I min tidigare post idag ‘Det var en tyst jordbävning’ så märker jag att jag var något otydlig. I den lät det som om jag prisar iPod Touch och höjer Apple till skyarna. Detta är helt fel och var inte min avsikt. Jag tycker inte det är supercoolt att iPod fick en browser eller att vi får en ny pryl att släpa med oss. Det revolutionerande som hände var att en pryl som tidigare levt ett liv i relativ avskildhet[dvs haft ett specifikt syfte och en begränsad kommunikationsförmåga] helt plötsligt fick en helt ny innebörd och syfte tack vare sin utökade kommunikationsförmåga[browser+Wi-Fi]. En persondator är idag en ‘multi purpose device’ tack vare dess inbyggda intelligens [processorn], dess applikationer [programmen] samt dess uppkoppling. Det har varit en naturlig utvecklingskurva och det är en utvecklingskurva som följs av PDA:er, mobiltelefoner och deras gemensamma avkomma ‘SmartPhone’. Det som inträffade i och med Apples iPod [SmartPod?] var det att en förhållandevis korkad och till syftet specialiserad pryl gavs en mer generell och smartare funktion vilket utökar dess användningsområde och ursprungliga kontext på ett för mig något oväntat sätt. Det handlar inte om ifall en iPod med Safari är bättre att surfa med än en mobiltelefon. Det handlar om att alla prylar[kaffebryggare, klockradios, toastolar, saltströare och manschettknappar] kommer att kopplas ihop [och ges intelligens] och i somliga fall kommer prylarnas användningsområde och kontext att drastiskt förändras. Detta är inget unikt tänk utan en logisk utveckling som påbörjades för länge sedan. Den utvecklingen tog en rejäl fart igår.