9 Enkla Steg för mer Tillväxt i Sverige

Mycket, mycket bra inlägg. Du har oerhört rätt – i princip. Vi har haft den diskussionen förr, men det finns vissa problem för särskilt tillverkande företag och andra som är beroende av kostsamma resurser och teknik (företag med stora kapitalbehov upfront). Riskkapital är nödvändigt här men fungerar inte särskilt bra i Sverige i tidiga faser (dvs. innan man ens kan drömma om att ha någon försäljning). Vi är många entreprenörer som står för helt andra utmaningar innan vi kan lyfta på luren och slå säljsamtal. En byrålåda full med avsiktsförklaringar ger inga löner att betala ut till dina anställda, och med bootstrapping kommer man endast till en viss gräns. Här tycker jag därför det är helt okej att samhället sätter in tillväxtfrämjande åtgärder – inte minst av demokrati- och jämlikhetsskäl. Man ska inte behöva vara född in i en rik familj för att kunna bygga en fabrik. Vi får inte heller glömma att även stora, väletablerade bolag är beroende av viss symbios med staten.

Snuttefiltsbidrag och löjliga företagarutvecklingsprogram (exempelvis inom ramen för kvinnosatsningarna) ger jag dock inte mycket för i sammanhanget. Det är bättre med t.ex. lånegarantier, royaltybaserade lån m.m., som skulle göra enorm skillnad. Som “stöden” är utformade idag stöds i princip framförallt konsulter, och andra aktörer som lever på “främjande av innovation och tillväxt”. Jag har stött på en del riktiga mardrömscase längs vägen – men också många guldkorn som gör stor och verklig skillnad.

Blir lite fnissig över att du tar upp Almedalen. Här en krönika i Veckans Affärer (!) där den frälste och kanske ännu rosé- och feromonhöge skribenten på fullt allvar tror att Almedalen är en grogrund för innovation och nya företag http://www.va.se/kronika/vad-som-helst-kan-handa-i-almedalen-520935 Man tar sig i pannan över journalisters, politikers och förvaltningsanställdas tro på vem och hur som ligger bakom företagande och tillväxt.

Jag skojar inte alls. Men jag provocerar 🙂

Om jag säger såhär: hur tycker du det skall gå till om man skall bygga en större fysisk produktionsanläggning med kanske 10-20 anställda till att börja med? Antag också att anläggningen krävs för att du överhuvudtaget ska komma i närheten av en produktprototyp. Och att du har gjort din hemläxa och vet att marknaden ser helt fantastiskt ut. Vem skall stå för de nödvändiga investeringarna, hur ska finansieringen gå till?

Varför tycker du det är fel med offentligt riskkapital, där man är beredd att ta högre risker i tidiga skeden än vad privat VC är? Eller måste vi förlita oss på att de befintliga stora industrialistklanerna i landet står för all nyutveckling och tillväxt? Staten lägger massor med pengar på högre utbildning och forskning, är det fel att även låta vissa medel gå till att resultaten faktiskt också kommer ut i verkligheten i form av nya produkter och tjänster? Jag tycker definitivt det finns mycket som talar för offentliga stöd – men de bör vara ändamålsenligt utformade, gå till rätt saker, och framför allt hanteras av kompetenta instanser.

Och alldeles riktigt skall entreprenörer inte hänga i Almedalen för att tigga pengar och uppmärksamhet från tillväxtaktörer, utan se till att göra affärer.

Tack för mycket bra och intressant svar. Det är två punkter där jag inte håller med dig:

1. “mellanhanden är lika duktig på affär som Homer Simpson” – det behöver ju inte vara så. Industrifonden eller AP-fonderna behöver inte per definition vara sämre än privata institutionella investerare. I fallet med lånegarantier är tanken att banken skall göra bedömningen om man anser finansieringen och återbetalningsförmågan vara rimlig. Banker får pga. regleringarna inte låna ut i vissa lägen, även om de skulle vilja och tror på företaget. Och royaltybaserade lån från offentliga bygger givetvis på att pengarna betalas tillbaka, men där låneformen i sig inte är möjlig att genomföra av privata banker. Alla som arbetar inom offentlig tjänst är ju trots allt inga Homer Simpson-klåpare.

2. “Din metod, tar ju resurser från mitt företag och stoppar in i ditt. (….)
Det är dessutom om möjligt ännu sämre samhällsekonomi att ta från företag med mindre kapitalbehov och ge till företag med stort kapitalbehov. Jag kan ju skapa arbetstillfällen utan en massa kapital.”

För det första tas resurser från ditt företag (jag antar du menar skatter och avgifter) för att stoppas in i väldigt många samhällsfunktioner, där tillväxtfrämjande stöd är en ytterst liten del. Om du tycker det är principiellt fel att vi som företag betalar skatt på våra vinster så har vi en så pass djup ideologisk klyfta här att det blir svårt att diskutera. Jag tolkar det dock så att du tycker det är principiellt fel att offentliga medel används till att främja tillväxt. Jag tycker det är en märklig hållning av många skäl, inte minst de jag redan framfört.

För det andra så behöver vi även kapitalintensiva verksamheter och stora investeringar för att kunna leverera de produkter och tjänster som är absolut nödvändiga i ett samhälle. Ur ett entreprenörsperspektiv är du bara att gratulera som kan skapa affärer utan “hårdvara” upfront, men vi kommer aldrig att överleva på endast ICT och handel. Och återigen, jag ser inte på vilket sätt pengar tas ur “ditt” företag och stoppas i “mitt”, eller att kapitalintensiva företag “suger ut systemet”. Det är snarare ett stort samhällsekonomiskt problem att vi tappat den tillverkande industrin i landet, som näringslivet ensamt inte kommer att kunna lösa. Det drabbar nämligen även oss företag själva, som inte kan hitta underleverantörer på hemmaplan längre.

Jag tror inte mer tillväxt i Sverige skapas enbart genom att sälja mer. Jag tror också vi måste producera mer, och framförallt våga göra de större satsningarna som krävs för detta. Grunden är förstås det privata näringslivet, och inte offentliga aktörer. Dock finns viktiga funktioner även för offentliga aktörer att fylla här.

Bra där, Rudolf! Ibland är det nyttigt att påminnas om att grundförutsättningen — och det enda egentliga kravet — för affär; är att du har en kund.