Räkna med att lägga om kursen när du startar företag

Rudolf skrev i ett tidigare inlägg om att han saknade bloggar från svenska entreprenörer. Ett annat stort hål i den svenska bloggosfären är VC-bloggar. I USA finns det ett flertal sådana och några jag läser är Union Square Ventures blogg och Josh Kopelmans blogg Red Eye VC från First Round Capital. Det coola med Union Square Ventures blogg är att den också är deras hemsida eller vice versa.

Fred Wilson som är en av delägarna har i sina två senaste inlägg delgivit entreprenörsvärlden några viktiga insikter. Det första av inläggen handlade om hur många av hans investeringar som har lyckats respektive misslyckats. Detta är tämligen ovanligt i VC-kretsar att man är så öppen med sina misslyckanden och som Techcrunch skriver så är det orättvist i dagsläget att investerare vet hur många gånger en entreprenör har misslyckats men att det omvända förhållandet inte gäller. Under sina 17 år  som investerare har Fred gjort 32 investeringar, dvs ca 2 om året. Detta är ganska normala siffror när det gäller investeringar i tidiga skeden speciellt om man som venture manager jobbar ganska aktivt med sina bolag. Utav dessa 32 investeringar har kunnat se utfallet i 26 (de 6 andra är fortfarande aktiva). Så av 26 investeringar vars utfall han kunnat mäta har 5 st gått åt pipan. Det är betyder att 80% av investeringarna gått bra. Men istället för att skryta över sitt fina track-record så berättar han i det efterföljande inlägget om vilka slutsatser han dragit från misslyckandena.

Den vanligaste anledningen till en misslyckad investering var att bolagen hade ett för stort burn-rate. Burn-rate är den summa pengar ett nystartat bolag förbrukar varje månad fram till dess att inkomsterna överstiger utgifterna. Ett månatligt burn-rate är lätt att beräkna. Det svåra att beräkna är hur länge det kommer att pågå. De intäktsprognoser som bolagen har stämmer sällan med verkligheten. Om man drar på sig höga utgifter så fort man har fått sitt riskkapital så blir det svårare att ändra inriktning om man inser att man är på väg åt fel håll.

Om man ser riskkapital som bränsle till en bil så kan man jämföra det mellan att sätta sig i en dragster eller en honda mini. En dragster låter dig färdas snabbt, men bara i en riktning och med en enorm bensinförbrukning. En honda-mini går inte riktigt lika snabbt men den kan väja för gropar i vägen och låter dig svänga i kurvorna. Och din tank räcker för att du efter halva vägen, när du inser att du egentligen borde åka nån annanstans, kan byta resmål.

Och det är här det blir riktigt intressant. Det visade sig nämligen att när Fred tittade på de bolag som blev framgångsrika så hade närmare 2/3 av dessa varit tvungna att ändra inriktning. Tack vare att de inte dragit på sig för stora kostnader innan dom hade hittat rätt affärsmodell och inriktning så hade dom tillräckligt mycket pengar kvar för att lägga om kursen och transformera sin affärsmodell. Det är denna siffra jag tycker är intressant, att i 2 av 3 företag man startar som entreprenör så kommer man att vara tvungen ändra sin ursprungliga inriktning. Det är detta som skiljer entreprenörer från tjänstemän och som också förmodligen gör att så många riskkapitalister säger sig investera i människan och inte idén!