Läste för ett par dagar sedan en intressant artikel i den brittiska tidningen The Guardian om användningen av mobila tjänster i Japan. Den beskrev en del faktorer som gjort att mobila tjänster är så erhört mer populära i Japan än i övriga världen. Förutom det faktum att man sen länge haft i-mode och generellt sett tillgång till mer avancerade telefoner [förra året släpptes mer än 100 ny modeller i Japan] så finns det också viss strukturella skillnader. En sådan är att den genomsnittlige japanen pendlar åtminstone 2 timmar om dagen. Det blir mycket tid att konsumera mobilt innehåll. Endast tonåringar i Europa har motsvarande tid över.
En annan orsak till framgången som påpekas av en anlytiker vid namn Tery Lloyd är att japanska operatörer inte betalar nåt för sitt frekvensspektrum. Detta är helt fel! Förvisso är det sant att dom inte betalat för spektrumet men det finns fler länder som inte haft dyra spektrumauktioner. Faktum är att det inte finns nån korrelation mellan hur mycket operatörer betalat för sitt frekvensspektrum och hur utbredd användningen av mobila tjänster är.
En grundläggande framgångsfaktor är istället en förmånlig modell för intäktsfördelning mellan japanska operatörer och innehållsleverantörer. Japanska operatörer behåller bara 9% av intäkterna! Detta att jämföra med andra marknader där en 50-50 split anses vara en hygglig fördelning sett ur en operatörs perspektiv. I Sverige lanserade Telenor i somras sin tjänst Mobilstart där företag själv kan bygga och lansera mobiltjänster och få två tredjedelar av intäkterna. Detta betyder att Telenor fortfarande behåller 33%. Deras andel är alltså mer än tre gånger större än deras japanska kollegor.
Så länge som operatörerna i Sverige inte vill erbjuda en attraktiv intäktsfördelning med innehållsleverantörerna kommer marknaden för mobila tjänster fortsätta att vara marginell. Detta gör att vi aldrig kan bli en ledande nation inom detta område utan är dömda till att ligga och guppa i kölvattnet efter japan trots att vi har både kunskap och kompetens att ta en ledarposition!
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Kanske, eller så struntar man i operatörs-SMS:en och betalar med kreditkort via mobilen. Endast en liten peng försvinner på vägen.
Ytterligare en fördel är att jag kan köpa spel, låtar, betala parkering på helgen, allt på företagsmobilen – kostnaden hamnar inte på företagets räkning.
Plus att då kommer man också runt operatörernas max-belopp.
Jag anser att sverige inte har kapacitet att kunna konkurera ut japan i mobila marknaden just eftersom sverige saknar den spets kompetens som japanerna har, vi skulle behöva ha ett företag som satsar stenhårt på att driva just en ledande operatör som speglar den japanska i sverige.
Det har vi inte i sverige, just för att kunskapen som lärs ut i sverige om mobila marknaden stannar inom de svenska ramarna, eller europeiska ramarna.
Man borde hyra in företag från just japan så de kan lära ut deras mobila teknik till svenska företag så att det blir fart på den svenska marknaden.
När kommer “i-mode” till sverige och europa? Kanske alldrig, jag får den känslan att Sverige och Europa inte vill o vågar konkurera japan…
Ett problem det måste även du min brutus erkänna.