När propellermössor (läs entreprenörer) möter affärsutvecklare på storföretagen kan det ibland uppstå kulturkrockar. Jag har tidigare skrivit om mina synpunkter om affärsutvecklare på vissa storföretag som snarare verkar syssla med affärsavveckling. Här är en story ur verkliga livet:
Det var dags för möte nummer tre med affärsansvarig hos en mobiloperatör. De tidigare mötena hade gått bra och jag upplevde att de hade ett genuint intresse för Moyume och att ett samarbete mycket väl skulle kunna vara intressant för dem. När jag kommer in i konferensrummet sitter, enligt deras egen utsago, gräddan av deras messagingexperter.
Fylld av bävan inför denna samlade kompetens stegar jag fram till kortsidan av konferensbordet, kopplar upp min laptop till storbildsprojektorn och startar min Powerpointpresentation. Jag har gjort denna presentation ett antal gånger nu och känner mig bekväm med hur den är upplagd.
Pedagogiskt beskriver jag hur marknadsutvecklingen ser ut “År 2010 kommer det att tas mer bilder med mobilkameror än med vanliga kameror”. Åhörarna är med, ingen höjer på ögonbrynen, detta är ingen nyhet. “228 miljarder mobilbilder måste administreras och delas. Moyume vill bli världsbäst på realtidsdelning av bilder från mobilen”. Åhörarna nickar artigt men med största sannolikhet tycker dom säkert att det låter orealistiskt. Faktum är att det även i mina öron låter lite skrävelaktigt men samtidigt måste man ju ha en vision, eller hur? Nåväl, jag fortsätter att beskriva funktionaliteten i Moyume. För att förtydliga vad Moyume egentligen är för något så drar jag till med “Moyume är som Twitter eller Jaiku, fast med bilder”. Nu blir rummet alldeles tyst! Jag undrar om jag kanske glömt dra upp gylfen? Eller har jag råkat dreggla på ett opassande sätt?
Alla tittar på mig med blanka ögon. Sen harklar sig en av experterna och höjer upp handen och frågar “Ursäkta, hur stavar du till det?” Under ett ögonblick förstå jag inte frågan och publiken märker min förvirring för personen, fortfarande med handen uppräckt, upprepar frågan “Hur stavar man till Jaiku och Twitter eller vad det var du sa dom hette?” Jag blir alldeles kall inombords. Bokstavligen. Dessa så kallade experter på messaging har inte hört talas om de två största fenomenen på messaginghimlen sen SMS uppfanns.
Min mamma kan ursäktas om hon inte vet vad Jaiku eller Twitter är för något. En del av er som läser denna blogg är också ursäktade, alla kan inte vara intresserade av Webb2.0, SocialMedia och microbloggande. Men om man har som uppgift att driva utvecklingen av messagingaffären hos en stor mobiloperatör så är det ens f********e skyldighet att känna till utvecklingen på marknaden.
Jag tar ett djupt andetag, bokstaverar J-a-i-k-u och T-w-i-t-t-e-r och ser hur publiken noggrannt antecknar. Resten av presentationen går ganska snabbt. Jag håller masken men inom mig vet jag att loppet är kört. Dessa människor har inte förstått nånting av vad jag sagt.
jag tackar artigt för att dom tog sig tid att lyssna. Jag stoppar tillbaka min laptop i min väska och går ut. Hade jag haft aktier i bolaget hade jag sålt dom direkt.
Nu jobbar vi med Tre, dom vet hur man stavar till Jaiku och Twitter.
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Till en som inte förstår vad varken Jaiku eller Twitter är för något, kan Du förklara? Mackan som vet vad gatade reverb är!
Underbar läsning. Skulle kunna försvaras om det var lekmän i konferensrummet. Annars håller jag med om att det är A och O med lite omvärldsanalys mellan fikarasterna.
Jag skulle nog behållit aktierna. Det finns ju inte så många andra teleoperatörer än Tre, men samtliga teleoperatörer som är verksamma på den svenska marknaden utom just Tre är extremt lönsamma. Detta utan att kunna stava till Jaiku.
Antingen gör man misstaget att inte vara ödmjuk eller så gör man misstaget att tro att alla andra kan lika mycket som en själv… Ett stort dilemma 🙂
@Mikael Pawlo: självklart. Frågan är väl snarare hur länge? Att inte förstått vad som händer med Twitter i USA visar på en kortsiktighet som är skrämmande minst sagt. Själv fattar jag inte att spelföretag och bettingföretag inte är större på de arenorna… men det kanske handlar om samma ignorans mot vad som händer i web2.0?
GSM är världens mest lönsamma affärside och antagligen den mest utbredda. Samtidigt är det så att operatörernas vinster har en svagt nedåtriktad riktning. Jag tror inte det är långsiktigt hållbart att de i framtiden kommer tjäna så mkt pengar. Det är inte hållbart att sms är lönsammare än läkemedel tror jag men å andra sidan har det visat sig vara rätt tröga processer
Historiskt sett har de stålarna de dragit in slösats också. Vem kommer inte ihåg 3g licenserna kring millienskiftet. Den statliga brandskattningen av europeiska teleoperatörer var enorm. Ngt vi lyckligtvis inte hängav oss åt i Sverige.
Ja, det finns massor med hot mot en teleoperatör, samtidigt har det visat sig att de lyckats rätt bra bemöta problemen, avskeda folk och investera i de marknader där GSM varit underutvecklat, tex är ju Telia inne i Turkiet och diverse andra bananrepubliker.
Min undran är mer personlig, alltså vilke kultur finns det när de anställda inte pysslar med ngn typ av omvärldsbevakning. Jag menar kan man ens vara aktiv på nätet utan att märka att det händer saker på olika ställen? De kan ju inte ens läsa internetworld eller tidningen mobil.
Haha bra skrivet 🙂
Ha ha, fantastiskt kul beskrivning av hur det kan vara att möta ett gäng affärsavvecklare 🙂 Känner verkligen igen situationen.
Svårt att skratta åt annat än just själva beskrivningen dock, det är verkligen ett elände och en stor fara för utvecklingen på alla sätt och vis. Storföretagen måste börja förstå att det är dags att avveckla sina egna affärsavvecklare. De kan lära sig proaktivt, eller den hårda vägen när det är för sent, men att blunda kommer inte vara vägvinnande.
Omvärldsbevakning = surfa på arbetstid… fy fy
Deeped: Affärsmässigt kan det ju till och med finnas skäl för vissa företag att motarbeta viss utveckling, även om jag personligen inte gillar att exempelvis telekomoperatören O2 blockar Rebtel i Tyskland. Om jag var en teleoperatör skulle jag följa utvecklingen för Twitter och Jaiku noga, men det är inte säkert att jag skulle underlätta utvecklingen då SMS är en extremt lönsam affär. MMS (som Poppe) arbetar med skulle jag däremot verkligen underlätta på alla sätt, då det är en ännu lönsammare affär otroligt nog. Follow the money liksom .-)
Fattar inte varför du(poppe) inte gjorde en helt-om och körde en live-demo på twitter/jaiku och hur det funkar samt vilka användningsområden det har, fördelar etc. Det hade berikat experterna enormt och du hade blivit mer uppskattad som föreläsare/säljare. Problem eller Möjlighet?
Jag har själv erfarenhet av telekom i form av SonyEricsson och Ericsson, och även om många av mina arbetskamrater inte var experter på applikationer som kördes uppe på tjänsterna så var de experter på de djupare lagren.. Det finns många som inte alls vet vad class0-sms är eller vlka kodningsscheman SMS stödjer, men är experter på högre nivåer. På samma sätt kanske dessa messaging-experter visste precis vilken ny funktionalitet som ska in i nästa draft av 3GPP TS för deras respektive områden- det är också omvärldsbevakning!
Rudolf; Även om mobilopertörer går mot en framtid som “bitpipe” (som man kanske inte kan tjäna massor av stålars på -flatrate etc) finns det möjligheter att exploatera områden som identitetskontroll och bank-via-telefon och en rad tjänster uppe på det. I och med att operatören har din identitet och betalningsfunktion öppnas massor av portar. För att inte tala om den sociala grafen som finns i användarnas ring och sms till varandra = viktad social graf! Det är konstigt att initiativ som ZYB inte har kommit tidigare.
Helt klockrent.
Dock tycker jag personligen att det är en bra parallell som du använder; “Jaiku eller Twitter med bilder”.
Lycka till i fortsättningen!
Skön story, fick mig att tänka på en liknande upplevelse när jag ringde ett stort amerikanskt bolags svenska dotterbolag (även det stort). Jag ringde för att försöka boka in ett besök och visa upp en tjänsteplattform. Jag är övertygad om att tjänsten jag ville visa skulle uppskattas. Jag var också säker på att prislappen var satt så att det enkelt gick att räkna hem för rätt beslutsfattare. När jag ringer bolaget i fråga hamnar jag hos en receptionist som undrar varför jag vill prata med efterfrågde personen. Jag förklarar kort mitt ärende och hon meddelar då:
– Vi har som policy att inte ta emot säljsamtal!
Jag blev precis som Poppe helt paff och fann mig tyvärr inte då jag aldrig hört den invändningen tidigare.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan resonera så på att modernt konkurrensutsatt företag. Hur skall man kunna få till sig ny teknik, nya tjänster och behålla sin “edge” om man inte ens kan lyssna på en säljare i telefon 30 sekunder?
Jag kan spinna vidare på vad du upplever Johan Söderberg. Jag ringde till SAP Sverige i samband med en utbildningsprojekt. Växeltelefonisten vägrade koppla mig. Så efter en timma ringde en kompis upp, ljög om hur han representerade ett företag med X i omsättning osv. Då gick de fint att komma fram. Vi sa till säljaren att de kanske borde se över rutinerna lite, för det vet ju inte vem som ringer. Ungefär som varför man inte ska peka finger i trafiken, personen du är arg på kanske du möter i affärer senare.
Tre kan sina saker, synd att dom är så jävla dyra bara, mina kompisar, som studerar har inte råd med tre.
Jag var övertygad om att jag var sist i världen med ett Jaiku-konto.
Inte helt förvånande då mikrobloggar inte är mainstream (ännu?) – dock förvånande att företeelsen inte är känd idag i det sammanhang du beskriver.
Tror personligen att mainstreamversonen av detta kanske snarare är typ “statusuppdateringen i Facebook” – här finns större möjlighet till ett brett anammande, och man minskar lite på betoningen av “konversationen” som förmodligen är ett nischbeteende. Vad tror du?
(och jag har lite anekdoter om när jag fick anledning att kontakta Twitter, ganska tidigt under deras era – vi får ta det off-line när vi ses)
…och snubblade just på http://mashable.com/2008/09/04/cnn-twitter/
Twitter kanske är mainstream ändå? Eller?
Johan, är dessa anekdoter så struliga att de inte tål dagsljus?
Jag tror alla här på Disruptive vill höra 😉