Sidkarta | Disruptive RSS | Kommentarer RSS

En nyhet som första året omsätter 200 MUSD, en annan som når 200 000. Vem vinner i längden?

Detta är en gästbloggpost av Bengt-Arne Vedin. Peter och jag hade en maildialog kring att man skall se affärsideer som råvaror, som 200 L råolja. En affärside förädlas först när de träffar verkligheten. Problemet med detta är när man drar in en riskkapitalist, som tror han köper plastburkar, när det själva verket är råolja. Det ställer till bekymmer. Eftersom Bengt Arne är en stor inspiration för mig kring ämnet affärsideer, bad vi Bengt-Arne gästblogga kring just denna problematiken. Jag hoppas ni gillar denna blogposten lika mycket som jag!

Bengt Arne Vedin är Professor Emeritius i Innovationsteknik vid Mälardalens Högskola. Bengt Arne har även varit aktiv vid KTH och skrivit fler böcker än vad jag har fingrar och tår. Enjoy!

Bengt arne vedinLäsaren anar att det är något lurt med frågan! Den första produkten var ytterligare en variant av Coca Cola, vanilj. Den sålde bra – på bekostnad av andra varianter av drycken. Så det var inte ens ett nollsummespel eftersom det var dyrare att hålla ett logistiksystem med fler varianter igång. Den andra produkten, och företaget, var Google. Det började som en teknik och inte mycket mer. Först efter en process av trial-and-error, av sökande, landade man i en affärsmodell med skräddarsydd annonsfinansiering.

Detta senare är ett mönster som upprepas, gång på gång. Den idé man startar med ser ganska annorlunda ut jämfört med den som blir slutresultatet av en process av försök och misslyckanden. En slutsats är att man skall misslyckas snabbt – och helst billigt. Att man skall utforma sina ’försök’ så att de ger så mycket vägledning som möjligt. (Att människor har en tendens att redigera i sitt minne gör att det inte alltid är så lätt att komma ihåg att man startade med något ganska annorlunda än det som till slut blev en framgång.)

En annan slutsats är att man skall vara försiktig med att lägga sig till med fasta och dyra inflexibla resurser tidigt. Om de är skräddarsydda för en idé som inte håller och senare ersätts av en annan, då är det livsfarligt att ha fast anställd personal med fel kompetens, maskiner som inte längre duger eller vad det i övrigt kan vara som bara tynger. Nätverk snarare än fasta resurser inledningsvis, omsorg om att rekrytera eller bygga ett lag av breda, sökande individer som har förmåga att experimentera, lyssna och lära.

Många riskinvesterare satsar i vad de ser som affärsidéer som de tror kan bedömas, när det är individer, lag och sökprocess som mer borde stå i centrum. Vad många vägrar att se – delvis för att vi så gärna villa verkligheten logiskt linjär, ’från–till – är att idén är en råvara.  Kanske av guld, men metallen måste i så fall utvinnas.

Om inte alltför mycket hänger på just den ursprungliga idén – fast själva området och därmed sökfältet saknar förstås inte betydelse – så blir det också befogat att varna för en övertro på affärsplaner. Hur skriver man en affärsplan för en upptäcktsfärd som man inte vet etapperna i? Hur skall man förutse den kritik, de idéer och impulser som de där tidiga kunderna eller testarna kommer att bidra med? Kanske idén mynnar ut i flera affärer, flera innovationer, med helt olika inriktning? Hellre bör planerna vara villkorliga, som beslutsträd för upptäcktsfärden. En affärsplan med många alternativa vägar och utfall – javisst, det är bra att tänka igenom så mycket som bara är möjligt i förväg, men det finns gränser. Risken är att det blir för teoretiskt, för mycket torrsim. Skjut först, se resultatet och sikta sedan – inte tvärtom.

För att understryka detta: det finns exempel på att affärsplaner blivit tvångströjor som lett i fördärvet. Ty här hade investerare övertygats om en viss plans förträfflighet – som sedan upplevs som ett löfte att inte svika. Så planen blir på planekonomiskt vis sitt eget mål och projektets syfte. Det gäller att spendera pengarna just enligt planen, oavsett om det av erfarenheterna visar sig klokt eller ej. En klok investerares väsentliga bidrag kan mycket väl vara just denna insikt, alltså att medvetet styra fokus till process och lyssnande snarare än en affärsplan.

Patent är onekligen ett idéskydd, mer eller mindre starkt, men det är bara ett bevis för att tekniken är originell, inte att den möter något marknadsbehov. Många patent har ett defensivt värde mest för storföretag, många har inget värde alls fast det vet man inte i förväg – men de delar alla den egenskapen att de kostar pengar, inte så mycket Patentverkets avgifter de första åren som patentbyråers och översättares nödvändiga stöd. De finns många sätt att skydda en affär och patent KAN vara ett, snabbhet ett annat. Vid en studie visade det sig att de duktiga företagen med ledande marknadsandelar hade minst fem egenskaper som skilde dem från konkurrenterna och det kunde vara sätt att sälja, sätt att ge kredit, utbildning av kunderna, kombinera tjänst med konkret produkt etc etc.

 

About

Christian Rudolf, mitt Entreprenörskap är sökbyrån Topdog.nu, där jag hjälper stora Svenska företag med deras SEO. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, mopsar & friluftsliv.
Du hittar mig på Twitter här

Comments

  1. Rudolf says:

    Få krigsplaner överlever första kontakten med fienden!

  2. Jimmy says:

    Rudolf: så är det onekligen. 🙂 Men som vanligt handlar det om att testa avfyrar knappen och våga skjuta. Annars får du aldrig veta om du besitter dem kunskaperna som krävs för att överlista motståndet och lyckas.

  3. Rudolf says:

    Jimmy:
    Det du inte vet är att jag är gammal soldatyxa så jag vet hur man hanterar en KSP 58 😉

  4. En ENORM eloge till detta kärnfulla och tydliga inlägg. Utifrån egna erfarenheter kan jag inte nog trycka på hur sant inlägget är!

    Härligt! Fler sådana!

  5. John Airaksinen says:

    Ja, tack för den!

  6. Pär says:

    Instämmer fullständigt med John & John!

  7. Henrik Ahlen says:

    Bästa inlägget i år! Borde vara obligatorisk läsning på alla entreprensörs-utbildningar, inkubatorer etc!

  8. Jonas says:

    Tack för ett intressant inlägg som bekräftar många av de tankar jag själv haft, hade ett långvarigt projekt där affärsplanen var den enda summan. Visst att affärsplanen är bedöms som solid av de flesta läsare, men vad är affärsplanen för verktyg när den produktion gör gnistan för projektet slockar. Numera ser jag affärsplanen mer som ett verktyg som blir måste vid ett visst stadium fram tills den får den vara ett levande verktyg eller logg för det som produceras i projektet. För mig fungerar det bättre att fånga glädjen när det finns en möjlighet att forma och inspirera andra så kan jag forma affären vid sidan av de projekt som vilar. Som ung suger jag åt mig alla kloka råd från äldre värderar dem med min livserfarenhet och varvar dem med egna erfarenheter från learning by doing.

  9. johan rhodin says:

    Det här är en otroligt bra post! Har läst den flera gånger senaste veckan. Senast jag gjorde något liknande var länge sedan. Tycker att gästbloggaren gjorde disrupitve lite bättre!

    Jag är onekligen sugen på att sluta snacka och skjuta lite från höften 🙂

    /Johan

  10. Rudolf says:

    Johan R:
    Kul att vi kunde bjuda dig på den upplevelsen.

Speak Your Mind

*

Google+