Silicon Valley på Svenska

Jag har varit lite uppbokad med allting härborta (brutit ut en del av BootstrapLabs till Whiteboard Accelerator och skaffat lite lokala partners – Lansersingsfest den 10:e Nov, är ni i dalen är ni väldigt välkommna!), och dessutom småbarnsförälder så har inte kunnat skriva så mycket på Disruptive som jag velat och tänkt.

Efter nästa vecka kommer jag att ha lite mer tid och hoppas kunna vara lite mer aktiv med att skriva lite här, men här kommer en lite kort reflektion om att vara en svensk i Silicon Valley.

Entreprenörsklimtatet här – Så långt har har Silicon Valley varit allt det jag förväntat mig och allt jag inte förväntat mig. Det har varit rätt lätt för mig att koppla mig in i rätt nätverk och kontakter, tycker själv att jag har etablerat en riktigt bra plattform i form av nätverk, partners och personer att arbeta med.

Man är verkligen i händelsernas centrum, och många i Sverige frågar om jag inte skall gå på event xyz osv. Men här finns ett event varje dag att gå på (och då har jag sållat bort några), så jag har faktiskt gått på mycket mindre event/konferanser mm här än vad jag trott. Det samma gäller många personer som man hör och ser en del om i Sverige. Som exempel fick en fråga av någon jag känner om en föreläsare som i Europa annonserades ut som Silicon Valley’s främsta startup expert – de flesta här vet knappt vem det är, personen i fråga är väldigt kompetent och framstående, med intressanta erfarenheter – men det är det många som har här. Så man måste välja kontakter och möjligheter att fullfölja.

En annan sak som jag lärt mig är “In the valley cheap advice is easy to get”, alla har synpunkter på saker, och alla är intresserade av att titta på nya saker – det innebär inte alltid att det kan addera värde och hjälpa dig.

Kulturen – En sak som är svår tror jag är att förstå sig på kulturen här, den är såpass lik den Svenska att man lätt luras tro att det funkar likadant. Men man interagerar med människor på andra sätt, och uttrycker sig väldigt annorlunda (och samma fras har en annan innebörd här än i Sverige). En sak är att man är väldigt självkritiskt på vad som man inte gillar eller är dåligt t ex i USA (vilket man inte är i Sverige på samma sätt), har sett många dialoger där detta leder till helt skeva uppfattningar om det man pratar om (fast båda parter tycker att man har en tydlig konversation) – jag har upptäcker mig själv i detta ibland!

Att komma hit med sitt bolag – Skall man ta sig hit, så behöver man samtidigt vara väldigt ödmjuk och kunna tala för sin sak och vad man kan och är duktig på, för oss Svenskar är detta en lite svår kombination tror jag, vi är gärna ödmjuka (vilket uppskattas mer än man tror), men är samtidigt inte så tydliga på vad vi verkligen är duktiga på (vi är för “ödmjuka” här kanske).

För oss Svenskar är Sverige väldigt centralt, och varken jag eller Amerikanerna (eller alla andra här) har en något negativt i detta: men världen här skulle se nästan likadan utan Sverige; så man måste möta Silicon Valley på Silicon Valley’s villkor (många som försökt etablera sig här har misslyckats, man säger att Ericson försökte 3 ggr innan de lyckades).

Det positiva och svåra i detta är att man behöver inte bli “Amerikan” (om det nu finns något sådant), mångfalden och olikheterna uppskattas och värderas (detta är en del av den Amerikanska individuella synen) – men man måste förstå och agera på Silicon Valley’s spelregler för folk här både vet och tror på att detta har skapat allt från Google, Yahoo, eBay till Apple, HP, Sun m fl. Samtidigt är folk väldigt öppna för nya saker, det är en fin linje och kanske lite svårt att beskriva, men däri ligger svårigheten i kulturskillnaderna.

Man måste vara om sig och kring sig – Detta gäller alltid när man ger sig in i en ny kultur eller nya förutsättningar. Ingenting funkar som man är van vid, och man måste ta reda på allt. Hur funkar det med sjukförsäkringar? Hemförsäkring? Köpa bil? Körkort? Hyra lägenhet? Bygga sociala nätverk och kontakter. Allting funkar annorlunda mot vad man är van vid som Svensk.

Jag gillar annorlunda, och nya saker – har dock varit en hel del jobb, att bygga nytt företag här, första barnet (11-månader) som INTE sover på nätterna, visum mm, det har varit mycket jobb, och inte bara för mig utan även för min fru (som är hemma fortfarande). Nu börjar det landa, och men vet inte om jag rekommenderar att göra allt detta samtidigt med första barnet dock!

Sjukförsäkring – En vanlig missuppfattning är sjukförsäkringar, det svårare är att veta vad man vill ha, och under rätt förutsättningar är det enkelt att ordna (två delägare/anställda i bolaget och du kan göra en gruppförsäkring, vilket går snabbt med rätt försäkringsbolag – annars krångligt). Staden San Francisco tillhandahåller sjukförsäkring till alla (förutom vissa undantag, t ex det visum jag har, utan visum får man dock tillgång…) som har vad som anses en lite lägre inkomst här (max 55 000 USD per år, eller USD 110 000 för en familj). De enklaste är Kaiser Permanente, funkar lite som i Sverige, och känns enkelt att ta sig till, många här tycker det är lite för enkel model (då med andra försäkringar får man välja läkare fritt). En rätt omfattande försäkring kan kosta ca 500 USD per månad för en hel familj, så inte så farligt (det är dessutom avdragsgillt på skatten).

Skatter – Detta måste man ju som entreprenör absolut hålla koll på, men har man bolag i Sverige, eller som jag har suttit i en del styrelser och haft rätt att teckna bankkonto t ex (måste rapportera varenda ett – även om det inte är mitt eget), har du holding bolag, äger mer än 10% i bolag utanför USA? Man skall inventera allt innan man blir skattskyldig i USA (vilket kan bli tidigare än man tror – en tidigare resa innan flytt t ex kan trigga startdatum för detta), man måste upplysa om mycket information till IRS, och deras straff är inte lindriga. Att deklarera med bolag (partnerships primärt, typ passthrough LLC) kräver lite extra arbete, och man skall betala skatt både till delstaten Kalifornien och den federala staten. Sedan är den effektiva skatten inte så hög (man kan dra av mycket, och kvittar skatter som redan betalts) – Jag räknar med kring 30% totalt inkl social mm, de år då jag kanske tjänar lite mer kan det gå upp till 40% (progressiva skalan växer långsammare här) – kapitalvinster är 15% (blir 20%). Men man behöver ha en skattekonsult (även om det är en billigare) för att få ordning och sätta sig in i saker anser jag iaf.

Att bo här och levnadsomkostnader – San Francisco där jag bor är inte billigt (i dalen och utanför är det mycket billigare). Hyror är höga (även med låg dollar), att gå ut och äta kan vara väldigt billigt och väldigt dyrt (men i princip alltid super gott!) – man har många små utgifter (parkeringplats vill man ha, kan kosta $250 – $300/månad), dagis och annan barnpassning är dyrt. Mycket är billigare här dock (icke amerikansk bil jag köpte kostade nästan hälften av vad den kostar i Sverige), mat är lite billigare (och det mesta producerat i Kalifornien och mycket ekologiskt). Man tjänar väldigt bra här i Svenska mått och betalar mindre skatt, men har man som jag startkapital från Europa att bygga upp med, blir det dyrt i jämförelse. Men när det flyter på är det helt ok (jag kan försörja hela familjen på ung. halva fakturering/intäkt innan skatter än vad vi knappt skulle klara oss på i Stockholm), men det är vår situation, och för många kan det bli riktigt dyrt här (beroende på hur man lever). Det är rätt stor skilland på om man är ung och inte har familj, och om man skall etablera ett hem för sin familj här (både dyrare och krångligare naturligtvis).

Visum och annat praktiskt – Mycket att sätta sig in i, och praktiska detaljer styrs av visum typ, så olika beroende på vad och vilket visum. Det visum som jag har (E-2), innebär att min fru kan arbeta och söka vilka jobb som helst (det gäller även L-1 visum). Har man ett H-1B visum, så får t ex respektive upphållstillstånd men inte arbetstillstånd (men kan få det, men är inte helt triviallt, vänner till oss var ena parten vara hemma i två år, nu har de greencard, så det är löst, men trist att inte kunna jobba på två år). Man måste inte ha SSN (personnummer),för i det mesta här (inte ens för att betala skatt), vilket är ovant för oss svenskar, många organisationer och företag säger att de behöver det, men det finns nästan alltid vägar runt (och för många visum typer får man inte ens ett SSN).

Om man kommer över som anställd så är det dock oftast rätt enkelt, företagen brukar fixa mycket kring detta.

Finns mer att säga som alltid, fråga i kommentarer så skall jag försöka svara på vad jag tycker/känner/vet (dock kanske framåt slutet av nästa vecka), andra Svenskar som levt/lever här och läser detta, bidra gärna med er syn!

// @nicolaiwadstrom – www.wadstrom.net – bootstraplabs.com