Att entreprenörer är drivna, orädda och aldrig ger upp vet vi. Men detsamma gäller nog de flesta professionella företagsledare. Istället verkar det finnas en annan avgörande skillnad som skiljer åtminstone serientreprenörerna från alla andra. I en studie gjord a Saras Sarasvathy, professor på University of Virginia’s Darden School of Business, försökte hon utröna hur serientreprenörer tänker.
Hon definierade en serientreprenör som någon som startat flera bolag i minst 15 år, både lyckade och misslyckade, samt tagit minst ett bolag till börsen. Hon lyckades hitta 245 sådana entreprenörer i USA varav 45 sade ja till att deltaga i hennes studie. Dessa presenterade hon ett affärscase för och lyssnade sen på hur dom resonerade kring hur de skulle kunna bygga en business kring detta. I långa och många intervjuer fick hon dom att externalisera sina tankar och strategier.
Som kontrollgrupp hade hon en lika stor grupp företagsledare, professionella VD:ar som alla var framgångsrika inom sina respektive industrier. Hon presenterade samma affärscase för dem och intervjuade dem på samma sätt som serientreprenörerna.
När hon sammanställde det digra materialet så framträdde ett intressant mönster. Generellt sett var serientreprenörerna väldigt skeptiska till marknadsundersökningar. De ville helst ut och sälja direkt till några kunder och sedan agera på den feedback dom fick. VD:arna var mer benägna att vilja göra marknadsundersökningar och planera produktion och försäljning innan de gick ut mötte marknaden.
Och ur allt detta kunde hon dra följande slutsats, de professionella företagsledarna satte en hög tilltro till att kunna förutsäga och prognosticera en marknad och sedan lägga upp en plan baserad på dessa prognoser. Men serientreprenörerna var precis tvärtom, de trodde sig inte kunna förutsäga ett skvatt om framtiden, däremot hade dom en hög tilltro till att kunna påverka framtiden och att kunna anpassa sig till oväntade händelser.
Studien blottlade alltså en fundamental skillnad i attityder mellan att kunna förutsäga framtiden och att kunna anpassa sig till oväntade händelser. Mer om själva studien kan du läsa om här på Inc.com.
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Kan det inte bero på att professionella VD:ar ofta har ett större, redan fungerande, bolag bakom sig och inte är _lika_ beroende av att satsningen kommer falla väl ut? En serieentreprenör borde förvisso ha ett ekonomiskt spelrum, men det kanske svider mer för denne om satsningen misslyckas.
OT: Hur kommer det sig att du inte har någon Google+1 på Disruprive. Det är förvisso ingen funktion för att dela med sig till andra, men jag får en känsla av att du vet /anar någon baksida med Google+1. 🙂
Jag tilltalade fel person om Google+1 i förra kommentaren. Det var ju inte Christian som skrev detta inlägg.
Kristoffer
Inte lagt ngn tid på Disruptive på tre månader tror jag. Den har några akuta problem jag måste ta hand om, tex ny hosting då den jag har nu suger renpung.
Det kommer också en +1 knapp i den WP pluggen för delande jag håller på att bygga. Den är nästan klar och skall betatestas.
Jag anar inga ugglor i mossen avseende Google +. Jag är bara en late adopter. Kollar du till höger, ser du en annan sak jag betatestar också!
Jag har märkt att Disruptive är aningen trögladdad. Ett byte kan nog både gynna besökarnas och G:s upplevelse. Ja <3 entreprenörskap kan nog bli ett bra redskap att föra entreprenörer närmare varandra, men även att bygga länkar.
Kristoffer-
Det finns dock en utmaning med en professionell företagsledare vilket är att de inte endast har en (ofta) fungerande produkt på en etablerad marknad. De har också otroligt svårt att affärsutveckla produkter och tjänster som inte ligger i deras kärnfokus. Därför behöver professionella företagsledare attrahera till sig serieentrepenörer (eller iallafall de som har sådana tankemönster och beteenden) för att driva affärsutveckling eller corporate venturing. Checka in Googol.se. De jobbar med just sådant.
Skillnad alltså mellan filosofin att agera kontra reagera. Reagera blev ju så otroligt stort när man snabbt fasade ut alla femårsplaner efter oljekrisen, men det verkar alltså finnas kvar vissa rester. Kan det ha att göra med att VDarna arbetade för större och därmed trögare organisationer som inte kunde svara lika snabbt som mindre och mer flexibla strukturer som entreprenörerna satte upp tro… Intressant iaf, tackar för den!