..speglas av Henrik Alexandersson. Henrik är en vanlig snubbe. Han är precis som du och jag. Han arbetar, tvättar sig under armarna och ibland vill han hångla. Det enda avvikande med Henrik är att han bloggar.
Ändå är många av hans handlingar anmärkningsvärda. Speciellt är hans bloggande om individens frihet och okränkbarhet något som sticker ut. Detta har gjort att Henrik under lång tid fört en upplysningskampanj om FRA frågan och en kamp mot FRA. Henrik är en av de som tillsammans med Oscar Schwarz, Rick Falkvinge, Emma på Opassande och många fler som drivit tesen om FRA lagens kränkning av den vanliga människan. De har tillsammans släpat politikerna ut i dagsljuset på arenan så alla kunde se deras rätta färg.
Idag har Henrik släppt sin bok, “bloggen som politiskt vapen” där han berättar om hela FRA karusellen. Denna historia är som ett äventyr. De om säger att politik är tråkigt har rätt verkligen inte satt sig in i ämnet. Jag hade egentligen andra planer för kvällen men det blev att jag läste den i alla fall. Dramaturgi är utan tvekan en av Henriks färdigheter
För mig är detta ett historiskt dokument. Visst man har tidigare kunnat föra en kamp kring olika frågor, men då har man behövt etablera sig inom partierna för att få genomslag för sin agenda. Internetrevolutionern och bloggande möjliggör nu att männsikor kan sammarbeta kring en fråga och driva den stenhårt. Nu lyckades man inte vinna den första FRA ronden. Jag tror dock inte kriget är över. Rom behövde tre krig för att krossa Kartago och det största sjöslaget i världshistorien mätt i antalet deltagande människor. Till slut intog man Kartago, förslavade befolkningen plöjde upp jorden och strödde salt i den, så att Kartago aldrig kunde återuppstå. Jag tror denna boken sätter punkt för det första FRA-kriget.
Jag tillhör de lyckligt lottade som fått ett recensionexemplar det kommer inte hindra mig från att köpa ett för att stödja Henrik
För övrigt tycker jag att FRA lagen skall avskaffas!
Återigen, bloggvärlden har verkligen visast sin smutsiga byk ang FRA debatten. helt plötsligt är det ok att mailbomba personer, demokratiska valda regeringsrepresentatner så att de inte kan använda sina arbetsredskap för att en folk som i vanliga fall skriker så fort de får ett meddelande ang Viagra i sin mailbox tycker det är ok att fylla deras mejlboxar med upprop ang en lag som enligt mig är helt nödvändig., vi kan inte sitta och vänta:
http://carlbildt.wordpress.com/2008/10/15/terrorism-fran-sverige/
http://sydsvenskan.se/sverige/article141850.ece
Jag var tvungen att ringa Pagrotsky eftersom han inte kunde svara på mejl
Mats:
Faktum är att när du är folkvald, då skall man ta emot mail.. Jag tror tom att det är offentliga handlingar. Det är så vi har valt att utforma vårt system.
Det verkar finnas en del folkligt motstånd mot lagen, mailen är ett utryck för detta.
Rudolf, jag skriver med glimten i ögat, men jag vill nog påstå att du har fel, hade folk nöjt sig med att skicka ett brev med sina åsikter så “thats fine”, nu är det inte så “Över sex miljoner ivägskickade mejl för att stoppa FRA-lagen registrerades.”
http://aftonbladet.se/nyheter/ipred/article3784782.ab
Mats:
ahhh, jag såg ingen smiley. Ironi kan vara svårt att se i denna endimensionella värld
Då har du en poäng, har du en källa till det påståendet?
CR
🙂
Nej jag har inte hittat en säkerkälla på att det varit mejlbombning i ordets rätta betydelse, men ser du inte det orimliga i 6 miljoner mejl? (enligt aftonbladets länk).
Jag tror du missade lägga till länken
Joo, det är lite orimligt och onödigt om det är sant
Det ändrar dock inget i sakfrågan att några få personer gör system av att spamma politiker.
Jag kan inte svara för andra – men när jag uppmanar folk att höra av sig till politikerna, då ber jag dem skriva individuella brev i vilka de sakligt argumenterar för sin sak.
Gigantiska mängder identiska massmail tror jag bara är kontraproduktiva.
Hur är det för övrigt med mailandet till riksdagsledamöterna om IPRED? Jag hörde att det såtår ungefär 50/50 för/emot där. Och att anhängarna använder massmail, medan motståndarna oftast skriver egna mail.
Antalet mail delat med antalet riksdagsledamöter ger lite mer än 17 000 mail per riksdagsledamot. Det innebär att om hälften av de som röstade på Piratpartiet mailade varje riksdagsledamot nås 6 miljoner snabbt.
Och om de 2 miljoner svenskar som fildelar vill kontakta riksdagsledamöterna …
Riksdagsledamöterna är för övrigt vana vid att kontaktas och påverkas, men då av betydligt rikare och mäktigare figurer (typ lobbyister med miljonkonton, fackföreningsföreträdare med tiotusentals medlemmar eller journalister med drev) än bloggare vars resurser är en dator och faktaunderbyggda argument.