För några dagar sedan blev jag tipsad om ett citat från Theodore Roosevelt som figuerat på Techcrunch:
It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.
Citat är från ett tal Theodore höll på Universitet Sorbonne i Paris. Talet kallas “The man in the arena” och hölls 1910. Talet handlar om medborgarskap i en demokrati och hur viktigt det är med människor som gör ovanstående i en demokrati. När jag läste detta citat trodde såklart att han talade om entreprenörer.
Talet och citat ovan är fantastiskt tycker jag och det blir ännu mer intressant när man sätter detta i relation till Jantelagen i Sverige. Ovanstående människa skulle bli hårt bestraffad om jantelagen var officiell lag i Sverige. Antagligen livstid. Ändå väljer vi som samhälle att fortsätta ha denna attityd till våra medmänniskor. Ingen erkänner det men ändå finns den här. Om det nu är så att ovanstående människa är viktigt för vårt samhälle och samhällsystem, tänk då hur mycket bättre vårt samhälle hade varit om vi struntat i Jantelagen. Då menar jag inte ekonomiskt utan på alla andra plan, jämlikhet mellan könen, jämlikhet mellan sexuellt avvikande och de som inte är det, rasism, respekt osv. Det är lätt att entreprenörskapet och Jantelagen bara diskuteras ur ett ekonomiskt perspektiv men det yttersta syftet med entreprenörskap är inte mer pengar utan ett bättre samhälle, för alla.
Kostnaden för Jantelagen är inte att färre företag startas utan att hela vårt samhälle och land blir på alla plan en sämre plats att leva på. Unna alla framgång i ord, tanke och handling!
Jag måste nog erkänna att jag aldrig riktigt förstått riktigt vad Jante står för (eller orkat googla det) mer än att det har något med avundsjuka att göra.
“Unna alla framgång i ord, tanke och handling!”. Måste jag unna alla framgång i ord och tanke också? Det är där det svider för mig i alla fall. 🙂
Bra citat. Jag tolkar det som att vi är förmånga tyckare och kritiker, och för få som är ute på fältet och blir smutsiga under naglarna. Det håller jag med om. Tänk alla finansanalytiker, bara gissar och fabulerar, bygger inget nytt, bara bedömer andras arbete..
Angående jantelagen, så tror jag att den dör ut med de tidiga 70-talisterna om inte de inspirerar kommande generationer.
Drietz: Ja, “Action speaks louder then words” Så, ja jag håller med dig.
Dock håller jag inte med dig ang finansanalytiker. Det finns ett gäng skickliga sådana. Du vet namnet på minst en 😉
Hjalmar:
Det hedrar dig ju faktiskt att du inte vet vad det är. Här är wikipedias defention:http://sv.wikipedia.org/wiki/Jantelagen
Därifrån jag kommer är den stark även om någon aldrig någonsin erkänner att de tycker så! I mitt liv är den svag just nu och det är jag glad över!
Hjalmar skrev ““Unna alla framgång i ord, tanke och handling!”. Måste jag unna alla framgång i ord och tanke också? Det är där det svider för mig i alla fall. :)”
Du kan ju börja med att träna dig på oss:-) Vi unnar dig alla framgång i alla fall!
@Dritz – Du kanske har rätt om att Jante kan dör ut. Mentaliteten hos många unga entreprenörer visar på nyfikenhet, glädje och samarbeten i nätverk. Mycket br aoch hoppfull observation.
Det intressanta med jantelagen är väl lite också att alla tycker sig ogilla eller inte bry sig om den, men ändå så tycker jag den är så djupt rotad i svensk kultur.
Som t.ex. att en av mina (förhållandevis klyftiga ändå) polare summerar disruptive.nu som “en stekare som gratulerar en annan stekare”. Vilket djävla sätt att beskriva entreprenörskap, va? 😀
Det är så lätt att förringa andras framgång som simpel eller ointressant, den lutheranske svensken föredrar om det man gör ser svårt och ansträngande ut, och mynnar ut i måttlig framgång. Att lyckas med något löjligt (men genialt?) som gör en orimligt rik… det förstår inte svensken och måste tycka illa om.
CJ:
Du sammanfattade det väldigt bra!