Följ Disruptive via din RSS-läsare RSS feed. Rock on!

Igår skrev jag om vårt “kollektiva medvetande” och kallade det internet. I min blogpost tjatar jag lite om Peters ord “Att blogga är att sätta URL:ar på sina tankar”. Gårdagens tankar försvann inte bara inte ned i internets arkiv. Judith tänkte till och kom på sin egna tvist på Peters ord  “Citera = sätta egna URL:ar på någon annans tankar”

Om vi för några sekunder bortser från det unika och coola i Judiths påstående och funderar på vad som hände här. Jag bloggade min tanke och denna tanke inspirerade Judith till nya tankar och varianter. Detta är “synapsen” som jag skriver om i min blogpost om det kollektiva medvetandet:

“Vad är det som gör detta medvetande? Centrum av detta medvetande är länken. Precis som synapser kopplar ihop våra hjärnceller kopplar länken ihop nätet till ett  gemensamt minne och medvetande, som vi bygger tillsammans.”

Precis vad jag skrev hände. Precis det som händer i era hjärnor. Nya tankar skapar nya synapskopplingar i er hjärna. Judith och jag känner varandra men nu finns det en digital synaps mellan henne och mig. Vi är fortfarande unika individer men en liten, liten del av vårt medvetande är kopplat tillsammans och ni kan alla se det och välja att koppla en liten liten del av ert medvetande till vårt.

Med en dåres envishet har jag tjatat om “samarbete” hela våren. Men ovanstånde exempel visar vad som händer när man samarbeter om än i det lilla. Judith samarbetade med mig och gjord min tanke bättre(Bägge tankarna blev våra tankar). Jag inser att detta är på det stora hela ett rätt obetydlig händelse men detta pågår. Här och nu, varje dag. Många små steg blir till denna flod vi kallar nätet och genom samarbeta mer kommer floden inte att öka med mängden samarbete utan med kvadraten av samarbeten. För nätet är mycket mer skalbart än ngt annat vi skapat. Därför tjatar jag!

Vi är 9 miljoner svenskar. Vi lever i ett stort land där det pågår massor med händelser. Jag som människa är omedveten de flesta av dem. Processer, möten, diskussioner, hyckleri, respektlöshet, bråd död, hårt arbete och livsgärningar. Jag som enskild myra i stacken ser ganska lite av detta. Bara det som pågår hos min närmaste. Internet ändrar detta. Även om jag kanske skriver om entreprenörskap och kommunikation online så är ju mina blogposter en spegling av mina tankar och ibland mina handlingar. Mitt medvetande. När jag bloggar sätter jag URL:ar på mina tankar och de blir indexerbara och refererbara.  Händelsen, tanken, budskapet eller vad det nu handlar om hamnar där, i internets arkiv. Är det dessutom en händelse, tanke eller budskap som andra intresserar sig för och pratar med/om. Då är det dessutom hyfsat lätt att hitta. Googles algoritm mäter vad vi tycker är viktigt tillsammans. På så sätt blir många fler av dessa händelser upplyfta och letar jag en gnutta här hemma i min soffa, kan jag ta del av dem i mycket större utsträckning än vad jag någonsin kunna tidigare.

Man kan kalla detta ett crowdsourcat medvetande(minne), gemensamt bestämmer man vad som skall finnas i närminnet och vad som skall arkiveras och hur djupt det skall arkiveras. Ja ni hör hur det låter. Hur förklarar jag detta för min mamma? Men låt mig visa några exempel så förstår ni kanske detta med vårt gemensamma medvetande lättare.

Peter och jag var på en konferans för mer än ett år sedan. En mobilkonferans anordnad av Telia och IDG om jag inte missminner mig. På denna konferans var även BWO:s och Alexander Bard som fäller uttalandet ” det skivbolag som stänger Pirate Bay, de signar jag med. Peter bloggade om detta spontant. Ingen tänkte mer på det. Men sakta men säkert börjar människor referera till den blogposten som definition för Alexander Bards attityd till rättigheter och hur man skall hantera dem. Ett tydligt exempel hände för inte alls länge sedan, Göran Widhamn på Fridholm.net bloggar om BWO:s hyckleri kring upphovsrätt och där nämns Peters bloggpost som referens på Alexander Bards inställning kring upphovsrätt. Vårt kollektiva medvetande fungerar. I skrivandet stund träffar Disruptives blogpost om Alexander Bard på ca 15 plats om man googlar  “Alexander Bard” Tillsammans har vi bestämt att det är en viktig bit av information gällande Alexander Bard.

Ett annat exempel är Gerhard Larsson. Antagligen en obekant person för de flesta som läser min blogg. De lite äldre kommer kanske ihåg honom som som en av personerna bakom mellanölsförbudet. En milt sagt dåligt beslut om man gillar öl som jag gör. Nåja, han gjorde antagligen något som han trodde på och givet det kunde man låta detta glida ned i historiens skräphög. Men Gerhard ville annorlunda. Under våren avslutade han sitt arbete som Landshövding. Han passade även på att flytta till Frankrike och skickade räkningen för flytten av sin vinsamling på 90000 SEK till skattebetalarna. Som Fredrik säger, vissa är mer jämlika än andra. I skrivandet stund träffar Fredrik med sin blogpost om Gerhard Larsson där han berättar om vinflytten för 90000 SEK, på 13 plats i Google när man googlar “Gerhard Larsson”. Vårt kollektiva medvetande dokumenterar hans hyckleri och elitism.

Ovanstående exempel har en tråkig negativ klang och det finns positiva exempel också. För ca en månad sedan skrev jag en blogpost om varför jag älskar nätet och vad jag tror det betyder för mänskligheten. Denna blogpost eller kanske dokument slog an en sträng hos människor. Som om jag satte ord på hur de kände och därmed blev det ett viktigt dokument eller tanke att referera till, något som många gjorde också Ni kan se det på att antalet kommenterar närmar sig tresiffirgt. Denna blogpost fortsätter att leva. Enligt Nikke och Opassande diskuterades den i ett radioprogram i veckan. Genom att andra tyckte denna blogpost var ett viktigt dokument, har även en journlist kunnat hitta den

Vad är det som gör detta medvetande? Centrum av detta medvetande är länken. Precis som synapser kopplar ihop våra hjärnceller kopplar länken ihop nätet till ett  gemensamt minne och medvetande, som vi bygger tillsammans. Man kan såklart som i SEO-fall använda detta till marknadsföring men det är inte det som är det viktiga utan att vi tillsammans bygger detta genom att länka till varandra och det som vi finner intressant/värt att belysa/diskutera/komma ihåg eller av vilken anledning ni nu länkar. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att man måste länka ut. För det som händer om en stor del av vårt samhälle inte länkar ut är att den delen av vårt samhälle inte får fram vad de tycker är viktigt därmed blir samhället enformigare och vårt gemensamma medvetande blir faktikst mindre bra.

Att länka ut är att göra sin röst hörd!

Som jag skrev tidigare är det viktigt för mig att vara en del av mitt samhälle och länka ut och idag är det Magnus tur att få en länk

Förklarad bildsymbolik: Ekorren(Google) som precis har hittat en kakan(en länk) och springer nu snabbt till sitt vinterförråd(Arkivet, indexet) och känner sig därefter väldigt nöjd med sig själv!

Idag had SvD Näringsliv en stor intervju med Sveriges Radios nytillträdde VD Mats Svegfors. På en fråga om vad han tycker om Bloggar och medborgarjournalistik svarar han:

“Det är nästan omöjligt att hitta kvalitet på svenska bloggar, det mesta är en form av insändare. Det mesta är smörja, det är inte värt tiden för det är bara okvalificerat tyckande och bara en annan publiceringsform för insändare.”

Denna inställning till bloggar är anmärkningsvärd, inte för att den är ovanlig bland vissa företrädare från det sk mediaetablissemanget, utan för att den kommer från den person som ska leda ett av de viktigaste public service uppdragen i Sverige.

När Mats Svegfors uttalar sig i så svepande och nedsättande ordalag om svenska bloggar framgår det med all önskvärd tydlighet att han inte brytt sig om att sätta sig in ämnet. Vad han inte förstår är att han omyndigförklarar en stor del av den svenska befolkning som faktiskt ägnar sig åt att blogga, samma människor som dessutom utgör Sveriges Radios publik.

I mina ögon är bloggandet som företeelse den enskilt största demokratiska uppfinningen sen allmän rösträtt. Sett i det perspektivet är Svegfors inställning nästan att betrakta som antidemokratiskt även om han själv säkert inte förstår att det kan ses på det sättet.

Att blogga är dessutom att sätta URL:ar på sina tankar och detta kommer att på sikt revolutionera mänsklighetens tillvaro i ännu större utsträckning än tryckpressen och därefter tillkomna massmedier.

Att Mats Svegfors saknar insikten om detta gör att jag inte kan se att Sveriges Radio fått en VD som kommer att kunna tillföra det som krävs för att styra en av våra viktigaste medborgarägda institutioner in i den nya mediavärlden som den så väl behöver.

Några bloggtips till Mats Svegfors:

• Same Same but different
• Deepedition
• Opassande
• Hax

Och Mats, när du kollat in dessa bloggar och förhoppningsvis konstaterat att bloggarna är ett seriöst medium för ett demokratiskt samtal så kan du väl dessutom ta den logiska konsekvensen av det och dels börja blogga själv samt skaffa ett bloggy-konto och börja deltaga i dialogen med dina lyssnare och läsare.

Kevin Kelly, Wired-redaktör, författare och tänkare, höll för drygt ett år sedan ett föredrag på TED (jordens kanske mest intressanta konferens) som handlade om Internets utveckling de närmaste 5.000 dagarna. Varför just 5.000 dagar? Jo, det är ungefär så länge som som vi har använt oss av webben. Det har hänt otroligt mycket under den perioden och detta är givetvis bara början.

Längst ned i detta inlägg kan ni se Kevins föredrag från TED men för den som inte orkar lägga 20 minuter på det har jag gjort ett sammandrag av Kevins tankar. Det han säger låter kanske på ett plan banalt för vissa av er som läser Disruptive men den samlade bilden han ger är fantastisk eftersom den beskriver mänsklighetens kanske mest revolutionerande  fas någonsin.

Kevin Kellys första lärdom från webbens 5.000 dagar är att vi “Måste bli bättre på att tro på det omöjliga”.

Kevin Kelly ser Internet som en maskin. Alla datorer, PDA:er, mobiler och laptops är bara fönster som ger oss glimtar av vad som finns i maskinen. Det är den mest pålitliga maskin vi nånsin byggt eftersom den som helhet aldrig gått ned.

Med lite beräkningar kring hur många transistorer, länkar och klick som görs gör Kevin (med lite poetisk frihet) en liknelse med hjärnan och kommer fram till att webben idag kan sägas ha samma komplexitet som en mänsklig hjärna. Kanske inte så imponerande men betänk att med webbens tillväxttakt kommer denna “maskin” att ha samma komplexitet som hela mänklighetens samlade hjärnkraft inom 30 år.

De närmaste 5.000 dagarna kommer vi att få se ett “förkroppsligande” av webben. Idag har vi kameror mikrofoner och sensorer. Allt kommer att vara en del av webben så vår omgivning “blir” webben. Tidigare pratade man om att den “nya ekonomin” (som var webben) var baserad på bitar och den gamla ekonomin (fysiska världen) var baserad på atomer. Dessa två världar håller på att smälta samman i och med att man bäddar in intelligens och information i allt fler fysiska produkter.

Marshal McLuhan sa att “Machines are the extensions of human sense” men Kevin vill vända på resonemanget och menar att “Humans are the extended senses of the Machine”

Först handlade internet om att länka samman datorer. Nu handlar det om att länka sidor. Näst a steg är den semantiska webben där data kommer att länkas samman. Längre fram handlar det om att kunna länka till fysiska saker som exempelvis den flygplanstol man ska sitta i nästa flygning

Precis som att mänskligheten i sin nuvarande form är helt beroende av alfabetet och att kunna skriva så kommer vi att vara lika beroende av webben för vår utveckling och kommunikation.

Webben i framtiden kommer inte bara att vara som den är nu fast bättre. Den kommer att vara helt annorlunda. Smartare, mer personaliserad, alltid tillgänglig och närvarande.

Kevin avslutar med följande nästan religösa klingande satser:

There is only One machine.

The web is its OS.

All screens look into the One.

No bits will live outside the web.

To share is to gain.

Let the One read it.

The One is us.

Kevin har ritat upp en karta över framtidens möjlighetsmoln. Nya imperier kommer att byggas på den kartan. Studera den eller ännu hellre, var med och rita den!

Se hela föredraget här nedan

Imorse var Peter Stormare på SVT. Han säger en del väldigt osvenska åsikter. Det jag gillar med denna videon är att man kan känna hans frihetslängtan i hela kroppen när man lyssnar på honom. Han vill bestämma själv!

Jag kan relatera starkt till honom när jag ser denna. Kan du det?

Tack Erik för tipset

Jag och min fru hämtade vår sjuåriga son i skolan idag. På väg ut sitter en liten pojke i min sons ålder på en bänk. Hans pappa håller på att sätta på honom ytterkläderna. På golvet bredvid står två benproteser i små barnskor. Min son rusar spontant fram till pojken och innan jag kan hejda honom frågar han nyfiket förvånad “Har du inga ben? Vad har du gjort av dina ben?” Pojken blänger bara på min son. Pappan börjar förklara “Han råkade ut för en sjukdom och dom var tvungna att…” Då vänder den lilla pojken blicken mot pappan. Ögonen är fyllda av trotsiga tårar och han säger argt med gråt i rösten “Pappa, sluta prata om mina ben!” Pappan som ser förtvivlad ut säger ursäktande till oss “Han är lite arg idag.” Jag tror jag säger “Vi förstår” varpå jag tar min son i handen och vi går ut. När jag vänder mig om för att säga nåt till min fru ser jag att hon gråter tyst. Min röst stockar sig och jag säger inget.

Livet är orättvist. Gör det bästa av ditt och hjälp andra så mycket du kan.

En god vän till mig skickade en intervju med Guy Kawasaki där Guy delvis pratar om ett nytt företag han startat tillsammans med två bekanta, Alltop. Guy är mest känd för att vara grundare av Garage.com. En VC firma som är specialiserade på tidigt sådd kapital och som startades redan 1997.

Alltop.com är i mina ögon en väldigt enkel tjänst, man samlar populära feeds inom olika ämnesområden och presenterar dem för läsaren i olika kategorier. Affärsmodellen verkar vara annonsering och med tanke på den låga pageranken är sidan ganska nystartad.

Det som fångade min uppmärksamhet var detta stycket i intervjun om RSS i allmänhet.

“6. Why do you think there has been such a low takeup of RSS tools (especially readers) by web users?
GK: I’m glad you mentioned this. In fact, this is the conceptual gap that Alltop addresses. We provide “aggregation without aggravation.” Take it from someone who knows: It isn’t easy to find the RSS feeds of many sites. I sometimes think companies literally bury them. So to really use RSS all you have to do is (1) find a site you wan t to read; (2) find the feed in the site; (3) know that Netvibes, Pageflakes, iGoogle, MyYahoo, NetNewsWire, etc exist and where to get them; (4) learn how to use them; (5) remember to boot a separate application or go to personal page to read your feeds. And even if you do all of this, most of the feed readers do not present articles in a clean, compact way. It’s a miracle that as many people use feeds as they do.”

När han beskriver det på det sätter så känns det rätt självklart att RSS inte är större än vad det är. Det visar också, tycker jag, att det finns en potential för en mellanhand som aggregerar/sållar och presenterar denna feed, som Alltop. Mediabolagen själva verkar rätt långsamma inom området. Jag har tidigare skrivit om en sådan affärside kring feeds. Inlägget engagerade mycket och alla är inte överens om förträffligheten kring denna ide. Alltop bevisar ju såklart inte att detta med en tjänst(och affärsmodell) kring feeds fungerar i praktiken och det är ju egentligen inte förrän man ger sig ut där och försöker som man vet men jag tror att vi är något på spåren här.

Vi har också skrivit dessa inlägg kring feeds:

Lite om om vad Schibsted pysslar med inom feeds!

Joakim Jardenbergs tankar kring feeds!

Här läser ni hela intervjun med Guy Kawasaki! 

Heter det så, Overdog? Alltså när man har en etablerad aktör som känner sig hotad och tar till smutsiga metoder? Nåja, jag tror ni förstår vad jag menar.

Läste med stor behållning två artiklar på Realtid. Ena artikeln handlar om att Realtid fått tag på ett brev som gått ut till Mäklarsamfundets medlemmar om att bojkotta Booli(Mäklarsamfundet äger Hemnet och Boolia är en utmanare) Mäklarsamfundet tycker att det bara behövs en websida i Sverige för bostadsaffärer och hävdar dessutom att kunderna tycker det. I den andra artikeln får Mäklarsamfundets VD, Lars Kinander uttala sig i frågan.

När man läser detta kan man bara gratulera Booli . De utmålas verkligen som en frisk fläkt och utmanare. Nåja, nu kan det såklart vara så att journalisten vinklar det en del men för alla som använt Hemnet måste det ändå framstå som en frisk fläkt. För ett nystartat företag är positionen som Underdog en gyllene position för att:

- Mediamässigt så är det du som favoriseras

- Du har en klar och tydlig fiende. Det är bra för att internt peppas personalen(vid hot utifrån presterar man bättre) och man har någon att jämföra sig med.

- Du har en bra historia att berätta för samarbetspartners, potentiella aktieägare, kunder osv

- Alla gillar en utmanare

För Hemnet hade det varit bättre att mörda Booli i tystnad. Nu kommer journalisterna inte att ge sig. Här finns en historia att berätta och de kommer berätta den. Det betyder inte att Booli lyckas men de kommer troligen vinna mediakriget utan att svettas. Vi skall följa upp den här historien och har ni läsare tips på artiklar i ämnet kan ni väl lägga upp dem här.

Fick en länk från SCB i inboxen idag. Även om jag slutat i finansbranschen så har jag fortfarande en viss fetish för dessa siffror. En spaning är de kraftigt stigande lönerna. Byggbranschen verkar vara den branschen där bristen på folk är störst. Antagligen är bristen värre än för IT-relaterade jobb. Det säger en del om byggbranschen tror jag En entreprenör med en systematisk ansats till vilka branscher som intresserar honom har troligen redan identifierar byggbranschen. Här finns det nog mycket att göra för att öka effektivitet och tillgången på arbetskraft! Låter kanske tråkigt jämfört med IT-branschen men varför inte kombinera!

Företagandet behöver inte alltid utgå från ideer. Man kan lika gärna indentifiera branscher med en “överlönsamhet” eller strukturproblem och utgå från dessa när man skapar sitt företag! Gärna då korsbefrukta branschen med någon annan, tex IT. Om man tittar på naturen och jämför två biotyper tex äng och skog är det just i gränslandet mellan dessa som det finns en stor mångfald av djurarter och växter. Det är i gränslandet som verklig livskraft finns där två biotyper möts och djuren och växterna kan nyttja fördelarna från bägge biotyperna. Det är min övertygelse att så är det inom entreprenörskap också. I gränslandet mellan två branscher/koncept/strukturer finns det stora möjligheter till effektivisering, ökad nytta ochökad upplevelse. Låt trista och konservativa branscher som byggbranschen möta IT/design/sociala medier och se vad som händer. Exempelvis är de byggjobbarbyxorna jag har när jag renoverar min lägenhet mycket tuffare än de min pappa har. De är säkert mycket dyrare också men jag som i vanliga fall sitter och såsar framför en dataskärm vill såklart vara tuff som ett spjut när jag sliter ned tapeter från väggarna i min lägenhet.

….och ja, SCB verkar inte ha en bättre logga tillgänglig på sin pressida!

Jag tror faktiskt inte det! [OBS! Denna post handlar om SF:s beslut att blocka Biotider.se som djuplänkade in i SF:s sajt och som väckte mycket uppståndelse] Av deras agerande kan man säga att det är en monopolists beteende. De vet om att de mer eller mindre kan göra som de vill utan att det påverkar deras intäkter. Faktum är att de troligen inte ens behöver jobba så hårt för stålarna längre. Folk går på bio och därmed går de på SF:s biografer.

Jag finner det svårt att fördöma deras handling faktiskt. Det är ju i slutändan faktiskt deras innehåll och i Sverige är det inte kriminellt att vara pundig med sina affärer. Det är snarare intressant att diskutera deras agerande utifrån ett monopolperspektiv och vad det kommer leda till på några års sikt? Alternativen för biobesökaren är många. Idag finns det fullgoda hembiosystem där jag slipper höra någon annan prata i mobiltelefon. Det finns dessutom många andra sätt att roa sig än att gå på bio. Många fler kommer välja andra alternativet i framtiden för upplevelsen av att gå på bio kommer bli sämre när konkurrens är obefintligt. Nu är det inte bara upplevelsen som kommer bli sämre, du kommer få betala mer för den. Biljettpriserna på bio kommer stiga mer än inflationen de kommande åren.

Men samtidigt är det ju så att den försämrade produkten och SF:s monopolagerande kommer skapa möjligheter. Visserligen är Sverige en liten marknad men vi har åtskilliga entreprenörer som jobbar i underhållsindustrin och kan underhålla människor. Positionen att komma som underdog och jobba mot SF är ju som företagare en fantastiskt plattform att jobba utifrån. Vem vill inte heja på underdogen som jobbar i motvind. Vilken journalist vill inte skriva om det företaget. jag tror också det finns nya konsumtionsmönstret som bio industrin missat helt. Utomlands har jag tex gått på lyxbio med mat och dricka och as-sköna fåtöljer. Varför finns inte det här? I slutändan går man ju inte i första hand på bio för att se en film utan man vill bli underhållen och få en upplevelse. Denna nischen i bioindustrin ligger helt öppen i detta land. Jag har inte tid men det finns mycket att göra här för entreprenörer och de som tänker lite annorlunda.