras till andra medium/brands/domäner och marknadsföras. Jag tyckte mig också se ett hål på marknaden. Det fanns få aktörer som skrev om programvaror. Min analys var faktiskt inte djupare än så. 6 maj lanserade jag projektet. Med buller och bång. Trots att jag egentligen var rätt ofärdig. Idag, nio månader senare är sidan fortfarande ofärdig men mindre ofärdig. Jag har ändå de senaste 30 dagarna haft ca 35000 människor där. Jag har en bred träffbild även om det är väldigt få ord som jag träffar etta på. Två tredjedelar av trafiken kommer från sökmotorerna och ca 10% går dit för egen maskin.

Faktum kvarstår. Jag har mycket kvar att förbättra. Den viktigaste faktorn som måste räknas ut är vilken affärsmodell man skall ha. Denna fråga är verkligen inte självklar och det finns många begränsningar att ta hänsyn till.

• Mina ekonomiska resurser är knappa
• Det är jag som driver detta, dvs att hålla på med innehåll, länkar, sälj, kvalitetskontroll är alla faktorer jag ständigt måste kompromissa med och prioritera.
• Sverige är en liten marknad. Vad är möjligt? Det hjälper dig inte att du är nobelpristagare i entreprenörskap om marknaden är för liten. Då arbetar du ihjäl dig vare sig du vill eller inte. Höga säljkostnader har knäckt de starkaste.

De senaste tre månaderna har jag googlat rätt häftigt, träffat människor som jobbar på programvaruföretag, ställt frågor, lärt mig saker. Jag vill dela dessa tanker med er. Kanske lär ni er något också eller inser att ni kan tillföra mitt projekt något.

För er som ännu inte vet det så vill jag berätta att jag suger på teknik och utveckling. Det är också ett ämne som är en stor källa till frustration. Därför väljer jag oftast att fokusera på marknadsföring. Det är något jag har en gnutta insikt i och där jag känner att jag kan tillföra något. Därför kommer det ni läser här vara väldigt fokuserat på just marknadsföring.

Intressanta affärsmodeller(och därmed möjligheter att ta hänsyn till ;- ) ):

MUPromo säljer programvara billigt men deras erbjudande är alltid tidsbegränsade. Inte olikt det Blondinbella gör med Bellme. Jag kallar det billigt men bara nu. Detta är verkligen en affärsmodell för nätet. Jag gillar den. Man har alltid något nytt och man kan alltid anpassa produkter till nya målgrupper. Dock är det en arbetsintensiv modell. Man måste ständigt jaga nya dealar. Man måste jobba mycket emailregister, ppc, bloggar. Hela tiden. Man kan också undra över hur många licenser man kan dänga iväg varje dag i Sverige. För att nå framgång kräver det nog att man går i säng med någon större aktör med mycket större räckvidd som kan pumpa ut ditt budskap och faktikst ser ditt sälj som en typ av innehåll som man kan erbjuda sin befintliga publik. Tack Erik för tips.

Download.com. Detta är världens största portal för nedladdning av programvaror. Som rättighetsägare kan man visserligen köpa trafik och nedladdningar av dem. Det är dock min bedömning att merparten av deras pengar kommer från traditionell mediaförsäljning. Anledningen till att jag tror att det är så är nämligen att om ni tittar på deras topplista och företagen. Gå till tex Lavasoft och ladda ned deras gratis antispywareprogram. Då ser ni att sidan ni laddar ned ifrån är från Download.com och att det är en hel del marknadsföring där. Detta är ett exempel på hur Download.com samarbetar med rättighetsägarena kring marknadsföring. Detta är inte en affärsmodell för mig. Jag tror mjukvara.se är för nischad för att bygga upp eget sälj och göra en impact. Utan eget sälj når man aldrig en acceptabel lönsamhet för att driva verksamheten och du har aldrig kontroll. Det är alltid någon annan som sitter på kunderna. Det finns dock en intressant aspekt här. Man kan jobba på samma sätt mot olika rättighetsägare och får  väldigt bra länkar och därmed bygga trust i Mjukvara.se.

Jag är väldigt förtjust i Paul Graham. För mig är hans tankar bland det mest intressanta att läsa om entreprenörskap online. Hans företag, Ycombinator lanserade under hösten en speciell programbutik tillsammans med några unga entreprenör som heter Baseshield. Konceptet är i all enkelhet briljant. Baseshield är en programvara där du enkelt kan ladda ned olika program, testa, använda dem, köpa dem eller ta bort dem. Baseshield skyddar dig hela tiden och gör det enkelt för dig att hantera dina program. Från ett marknadsföringsperspektiv finner jag denna applikationen väldigt intressant. I värdekedjan lägger du dig före programföretagen och de måste samarbeta med dig för att nå fler kunder men du fortsätter “äga” kunden. Nackdelen med denna applikation är att den kräver mycket av mig finansiellt och jag är verkligen inte där.

Trialpay är ett marknadsföringskoncept som liknar ett projekt jag jobbade med inom WGP. Du vill köpa en viss programvara men om du köper en annan produkt som intresserar dig, så får du programvaran gratis. Jag finner inte detta ointressant men det är en jobbig och  omständig väg till marknaden. Detta koncept passar också mer inom ett nätverk och därmed borde det kanske vara ett fristående projekt och inte hänga ihop med Mjukvara.se.

MySecurityCenter är ett danskt bolag tror jag. Deras kompetens verkar också vara marknadsföring. Man har tagit in programvaror och under eget varumärke säljer man dessa. Man verkar vara rätt framgångsrik. Det är mitt intryck att de har flera miljoner installationer. Jag tycker de har ett intressant koncept som dessutom visar hur mycket det finns kvar att göra kring marknadsföringen av programvaror. Det är dock min bedömning att jag inte skall skaffa mig en white label lösning. Det begränsar mig något och det är troligt att jag behöver casha upp rätt mycket pengar till säkerhetsföretagen. Dock ger de mig en positiv bild av det jag vill åstadkomma!

Under min tid på WGP lärde jag mig ett och annat om hur man “raffinerar” trafiken man extraherar från sökmotorer och andra platser där du hittar relevant trafik. Mjukvara.se är redan delvis anpassad till det tänket. Nyttan för annonsörer är väldigt stor. Problemet är att annonsörer har inte alltid system, tänk och strukturer som passar till detta. Man måste också vara ödmjuk inför det faktumet. Eftersom Mjukvara.se också är en nischat koncept kanske mina säljkonstnader också blir för höga i detta fallet. Det som talar emot det är att många annonsörer annonserar på ord som intresserar mig. Mängden kunder är troligtvis inte så många. Denna modell måste nog kompletteras med andra affärsmodeller/produkter, tex Tailsweep och andra som jag ännu inte vet. Kanske någon av ovanstående

Jag är inne på att att det är det sista konceptet som jag skall köra på. Av fyra skäl

1. Jag är inte helt ovan vid försäljning
2. Kräver inte stora investeringar för att komma igång även om vissa saker måste ändras
3. Jag är som sagt mindre bra på teknikutveckling och i princip kräver alla ovanstående koncept tekniktutveckling på olika nivåer
4. Men den viktigaste anledningen är att jag nu tror att vissa annonsörer kommer att se Mjukvara.se som en långsiktig partner där jag både kan levera transaktioner och varumärkesbyggande för dem. Svårigheten jag måste överkomma på olika sätt är att jag måste kunna levera 20-30000 kvalitativa besökare varje månad. Där är jag ännu inte även om min trafikökning är mycket stark.

Målet för mig den kommande tiden är att i verkligheten bevisa detta. Att det inte bara är tro. Action Speaks louder then words!

Jag har haft förmånen att under de senaste två månaderna träffa en hel del människor och lära mig mer om marknadsplatsen. Det finns några som förtjänar speciell uppmärksamhet:

Hela sköna gänget på Lavasoft. Överdosera nu inte Spotify

Christian på Netclean som bara träffade mig fastän han hade ingen aning vem jag är och det slutade med att bloggflugan bet honom.

Jan, superentreprenören. Jag är alltid glad att du tar dig tid med mig och nu skall vi bara fiska kräftor ihop

Fredrik Bernsel som jag hoppas fick ett komplement till sim mediakompetens. Tack för att du tog dig tid.

Jonas på F-secure som måste haft en av sina mer märkliga luncher under sin karriär.

Linda på Tre Kronor Media. Som har modet att köra CPA trots att man kallar sig mediabyrå.

Kristofer Arwin för feedback kring prisagenter.

Fredrik Forslund på SafeIT för ett mycket kul och kreativt möte.

Reibin på Legionova.

Cecilia Karlsdotter och Daniel Nyström på Panda

Joakim Lerulf på Tailsweep

Seth Godin är en av mina största inspirationskällor. För er som följer Disruptive kommer inte detta som en nyhet. Det som var en nyhet för mig, är att Seth har varit på Ted.

Jag vill tacka Bengt för detta tipset. Njut av 17 min Seth Godin och därefter kan ni läsa några tankar jag har kring hans anförande.

Seth pratar om “Is it remarkable” som i bemärkelsen “Is it worth making a remark about”, Min spaning är att Spotify är ett sådant projekt Det är värt att notera. Ett sätt att se detta “remarkable” på är att mer än 200 pers har lämnat en kommentar på Mjukvara.se för att få en Spotify invite. Tommy som har en ngt större blog har nästan 300 kommentar på hans bloggpost om invites.

Mjukvara.se är inte där, alls. Den har en hel del sökmotortrafik och den är på topp 10 för flera viktiga uttryck men den är inte remarkable. Å andra sidan tror jag inte detta är en teoretisk övning. Du måste hitta detta i dialog med andra. Prova, feedback, testa igen, ändra, fixa. Att bli “remarkable” är en praktisk övning. Jag kommer att hitta det! Här är en bloggpost om mjukvara som väckarklocka som jag tycker har en intressant ton. Vad tycker ni?

En bloggkompis till mig, Per, har fångat detta i ett uttryck som jag när jag hörde det ändrade lite min syn på marknadsföring: Produkten i ett företag är känslan kunden har när han går ut genom dörren” Det är denna känsla jag måste hitta på Mjukvara.se. Även om jag nämner detta utrycket som i förbigående, så tycker jag att den är en viktig mening, den är “remarkable”.

Julklappar har jag nästan glömt ett tag och idag går Julklappen till Monica Antonsson som använder bloggen för nå ut med sitt kontroversiella budskap om Liza Marklund och hennes bok “gömda”. Jag vet inte vem som har rätt eller fel här men jag tycker att Monikas sätt att använda bloggen förtjänar att uppmärksammas!

Katalogsidor har inte varit inne på flera år. Anledningen till det är att de tidigare användes av SEO branschen för att få andra sidor att ranka väl. Detta gjordes till slut i sådan utsträckning att Google tyckte det var sådär och vidtog åtgärder. Idag är värdet av en katalog länk ungefär noll(med vissa undantag) De flesta kataloger erbjuder också väldigt lite värde för besökaren. Även där har katalogerna värde noll.

En av dessa som erbjuder någon typ av värde är Infoo. Infoo är den nya KTHNOC-katalogen som Urban Lindstedt. Infoo är numera ett kommersiellt projekt. Seriösa katalogprojekt som Infoo är något som jag tror på. Anledningen till det är de behövs som komplement till Google. Är man intresserad i en speciell nisch är seriösa kataloger ofta ett bra ställe att gräva på. Google är för endimensionellt när man vill gräva djupare. Det är också därför jag tror kataloger har en framtid utifrån ett användarperspektiv. Kataloger erbjuder ett värde för att de ger mig relevant och trovärdig info om sidorna i ett segment

Infoo är ju en väldigt bred katalog och är beroende av att användarna lägger upp sidor. En mer trovärdig avsändare vore nischade auktoritativa sidor Dessa sidor har ju bäst koll på sitt egna segment och en katalog skulle ha större trovärdighet(eftersom den troligen är mycket djup). Ett exempel kan ni se här på Disruptive, där jag lägger upp entreprenörsbloggar. Är det någon som inte tror att detta är den mest kompletta listan över entreprenörsbloggar?(tipsa mig gärna om fler, jag vill ha den ännu mer komplett). Nischade aktörer kan erbjuda mycket värde för sina besökare genom att ha bra, djupa och relevanta kataloger inom sin nisch.

Hur tjänar man då pengar på sin katalog? Detta är en svår fråga. Urban brottas nog rätt hårt med den frågeställningen skulle jag tro. Det är här de breda katalogerna har sin styrka. De har mycket trafik och det är lönt för mig som betalande annonsör att engagera mig i köpet. Det är inte troligt att man kan kapitalisera på de nischade. Säljkostnaden är helt enkelt för hög

Vad kan jag då tänka mig att betala för?

1. Att min sida lyfts fram i min ämneskategori
2. Min placering är högre upp på sidan i min ämneskategori(och därmed troligen fler inklick till min sida)
3. Att de som editerar skriver en recension av min sida och att jag får en egen keywordrik sida med rätt url
4. Att jag kommer högt upp när folk söker på sidan, på keyword relaterade till min affär.

Hur ser då en seriös katalog ut? Om du som besökare kan se att det är en riktig person bakom som ger sidan kärlek. Då är det en riktig katalog som du kan lägga lite tid för att synas i. Sidor som jag vet får mänsklig kärlek är:(ni får gärna tipsa om fler i kommentarsfältet)

• Dmoz
• Kvalitetskatalog
• Infoo
• Länkcentrum

Nej, det är ingen ny film, det är den nya beteckningen på mobilindustrin som detta år kommer att omsätta en biljon dollar eller ca 8 biljoner kronor. (En biljon på svenska motsvarar trillion på engelska). Rudolf (som ändå har ekonomibakgrund) säger att allt över en miljard är abstrakt. Då kan det hjälpa att sätta siffrorna i relation till andra branscher. Håll i hatten, det blir mycket siffror.

Först, det finns knappt en handfull biljonindustrier i världen. Dessa är bilar, mat och vapen(!). Sen har vi ett antal branscher som kvalar in på halvbiljonstrecket såsom annonsering, print och broadcasting. Alla dessa är stora branscher som funnits länge. Desto mer imponerande då är det att för 10 år sedan var Finland det första landet i världen där mer än hälften av invånarna ägde en mobiltelefon. Mobilindustrin har alltså vuxit rekordsnabbt de senaste 10 åren.

Enkelt uppdelat består mobilindustrin av två segment, tjänster och hårdvara. Tjänsterna, som består av röstsamtal, messaging och data, utgör 80% av mobilbranschens omsättning. Hårdvara står för 20% där mobilterminaler omsätter ca 150 miljarder dollar och nätverksutrustning omsätter ca 50 miljarder dollar. 

På tjänstesidan omsätter röst 600 miljarder dollar, messaging 130 miljarder och datatrafik 70 miljarder dollar.

Hur ser det ut på användarsidan då? Det finns 950 miljoner persondatorer i användning i hela världen. Sätt det i jämförelse med att det detta år kommer att ha sålts 1,2 miljarder mobiltelefoner. Det betyder att 3 miljoner mobiler tillverkas varje dag, året runt. Globalt finns det det nästan 4 miljarder abbonemang fördelat på ca 3 miljarder individer. Fast telefoni är inne i en dödsspiral. Allt fler väljer bort ett telefonabbonemang till hemmet.

En annan intressant iakttagelse är att 80% av alla nya mobiler är kameramobiler. Idag finns det 1,9 miljarder kameramobiler i användning. Jämför detta med kameratillverkarna som säljer ca 100 miljoner kameror detta år. En rännil i sammanhanget.

En kul siffra är internetanvändningen. För första gången i världshistorien accessas internet av fler mobiler än datorer. Närmare bestämt 1,02 miljarder människor använder internet i mobilen. Detta borde vara en väckarklocka för alla sajtägare och tjänsteutvecklare att bättre anpassa sina tjänster för mobilaccess.

MMS, telekomindustrins sorgebarn, når nu mer mobiler än vad det finns TV-apparater och mer än 1,3 miljarder människor skickar bilder via MMS jämfört med de 1,2 miljarder som skickar epost! Lite glädjande för lilla Moyume

Och SMS fortsätter sin helt sanslösa tillväxt. Mer än 125 miljarder dollar omsätter SMS detta år. Det är mer än den globala omsättningen på musik, datorspel, hollywoodfilmer och böcker tillsammans! Av dessa är 25 miljarder från premium SMS och 100 miljarder från vanliga SMS. Tillväxten är sanslösa 35% per år.

Om ni inte tycker att det snurrar tillräckligt mycket kan ni läsa  mer på Tomi Ahonens blogg Communities Dominate Brands där han publicerat resultaten från hans senaste rapport TomiAhonen Consulting report 7th Mass Media 2008 vilken jag använt mig av i detta inlägg.

I sin senaste bloggpost redogör Paul Graham från YCombinator för en intressant iaktagelse. Han ser nämligen tecken på att allt fler webbstartups väljer bort riskkapitalet.   

När Internetbubblan sprack i början av det nya seklet så minskade tillgången till riskkapital och följden blev att färre startups drogs igång. Men denna gång verkar antalet startups inte minska trots att riskkapitalet återigen minskar.

En av anledningarna är de allt lägre kostnaderna för att starta en ny webbtjänst. Den enskilt största kostnaden idag är grundarnas lönekostnader. Desto lägre deras levnadsomkostnader är desto mindre lön behöver dom ta ut och desto mindre omsättning behöver dom för att bli lönsamma. I USA pratar nu många startups om att uppnå “Ramen profitability” där Ramen är ett välkänt varumärke för nudlar. Christian Rudolf har länge använt sig av termen grötkapital när han pratat om de pengar han lagt undan från tidigare konsultjobb för att kunna leva på nu när han kör Mjukvara.se. 

I Sverige finns ännu sämre förutsättningar än i USA att få seedpengar till webbstartups. De flesta inkubatorer här kräver en teknikhöjd som inte återfinns hos speciellt många startups och VC-bolagen som jobbar med såddfinansiering är oerhört få. Återstår då att få kapital från affärsänglar men dessa är lite svårare att hitta än VC-bolagen.

Och detta är faktiskt en positiv sak. De webbstartups som drar igång med minimala omkostnader och som lyckas nå lönsamhet om än på löjligt låg omsättning kommer att ha en väldig fördel gentemot sina riskkapitalfinansierade bröder. De kommer vara mer kostnadseffektiva, mer fokuserade på intäkter och ha en väldig handlingsfrihet den dag dom är lönsamma. Även om dom bara är “Grötlönsamma”. 

Tack Martin Källström på Twingly som uppmärksammade mig på Grahams inlägg.

Jag har tidigare skrivit om den uppenbara bristen på svenska VC-bloggar. I min och Rudolfs självpåtagna roll som bloggevangelister har vi givetvis pratat med olika svenska VC’s om detta och de flesta säger då att de skulle nog gärna vilja blogga även om de sedan snabbt anför tidsbrist som skäl till att dom inte gör det.

Jag köper inte riktigt det argumentet. Att dom säger att dom inte har tid är oftast bara en spegling av deras mentala attityd att bloggande är slöseri med tid. Då har man automatiskt sett bloggande som en onödig utgift. Istället för att se på det som en utgift så ska man se på det som en investering. Fred Wilson på den amerikanska riskkapitalfirman Union Square Ventures har i ett blogginlägg under rubriken “Do you ever do real work?” redogjort för den investering han själv gjort i och med sitt bloggande. Så här skriver han:

“But the time and energy I’ve put into this blog for the past five years has built a unique and very sophisticated audience. You are connectors and hubs of influence.”

Genom sitt bloggande kommer han i kontakt med de vassaste entreprenörerna och hans inlägg ger eko långt bortom hans traditionella kretsar. När han skriver om ett av sina portföljbolag kan det ge stora effekter i form av webb-pr då inlägget tas upp på Techmeme eller Techcrunch. Mer än en gång har han använt bloggen för att rekrytera folk till sina startups. Genom att interagera och konversera med andra via webben har Wilson byggt auktoritet, inte bara som investerare, utan främst som en person som är oerhört kunnig inom webb2.0 och social medier och någon man som entreprenör mer än någon annan skulle vilja ha som delägare.

Det finns många kunniga VC’s i detta avlånga land. Alla är oerhört upptagna. Men att de skulle vara mer upptagna än Fred Wilson har jag svårt att köpa.

Ett flertal gånger har jag som entreprenör stått framför riskkapitalister som efter att ha sett min presentation frågat “Vad har ni för exitstrategi?” Första gången jag fick frågan förstod jag inte vad dom menade. Men jag fick det raskt förklarat för mig. En riskkapitalist vill ju nån gång få tillbaka de pengar de investerat i ett bolag. Gärna med en rejäl vinst såklart. Detta kan endast inträffa vid en så kallad exit som i praktiken kan ske på två olika sätt. Antingen så börsnoteras bolaget eller så säljs bolaget till ett annat bolag. Sammanslagningar (sk mergers) kan iofs också vara en slags exit beroende på hur dom ser ut.

Så efter att fått detta enkla faktum förklarat för mig så har mitt standardsvar på frågan om exitstrategi varit att “Antingen kommer vi att börsnoteras eller så kommer vi att bli uppköpta.” Ett riktigt nonsenssvar men som vanligtvis gjort alla nöjda. Dock är själva frågan i sig löjlig. Endast tre procent av alla exits som görs är börsnoteringar. Resten är uppköp. Dvs det mest sannolika, om du nånsin lyckas göra en exit med ditt bolag, är att det blir uppköpt.

Men att bygga ett bolag med utgångspunkten att det skall säljas om fem år känns inte helt rätt för en sann entreprenör inbillar jag mig. Och idag fick jag höra ett klockrent citat från en av föereläsarna på ETRE-konferensen. “Build your company as if you would own it forever – otherwise you will”

Det kan inte ha undgått någon att vi är inne i en lågkonjunktur orsakad främst av finanskrisen. Hur länge den kommer att pågå vet ingen och vi har antagligen inte nått botten ännu. Givetvis får detta återverkningar även för startups.

Tillgången till riskkapital är från och med nu extremt liten. Vid ett första påseende kan detta verka märkligt eftersom många VC-bolag sitter med fonder som dom reste under förra året och som långtifrån är färdiginvesterade. Men VC-bolagen allokerar hellre sin kassa till sina befintliga portföljbolag. I och med krisen är sannolikheten stor att dessa bolag kommer att behöva mer kapitaltillskott från befintliga ägare framöver. Vägen till en exit för deras portföljbolag är nu längre bort än någonsin.

Vidare kan det vara svårt att skaffa nya kunder under en period av nedskärningar, uppsägningar och allmän rädsla för att satsa på nya saker. Att sitta och ringa till inköpschefer för att sälja sin produkt är antagligen inte den mest positiva upplevelse man kan ha som säljare och entreprenör idag. Och i tider av neddragningar är en av de första sakerna som får stryka på foten oftast just marknadsföringsbudgeten varför annonsfinansierade verksamheter kommer att få det tuffare.

Skillnaden mellan denna nedgång och då internetbubblan brast 2001 är dock stor. Åtminstone om man ser till de bakomliggande orsakerna. Då bestod bubblan av övervärderade dotcom-bolag som överösts med riskkapital och i många fall även börsnoterats utan att ha en krona i intäkter. Denna gång har bubblan uppstått i banksektorn.

Effekten kommer dock att bli densamma. Då vill jag passa på att påminna om Tim O’Reillys ord från 2005 då han i ett numera ganska berömt inlägg diskuterade vad Webb2.0 egentligen var för något. I det inlägget sa han något som jag tror kommer att vara sant även i detta sammanhang:

The bursting of the dot-com bubble in the fall of 2001 marked a turning point for the web. Many people concluded that the web was overhyped, when in fact bubbles and consequent shakeouts appear to be a common feature of all technological revolutions. Shakeouts typically mark the point at which an ascendant technology is ready to take its place at center stage. The pretenders are given the bum’s rush, the real success stories show their strength, and there begins to be an understanding of what separates one from the other.

Så kom ihåg, efter förra krisen föddes Webb2.0. Hårda tider gav upphov till en uppsjö av nya innovativa tjänster. Jag är övertygad om att samma sak kommer att hända nu. Efter krisens slut kommer vi att få se Webb3.0 födas!

Jag kan tänka mig att många av er läsare, precis som mig, lider av “Information overload”. Det är så mycket som händer inom de områden som intresserar mig och det tillkommer ständigt ny information i ett aldrig sinande flöde. Verktyget nummer ett för att hantera detta är givetvis en RSS läsare. 

Vid sidan av nyhetsflödet så har vi även en ökande ström av material som går under namnet användargenererat innehåll, även kallat UGC (User Generated Content). Flickr och Youtube är bara några exempel på tjänster där denna typ av innehåll publiceras och även där kan vi använda oss av RSS för att hålla oss uppdaterade kring nytt material.

Ett annat verktyg eller rättare sagt tjänst är Friendfeed som automatiskt sammanställer en daglig rapport kring de aktiviteter och uppladdningar dina vänner gjort. Denna rapport hamnar i din mailbox där du i lugn och ro kan se vad dina kompisar sagt på Twitter el Jaiku, vilka blogginlägg de gjort eller vilka bilder de laddat upp på Flickr.

Problemet med både RSS och aggregatörstjänster som Friendfeed är att de är tvungna att jobba med så kallad pollning. Dvs de måste med täta tidsintervall ställa en förfrågan till en massa olika servar för att se om något nytt har hänt. Denna förfrågan är kanske inte speciellt resursintensiv ur ett användarperspektiv och den görs dessutom automatiskt så vi som användare behöver egentligen inte bry oss om detta. Men för webbtjänsterna och bloggarna som pollningen görs till så kan detta utgöra ett litet större problem. Speciellt med tanke på att de flesta pollningarna är helt meningslösa eftersom det inte har skett nån uppdatering av ny information.

Tänk er ifall er mobiltelefon inte pep till när det kom ett nytt SMS utan att ni istället varje gång fick gå in och kolla i mobilens inlåda om det kommit något. Ni skulle behöva kolla i mobilens inlåda 100-tals ggr per dag för att vara någorlunda uppdaterade. En mobil som hanterade SMS på detta sättet skulle upplevas som fullständigt idiotisk! Ändå är det så det funkar idag på nätet när det gäller RSS-flöden och andra typer av pollningbaserade lösningar. Även epostklienter fungerar på detta sätt.

Samma problematik löstes faktiskt i den fysiska världen redan på 1800-talet då Francis Bates uppfann den lilla röda flagga som brevbäraren fällde upp på brevlådan efter att han just lagt post i den. (Han bodde för övrigt i Silicon Valley. Läs hans intressanta historia här.)

Aggregatörstjänster kommer att bli allt vanligare. Men dessa kommer att begränsas av den inbyggda tröghet som finns i dagens pollningslösningar. De skalar helt enkelt inte tillräckligt bra. Det är här Gnip kommer in i bilden som lösningen på problemet. Gnip “pushar” istället ut notifieringar om uppdateringar. En sådan lösning är givetvis mycket mer skalbar och möjliggör mer realtidsuppdateringar. Gnip tillhandahåller helt enkelt API:er (programmeringsgränssnitt) som gör att tjänster som exempelvis Flickr nu enkelt själv kan tala om när det hänt nåt nytt.

Detta kommer att revolutionera webbvärlden speciellt när det gäller sociala media. Inom 90 dagar skall de dessutom lägga till en brygga för XMPP/Jabber (dvs instant messaging protokoll), standardiserade metadata samt knyta ihop identifieringen av ens olika användarkonton.

Anledningen till att jag tror att detta kommer att bli en revolution är att det med Gnip kommer att bli mycket enklare för nya startups att erbjuda riktigt intressanta tjänster utan att behöva brottas med tidigare skalningsproblem. Detta givet att Gnip själva lyckas lösa sina egna skalningsproblem.

Egentligen är jag förvånad över att den inte funnits tidigare. Jag hade själv en liknande idé redan förra året men, som Rudolf alltid gillar att säga “Action speaks louder than words” och jag är väldigt glad över att någon faktiskt gått och realiserat denna idé. Tack till Johan Söderberg som inspirerade mig till detta inlägg och som tipsade mig om några bra länkar.