DN publicerar idag en debattartikel från Svenskt Näringsliv. Den är skriven av en av deras ekonomer, Stefan Fölster. Han hävdar att de åtgärder som sätts in för att öka kvinnligt företagande är verkningslösa och att kvinligt företagande är på samma nivå som för 15 år sedan.
Tesen är att kvinnor startar inte företag för att de har färre möjligheter. Den meningen lät inte bra men om man dissekerar den ytterligare får den sin förklaring. Merparten av Sveriges arbetande kvinnor arbetar i offentlig sektor. Alltså i en verksamhet som ej skall konkurrens utsättas eller göras vinstdrivande. Samtidigt är det ju den verksamheten som dessa kvinnor kan. Avståndet mellan att ta hand om gamla och bygga lönsamma Facebook applikationer är ju ofantlig. Det är kanske inte riktigt rimligt att förvänta sig att de kommer att byta bransch för att bli företagare. I det perspektivet har kvinnor färre möjligheter eftersom 4 av 5 kommuner ej konkurrensutsätter sina verksamheter, därmed kan kvinnor ej gräva där de står. Det enklaste sättet att öka mängden kvinnliga företagare är alltså att konkurrensutsätta fler offentliga verksamheter. Ett exempel på att välfärdstaten inte alltid är en spridare av välfärd utan också konserverar befintliga maktstrukturer. Som man tycker jag inte att det är OK att staten gör såhär. Fler kvinnliga företagare hade gjort samhället bättre för mig också!
Stefan berör också en tes som jag har, att förebilder är viktigt. I kvinnornas fall verkar det som om kvinnor tagit till sig av förebilder. Stefan skriver såhär:
” Kvinnor är emellertid redan inspirerade. I vår undersökning ingår en mer ingående kartläggning av vad 1143 slumpmässigt utvalda förvärvsarbetande kvinnor ser för möjligheter och hinder för företagandet, utfört av undersökningsföretaget Synovate. Hela 35 procent av kvinnorna uppgav att de inom de närmaste åren kan tänka sig att starta eget företag. De flesta av dessa har också en affärsidé. Och de tror att de som företagare skulle ha både ett mer stimulerande arbete och tjäna mer än som anställd. Hela 18 procent hade dessutom den senaste tiden funderat på att starta eget företag. Det motsvarar närmare 400 000 kvinnor.”
Det är alltså inte viljan det är fel på utan det verkar vara andra faktorer, som tex de hinder som staten sätter upp för dessa kvinnor som vi beskriver ovan. Andelen kvinnor som driver företag inom den sociala sektorn är också dramatiskt mycket större än genomsnittet för kvinnligt företagande.
Kommer det då att hända, att fler verksamheter blir konkurrensutsatta inom offentlig sektor? Nä, jag tror inte det. den borgerliga regeringens politik skiljer sig inte så mycket från sossarnas politik. De har tydligt deklarerat hur viktig välfärdstaten är och det är troligt att man redan under andra halvåret kommer använda delar av det enorma budgetunderskottet till välfärdsreformer. I vissa fall kan det nog vara bra men det kommer inte vara bra för kvinnligt företagande.
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Jag måste ställa frågan varför kvinnor arbetar främst i den offentliga sektorn. Det är ju inte så att det står i arbetsbeskrivningen precis… Kan det istället vara kulturella anledningar till att kvinnor inte söker sig till eller befinner sig i de områden som är “lönsamma” ur entreprenörskaps-synpunkt?
Jag håller dock med att det är ett problem att det inte finns konkurrens med den offentliga sektorn. Utan “motståndare” är det väldigt svårt att hela tiden förbättra process och produkt, för ofta är det genom naturligt urval som de bättre lösningarna når folket… Synd men sant.
Staten bestämde sig för att det var en bra grej, då blev det så 😉
jag tror inte att det är en slump, det har varit jobb som lönemässigt varit oatraktivt för män och dessa kvinnor i offentlig tjänst har fått bära välfärdstaten på sina axlar genom att bli underbetalda!
Å andra sidan har de haft väldigt få alternativ till inkomst också historiskt och dålig lön är bättre än ingen alls!
jag vet att det är lite provokativt att skriva såhär men det finns nog en del sanning i det även om etablissemanget gärna vill att dessa kvinnor skall uppfattas på ngt annat sätt!
Jag har redan tagit steget över till det som så vackert kallas “avknoppning” ifrån den offenliga verksamheten. Det har inte varit någon trevlig väg att vandra. Gräva där man står uppmanar man till. Men om du som jag vill gräva där du står, så får du många emot dig. Politiker som bara tycker att man ska stimulera till avknoppning men är samtidigt inte beredd att stödja kvinnor i detta,du lär inte kunna få några avtal om du inte har en läkare som arbetar på kliniken. Man avsätter NUTEK 30 miljoner för att stimulera sådan kvinnlig avknoppning ffa inom vårdsektorn. Men mitt råd till dessa kvinnorna skulle vara, gå inte på den niten, det finns ingen substans i vad de säger. Att bygga upp min verksamhet har kostat över 600 000 kronor. Varenda krona har jag fått lägga själv. Jag har läkarkåren emot mig för de ser att deras ev. patientpeng kan försvinna till mig, och medeln de använder sig av är inte rumsrena. Jag har fått höra ifrån patienter att de mer eller mindre blivit förbjudna att gå till mig, med motivering vi ska ha din helhetsbild.
Det enda jag ville när jag startade min verksamhet var att kunna erbjuda kontenuitet, tillgänglighet, helhet och flexibilitet och få jobba ifred.
Jag fick indragen förskrivningsrätt, då denna inte räknas som personlig kan inte få avtal så jag kan bedriva folkhälsoarbeten. Patienterna måste betala för att få komma till mig för den rådgivning jag kan ge dem. Min service och omhändertagande bygger på personlig och kvalite´. Inte ens detta får jag behålla. Man finner hela tiden nya sätt att försvåra det för mig. Så min stora fråga är: vad vill regionen med avknoppningen, vem kommer att TILLÅTAS att avknoppa sig. Är detta ett sätt att försöka minska arbetslösheten som kommer att uppstå bland välutbildade kvinnor när sjukhus, vårdinrättning, kommunens hemtjänst läggs ner och tjänster inte tillsätts. Eller är det ett sätt för de privata försäkringsbolagen att komma in på marknaden?