..fortsätter fascinera mig. Nästan så att det känns som om språket pånyttföddes hos mig när jag började blogga. Som det fanns en aspekt av ord som jag inte upptäckt förrän vid 35 års ålder. Jag inser att det beror på den världen jag uppväxt i. Vita midjekorta kavajer och massmedia(det är antagligen massmedias fel att man hade midjekorta kavajer). Att man skulle använda ord för att prata samtidigt med med många och de med mig. Ja, hade någon försökt förklara det för mig när jag hade en vit midjekort kavaj och en massa lockar(jag har bildbevis) så hade jag nog inte förstått.
Denna kommunikation som jag hänger mig åt, dessa ord mellan människor som jag oftast aldrig träffat, har en tendens att gå rakt in. Inte så att det inte finns filter att passera men när människor som jag “känner” säger något då behövs färre filter. Det är precis som det är lättare att ta in och fundera över än när massmedia försöker prata med mig. Ett tecken på det är att jag nästan aldrig surfar på mediasidor och att det finns väldigt få mediasidor(internetworld är en av få undantag) i min rss-läsare. Det är precis som massmedias röst är så ointressant för jag vet att de inte lyssnar på mig och att de är “genomkorrumperade”. Det autentiska finns inte där. Det är dessutom svårt att räkna ut deras agenda. Jag har inget emot agendor. Alla har en. Jag är tex säker på att ingen av Disruptives läsare tvekar om att jag är marknadsförare. Men vanliga människor är oftast tydligare med sina agendor eller så är de mycket lättare att räkna ut. Då kan man också acceptera dem och ibland hjälpa dem. Gillar man dem inte går man därifrån och väljer någon annan röst.
Jag tror att många av er som bloggar, mailar, kommunicerar, Bloggyiar(är det verbet av Bloggy?) känner igen er. Det är också i detta ljuset man skall sätta FRA-debatten. Människor som ser världen som jag beskriver ovan upplever att det tas ifrån dem. Att de måste hålla igen detta som de upplever som så naturligt. Detta magiska som de upplever. Det är inte en helt rationell känsla och antagligen helt oförståelig för de som inte är inne i det. Det är detta som är den digitala klyftan, inte om du inte har tillgång till din internetbank. Den digitala klyftan handlar om att man är så inne i massmedia, att det bara är monolog man förstår. När man möter dialog så förstår man inte, känner sig rädd för det okända eller tycker att det är trams när vanliga människor lyssnar och pratar med varandra. Det handlar inte om att man har svårighet att installera sitt emailkonto i Outlook Express. Det är därför vi möts av ord som bloggbävningar. Det är ett ord som jag tex inte tror uppfanns bland bloggare utan av media. Att många bloggare blir upprörda samtidigt är ju inte alls något konstigt egentligen. Det händer ju hela tiden i den verkliga världen. För massmedia en konstig tanke eftersom de aldrig hört så många upprörda människor skrika, för de har aldrig lyssnat. Det är först med bloggar och internet(dialog) som skriken hörs i deras värld av monolog.
Jag inspirerades till att skriva denna artikel av Jonas. Det var några få ord han skickade över mig. Inte alls många men de fick mig att lägga en timme av mitt liv att skriva detta. De inspirerade mig.Orden är skrivna av Douglas Adams 1999. Långt före jag förstod vad som var på väg att hända(för mig var internet en distributionskanal)
“How to Stop Worrying and Learn to Love the Internet”
I expect that history will show “normal” mainstream twentieth century media to be the aberration in all this. “Please, miss, you mean they could only just sit there and watch? They couldn’t do anything? Didn’t everybody feel terribly isolated or alienated or ignored?”
“Yes, child, that’s why they all went mad. Before the Restoration.”
“What was the Restoration again, please, miss?”
“The end of the twentieth century, child. When we started to get interactivity back.”
Detta citat är hämtat härifrån denna sida. En bra sida att börja dagen tillsammans med en kopp cafe. Tack Jonas
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Så sant som det är sagt! Tack C.
Rädslan för dialog och kommunikation möter jag ofta i arbetslivet. Vanan med monolog och information är så – ja invand och känns tryggt rätt. Därför blir det också kraftfullt när dialogen fungerar! Förlösande!
Nu går vi ut i solen en stund och firar Alla hjrätnas dag, med dialog IRL.
Vi ses!
Maria
Alla hjärtans dag ska det vara såklart 😉
Hej Jonas,
Visst är dialog bra. Men du överdriver om massmedia. Så ointresserade av respons är inte traditionell media.
Häftigt att orden har blivit så mycket viktigare för dig genom din blogg!
Jag tror att det var exakt så här Douglas Adams tänkte. Tack, Christian!
Hej du är en vis man du, uppskattar dina kloka och visa sammansättningar av bokstäver, till ord som blir till meningar som beskriver din egen och andra människors längtan till kontakt, gemenskap och samhörighet genom dialogen.
Vad består en ‘framgångrik’ dialog bland entreprenörer av?
Vilka ingredienser behöver läggas till i “dialogsoppan” vad skall den lämpligast “kryddas med? Det är nyfikenhetefråga som leder till vilka ord, som svar?
Du talar om Lyssnande, jag tankar på Respekt, Tillit, Nyfikenhet, Vilja att få lära dig förstå, sätta sig i någon annans situation, hans/hennes tankar, handlingar, känslor och fysiska förnimmelser- nuläge till drömmar/visioner. Är Det som kallas för empati va?
Så vad innehåller den livgivande entreprenörs dialogen? Utifrån din synvinkel? Vad ger liv, inspiration, handlingskraft?
Med uppskattning
bd
Bengt
Det där var en bra fråga! Jag har tänkt på den en hel del utan att komma fram till något bra svar. Jag har nämligen svårt att komma fram till exakt varför man läser Disruptive.
Man måste ju vara ärlig med sig själv och säga att det kan bero på bristen på denna typen av bloggar. Det finns ju inte så många.
En sak tror jag gör att disruptive har en fördel framför alla andra som skriver om företagande och entreprenörskap. Vi lever det livet, på gott och ont. De flesta andra som skriver har andra typer av intressen, organisationer, printmedia, comunities.
Därför tror jag vår röst kan upplevas som mer äkta, utan att för den skull göra de andras oäkta.
Men exakt vad detta äkta är, det kan jag inte riktigt säga. Vad tycker du?Är det för att jag pratar känslor? För att mitt språk utvecklats på ett speciellt sätt? För att jag skriver om det jag verkligen vill, Jag vet inte..Antagligen kan jag bara ta reda på det genom att skriva helt “fel” och alla läsarna försvinner 😉
Rudolf, jag har med nöje följt din blogg under en tid. Själv är jag en IT-farbror på 52 bast som gärna vill vara med och bidra till nästa våg av företagande. Kanske i form av “mikrofinansiering” och “ground support”.
Varför inte en fysiskt samla Disruptive-läsare till en inkubatorkväll en gång i veckan vid något förutbestämt klockslag och cafébord på Söder ? Den kommer, som kan och vill. Och den som inte är bekväm med att få sina idéer uppsnappade av förbipasserande har nog inte läst din blogg…
Ha D!
Olle
Du anar inte hur nära du är mina tankar. Dock hänger mycket på lokal. Jag tror ändå man måste satsa lite energi i detta. jag är lite för mkt fort som fan annars. Då blir kvaliteten lidande. En av de saker jag försöker skärpa mig inom!
Spännande! Om någon ska kunna skapa en rörelse av detta så är det nog du, eller någon som du.
Istället för att bara stå här på läktaren och hurra, ska jag bidra på ett eller annat sätt. En bra grej vore kanske att ha någon typ av bokningssystem, så man ser om nån kommer en viss kväll (eller om 100 kommer, då behövs ett STORT café !). Jag kollar runt lite – kanske är en publik kalender på Google Calendar lösningen. Men det finns säkert massor av fria lösningar, låt oss vända oss till (newly coined term following) the Disruptive Army: hallå där ute, några förslag ?
Olle
Ditt engagemant hedrar dig, dock skall vi inte förvandla detta till ett teknikprojekt 😉
Men du vet kanske ngt ställe som kan emot lite disruptive besökare på en öl eller två? OM du vet ett ställe kan jag utannonsera detta på Disruptive!
Vi behöver ju inte börja med en stor grej
Rudolf:
Med erfarenheterna från Kulturbloggen-Award så var väl
Söderkisen inte så himla tokigt, pilsnern var ju himla trevlig …
flexibla utrymmen och goood mat, nätverkandet ypperligt ..
Flera här har säkert såna kontakter (intressen 🙂 med lokaler
och lite annat för nästa steg ..
Hmm.. du har nog rätt beträffande teknikprojekt. Vitsen är ju att det ska vara spontant, och då nog obokat bäst. När man tänker efter ;.)
Annars tycker jag också Söderkisen är helt OK, ligger bra till från Slussen.
Frampå vårkanten kan man ju flytta till typ Mosebackes uteservering.
Vi skall se vad vi kan koka ihopa, din energi Olle inspierade mig till en handling, tyvärr var mottagaren i utomlands 😉
Jag är så nöjd med mitt beslut att bo kvar i Malmö och inte flytta till Stockholm. Inom min bransch (personlig utveckling, ledarskap, mänskliga rättigheter) så är det fortfarande inte så tätt här nere, det finns andningsrum och mycket nybyggaranda. Men… när jag läser om era Öl-på-Söder-planer så…… hm…
Nå, jag är i Sthlm ganska ofta, får väl planera mina resor så att jag kan ta en öl med er då och då! Underbart initiativ!
Du är välkommen Lisa!
Jag kommer gärna! Diskussionen här räcker för att jag tycker det är intressant men EN öl.