Var på en konferens rörande Intelligenta TransportSystem för några dagar sedan. Under en av sessionerna som jag deltog i fick jag höra en intressant synpunkt som jag gärna vill dela med mig av. Själva sessionen tog upp det faktum att digitaliseringen av stockholmsregionens transportnät går alldeles för långsamt och att målet: ‘Stockholm som världens mest tillgängliga stad år 2010’ därmed kunde vara i fara att inte uppnås. En av anledningarna var att det inte finns nån central myndighet eller organisation som kan påtvinga datainsamling och inmatning från de företag, myndigheter och organisationer som idag jobbar med detta. Och även om dessa aktörer jobbar på så finns det ett problem i hur man delar med sig av sina data. Problemen beror i viss mån på juridiska eller affärsmässiga orsaker men det överskuggande problemet är mentaliteten hos många chefer och ansvariga vilka är födda på 40- och 50-talet.
En affärsansvarig på en ‘ledande aktör inom katalog och kartor’ sa att hans inställning till information var att den inte minskar i värde bara för att man delar med sig av den. Dock hade han i ett flertal möten med andra aktörer mött en märkbar skillnad i mentalitet hos företrädesvis äldre manliga chefer jämfört med yngre företrädare. De äldres mentalitet var en mentalitet där man inte delar med sig, om så bara av princip. Detta utsträcktes också till en allmän vaksamhet och skepsis till samarbeten baserade på ett givande och tagande. Personligen har jag gjort samma iakttagelse fast i andra sammanhang. Har suttit i många möten där jag träffat mogna män [gärna med små gråa skägg och glasögon] som inte direkt personifierat begrepp som prestigelöshet, öppenhet och nyfikenhet. Begrepp som jag i allt mer grad börjar att associera till människor från min egen generation [1966] och yngre. Kan inte låta bli att tycka att det ska bli skönt att se dessa gubbar gå i pension snart så att vi i högre grad kan få se mer samarbeten baserade på nya grunder som just prestigelöshet, nyfikenhet och öppenhet!