Som jag nämnt tidigare byggde jag och min bror (tillsammans med en massa trevliga, talangfulla och duktiga medarbetare) upp Funplanet.se mellan 1995-2003. Funplanet.se tillhandahöll gratis förströelsespel, frågesporter och underhållning och var länge en av Sveriges större sajter med mer än 400.000 medlemmar. Vi levde på annonsintäkter och som mest omsatte vi 18 MSEK/år.
Trots detta lyckades vi ändå köra i diket genom att vi, precis som många andra, hamnade i dotcom fällan. Vi skulle expandera den (lönsamma) Svenska verksamheten till utlandet och detta skulle finansieras med riskkapital. Det är i sig inget konstigt men felet vi gjorde var att planen baserades på ytterligare riskkapitalanskaffning efter den första rundan.
Såhär i efterhand kan man tycka att det är hål i huvudet att basera en plan enbart på att man ska kunna ta in ännu mer riskkapital litet senare men vi var i gott sällskap och i vår ägarkrets satt några av Sveriges namnkunnigaste VC-bolag på den tiden.
Vi tog in den första rundan riskkapital 1999 och den andra rundan skulle göras under efterföljande år. Problemet var bara att år 2000 tvärdog riskkaptalmarknaden på bara några månader. Marknaden var iskall och det var stört omöjligt att göra en andra runda. Nu satt vi där vackert med större lokaler, fler anställda än någonsin och ett burnrate som obönhörligen gjorde slut på kapitalet från första rundan.
Trots drastiska åtgärder lyckades vi inte rädda bolaget utan var tvungna att försätta oss själva i konkurs 2001, dagarna efter att två flygplan flög in i World Trade Center.
Vi köpte loss konkusboet från konkursförvaltaren och startade om i mindre skala, denna gång utan riskkapital. Dock hade luften gått ur oss likväl som ur annonsmarknaden och två år efteråt var det dags för nästa konkurs.
Personligen var dessa år tuffa men också extremt lärorika. Genom att dela med mig av detta misslyckande hoppas jag att några av er som läser detta kanske kan undvika att upprepa det.
Intressant inlägg! verkligen! Tack för att du delar av med dig den erfarenheten. Det ju dem som har varit med, satsat och tagit risker och misslyckades och lärt sig nåt i processen som också imorgon lyckas…Det sa nån men jag kommer inte ihåg hans namn:-)
Äntligen en liten råtta på Disruptive, vänta, en Vessla var det va 😉
Intressant och bra att du delar med dig av en erfarenhet som denna Peter. Jag läser gärna mer om detta, och du vill säkert, innerst inne skriva av dig lite mer. Har jag inte rätt?
@Andreas: Du har helt rätt. Jag kommer att berätta mer om den resan och mina erfarenheter från den. Och ja, det är lite terapeutiskt att skriva av sig 🙂
@Rudolf: Ja, det var en vessla. Vi döpte honom till Bill efter Bill Gates som ryktesvis kallades för vesslan ibland 😉
Mycket intressant inlägg faktiskt. Såna personliga inlägg är väldigt intressanta att läsa, och är ett bra instyck mitt bland all fakta 🙂
Du nämner att du har haft en hel del “hårda dagar”, men det som är beundransvärt är att du fortfarande är en entreprenör 🙂
Har själv varit med om många sådana “hårda dagar”, men man får absolut inte ge upp. När man läser om alla slags framgångsrika entreprenörer så känns det som om alla säger en sak gemensamt, att man inte får ge upp. Jag tror stenhårt på det, och vet att den som orkar resa sig kommer bli framgångsrik 🙂
Fortsätt med the good work…
Bra inlägg! Många som lärt sig mycket från IT-kraschen. Ser fram emot nästa uppsving, förmodligen drivet av mobilitet. Förhoppningsvis ingen bubbla, dock.
Nu ska vi bara traska genom den här trista lågkonjunkturen, sedan jäklar.
Riktigt intressant läsning men det känns mest som en teaser, skulle helt klart vilja ha lite mer.
Peter: Bill Gates, cool historia, den har jag inte hört innan!
Tack Peter för att du delar med dig av dina erfarenheter! Förhoppningsvis finns det inga fler bubblor utan bara moln 😉
Oerhört bra och givande inlägg! Man får tacka för att du väljer att dela med dig. Det är människor som sitter på denna erfarenhet som har störst möjlighet att lyckas igen. Titta på stora entreprenörer som Donald J. Trump med flera. Alla har dem misslyckats för att senare i livet lyckas. Och då lyckas riktigt stort.
Tack Poppe! Oerhört bra fredagsläsning!
Spännande läsning! Det är rätt lätt att förstå att ni tog in så mycket riskkapital. Dels för att det var så man gjorde, men också för att ni faktiskt hade en svensk dundersucce i ryggen. Ni hade gjort ert proof of concept och skulle skala upp.
För lärdomen måste väl vara att när det väl är dags att gå internationellt (vilket givetvis kostar pengar) så måste man om inte vara försiktig så åtminstonde vara väldigt noga med de fasta kostnaderna och ha tokkoll på sin burnrate.
När jag startade mitt första företag så höll vi de fasta kostnaderna grymt låga, för vi var post-dot-commare, hade sett vad som hände med alla IT-företag samt träffade gamla Internetentrepenörer som i princip bara sa “inga fina lokaler, håll igen, organisk tillväxt”. Detta var 2003-2004. 🙂