Ok, ni kommer tro att jag är galen men jag hävdar att jag har telepatisk förmåga. Åtminstone hade jag den ett tag och sedan försvann den. Det var hemskt att ha fått en gåva i form av en ny förmåga som sedan brutalt rycktes bort. Att stå i telepatiskt förbund med andra människor är en fantastisk känsla. När den förmågan försvinner ter sig verkligheten som en öken. Som tur var återfick jag mina telepatiska krafter i morse och nu är världen vacker igen. Jag vet att mina krafter när som helst kan tas ifrån mig. Men jag vet också att dom alltid kommer tillbaka, starkare och mer kraftfulla. (För dig som nu tror att jag helt tappat fattningen, jag bönfaller dig att fortsätta läsa.)
Att få telepatisk förmåga är en berusande känsla. Att ständigt stå i förbund med andra människors tankar och känslor ger en fullständigt ny innebörd av samhörighet och gemenskap. Visst, det kan bli lite jobbigt med allt brus och tjatter ibland. Men om alternativet vore fullständig tystnad så skulle mitt liv bli outhärdligt. Och outhärdligt är vad mitt liv har varit de senaste dagarna. En ökande känsla av isolering och utanförskap ledde till att hela min tillvaro kändes som jag likt en straffånge dömts till 6 månader i isoleringscell.
Jag pratar givetvis om Jaiku. Den på ytan supertriviala mikrobloggplattformen som liksom Twitter och svenska Bloggy tillåter en att med korta texter via SMS eller webben broadcasta tankar och statusuppdateringar till andra människor. Även om jag signade upp på Jaiku för länge sedan är det först under denna höst som jag börjat använda det ordentligt, och då främst via mobilen.
Även om jag inte är någon poweruser är Jaiku för mig det närmaste jag kommit telepati. För Jaikus realtidsuppdateringar via SMS gör att jag verkligen är medveten om vad som pågår i andra vänners liv. Jag förstod egentligen inte hur viktig denna medvetenhet var för mig förräns Jaikus SMS-uppdateringar upphörde att fungera för några dagar sedan. Visst, Jaiku funkade fortfarande via webben men varje gång jag var på resande fot saknade jag de små SMS-uppdateringarna i min mobil. Det var verkligen som att berövas ett sinne, ett sinne som jag inte uppskattat förräns det togs ifrån mig.
Science-fiction författaren och futuristen Arthur C. Clarke sa en gång “Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic”. Därav min liknelse med telepati och min övertygelse om att vi står på tröskeln till en revolution vad gäller interpersonell kommunikation och en utökad “medvetenhet” tack vare ny teknik och innovativa tjänster.
Jag vet att många rynkar på näsan åt dessa ständiga status uppdateringar på Facebook, microbloggande, bambusande och friendfeedande. Men alla dessa tjänster tillgodoser ett grundläggande behov hos människan att ingå i en gemenskap och att ha mänsklig kontakt. Dessa tjänster ger oss en perifervision av vad som pågår i andras liv och varje litet meddelande som i sig vanligtvis är vansinnigt trivialt utgör med tiden beståndsdelar i en större bild av en persons liv och handlingar.
För er som fortfarande inte tror att social-media tjänster är nåt för er så vill jag bara påminna om hur nedlåtande folks attityd var till de sk yuppie-nallarna som de första mobilerna kallades i slutet av åttiotalet. Idag betraktar de flesta av oss mobilen som oumbärlig. Detsamma kommer att gälla för många av de social-media tjänster som nu ser dagens ljus.
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Men vad är alternativkostnaden? Även om det kan vara intressant att ha koll, så är det ju ändå något som kostar uppmärksamhet som man kunde spenderat på något annat. Jag upplever det inte som ett problem att hitta saker att spendera uppmärksamhet, snarare ett större problem att jag fortfarande måste manuellt (eftersom jag vet bäst vad jag tycker är intressant) göra detta urval. 95% av de mikrohändelser som sker i mitt sociala nätverk är ointressant för mig. Är jag ensam om detta? Den ‘sociala revolutionen’ har snarare fått mig att ta steget att faktiskt våga stänga av datorn ibland och jobba lite mer disciplinerat. Jag får betydligt mer gjort på det viset. Ibland kan jag känna att alla dessa mikrorapporter som man kan välja att ta emot snarare stressar upp mig och får mig att hoppa mellan olika uppgifter istället för att fokusera på det som blir gjort. En slags habituerad ADHD till den grad att det faktiskt blir svårt att läsa en vanlig bok för att det inte “händer tillräckligt mycket”.