Sidkarta | Disruptive RSS | Kommentarer RSS

Historien om hur ett Penntroll kostade mig 200KSEK

Jag har en alldeles speciell relation till Penntroll och då menar jag som vuxen. För jag tror nästan alla ni som läser detta hade ett penntroll som barn. Som satt där på toppen av pennan, när ni lärde er stava och skriva. Så var det såklart för mig också men min relation till Penntroll utvecklades i en alldeles speciell riktning för ett par år sedan.

För er som inte vet det drev jag ett företag som utvecklade och licensierade digitalt innehåll till mobiltelefoner. Ni har säkert sett mina rättigheter eller tom konsumerat någon av dem utan att veta att det var min rättighet. Mina tjänster syntes rätt ofta på sista sidan i  tex Aftonbladets TV-bilaga. Jag sålde dessa rättigheter till olika distributörer i Skandinavien som sedan i sin tur hade olika typer av mediafönster, print, tv, wap. Affärsmodellen var att jag fick betalt per nedladdning. Min plats i värdekedjan var längst bak. Jag fick minst betalt i relativa tal så det krävdes stora volymer för att få det att gå ihop.

Det låg dessutom  en viss risk hos mig. Jag var ofta tvungen att ta fram innehållet på spekulation.Vi visste aldrig vad som skulle flyga och det krävdes ibland upp mot 50000 nedladdningar för att tex en tjänst skulle nå break even för mig. Bilder funkade lite annorlunda då jag utvecklade en stor bildbank som jag sålde på bulk över tiden. Jag tog även in bilder från andra och sålde vidare. Allt för att få upp volymer och få ned den relativa säljkostnaden för varje produkt och varje kund

Ett sätt att bättre hantera den risken jag hade var att jobba närmare distributören och ta fram tjänster tillsammans med dem. Jag fick bara i undantagsfall betalt i förskott men det närmare samarbetet säkerställde att jag i alla fall fick det mediautrymmet som krävdes för en test. Detta arbetssättet var också att dela risk. Distributören fick ofta betala för mediautrymmet.

Marknaden dominerades av norrmän och en av mina norska kunder var speciell. Krävande men  oerhört kreativ och tvekade inte en sekund att testa olika koncept. Den kunden var också de som var duktigast på att mäta effekt också. Antagligen en faktor som gjorde att de lyckades dominera marknaden efterhand som den utvecklades. Jag gillade att jobba med dem.

Till historien:

Jag satt med denna favokund i möte i Oslo och som vanligt kändes energin  i rummet . Färgbilder till telefoner växte vid denna tidpunkten explosionsartat och som är vanligt när en ny distributionskanal växer fram fanns det gott om bilder på lättklädda damer på marknaden. Det fanns dock inte alls speciellt mycket, sött, trevligt, mysigt, fluffigt eller dylikt material. Material som man skulle vilja se i tex tidningen Frida. Min norska kund hade skriande brist på söta fluffiga saker. Men som vanligt kunde de inte nöja sig med några bilder på söta kaniner. Min norska kund hade en ide, vi skulle göra “Knulletroll”. Antagligen hade merparten av er läsare vid detta ögonblick lämnat möten men jag var rätt härdad vi detta laget. Porr var en del av branschen. Speciellt i Norge som har censur i ämnet fortfarande(Ja de är sista sovjetstaten). Min reaktion var nog mest att dra på smilbanden och fråga vad han menade. Jo, kommer du ihåg de där penntrollen du hade när du gick i lågstadiet. De söta fluffiga sorten som satt på pennan. Det gjorde jag ju. Då kommer det fram att min norska kund vill göra bilder inspirerade av dessa trollen men det skall vara BDSM-troll, knulletroll, raggar troll osv osv. Sött, hårt och provocerande var han ute efter. I samma ögonblick som jag såg BDSM-trollen framför näthinnan insåg jag att detta var en killer. Sagt och gjort, jag lovade fixa fram ett 15 tal troll bilder och tog flyget hem till Sverige.

Nu börjar Fuckupsen

Väl hemma i Sverige började jag styra upp produktionen av alla tjänster jag sålt in i Norge. För produktion av bilder använde  en designer som var ganska flexibel och som jag var inkörd med. Vi hade gjort detta ett halvår och vi började lära oss hur bilder skulle struktureras, paketeras osv för att för att hela konverteringskedjan skulle funka. Så jag ringde honom och berättade vad jag var ute efter. När han frågade efter detaljer och lite inspiration så sa jag “Kolla in de där penntrollen”. Sedan gick jag vidare till nästa problem.

Tio dagar senare ploppade bilderna ned i min mailbox. Min designer hade verkligen lyckats. “Magiska” trollbilder hade han gjort ;-). Jag kände i kroppen att jag skulle kunna dänga i väg flera hundra tusen nedladdningar av dessa i hela norra Europa. Redan då var jag nöjd med mig själv. Stort misstag, för det jag inte tänkte på att de var rätt lika de där penntrollen som du hade på pennan när du gick i lågstadiet och lärde dig skriva.

För er som inte vet det kallas dessa troll för Dam-trollen. Uppkallade efter dansken Thomas Dam som skapat dem. Numera ägdes de av ett stort amerikanskt rättighetsbolag. Samma bolag som hade sålt rättigheten till en leksakstillverkare att göra de penntrollen som satt på din penna när du gick i mellanstadiet och lärde dig stava.

Min norska kund blev lika lyrisk som jag och bara bestämde sig för att dra ut dessa trollbilder i hela sitt skandinaviska distributionsnät. Han slog på den stora trumman. Såklart missade inte det amerikanska rättighetsbolaget detta. De syntes ju i alla kvällsblaskor och veckotidningar i Danmark, Norge och Sverige.

Som ni säkert förstår tog det bara några få veckor innan det började dyka upp arga advokatbrev hos mig och min norska kund. Helt plötsligt var det inte alls lika roligt längre att driva företag. Kombinationen av ett stort amerikanskt rättighetsbolag, arga danska advokater och en kund jag inte visste om jag kunde lita på var inte en mysig kombo för en småföretagare som jag. Det sistnämnda oron, att min kund skulle skita i mig, där visade sig min oro vara  obefogad. Min norska kund avfärdade påståendena om rättighetsintrång, tyckte kraven var tramsiga och höll hög och dryg flagga gentemot den påstådda rättighetsintrånget

I en sådan här situation mår man inte så bra. Man känner sig hotad och eftersom det är ganska få människor som blivit stämda av ett amerikanskt rättighetsbolag har man egentligen ingen att luta sig mot. Ingen att få råd av och egentligen ingen att lita på. Inte ens sin egna advokat. De fakturerar var sjätte minut man pratar med dem och de har timpriser som ingen annan. Man har helt tappat kontrollen över skeendet.

Men vi körde på, min norska kund i spetsen och jag travade bakom, inte alls kaxig. Juristerna harvade på och brev skickades mellan parterna med info, förslag på förlikningar och en massa ordjunk om vem som var skyldig, hur mycket skyldig man var och vem som hade fel eller rätt. En dag bestämdes det datum för denna civilrättsliga process. Min jurist sa att det snart var över. Min jurist visste saker som jag inte visste. Få bolag orkar med en rättsprocess speciellt när det inte handlar om så mycket pengar(vilket jag såklart inte tyckte). Det måste vara  stora summor inblandade för att det skall bli en rättegång. Dagen innan vi skulle mötas i domstol förlikades alla vi tre parter. Jag behövde betala en mindre del av skadeståndet och var tvungen att skriva papper på att jag begått upphovsrättsbrott.

Detta var inte onödigt

Det var en onödig handling för mig att göra liknelsen med penntrollen till min designer. Jag borde engagerat mig mer i den informationsöverföringen. Jag borde inspirerat honom med något annat. Detta var en dyr upplevelse för mig. Den gick loss på ca 200KSEK i skadestånd och advokatkostnader under ca två år. Jag skulle dock inte vilja vara utan denna upplevelse. Som någon sa, man är inte entreprenör förrän man blivit stämd. Inte för att entreprenör är mer bråkiga än andra och det måste bevisas utan den pressen man kan känna och känslan av förlorad kontroll. Den upplevelsen och den känslan är något man behöver uppleva för att kunna hantera på ett bra sätt. Man känner mycket mindre otrygghet efter en sådan smäll och all rädsla för jurister försvinner. Skulle detta hända igen skulle jag inte känna att jag förlorat kontroll och motparten skulle kunna hota sig blå utan att jag förlorar en minut av sömn. Det insikten skulle jag inte vilja vara utan.

Det var onödigt för det amerikanska rättighetsbolaget. Allt detta var ett misstag från början och hade de ringt oss, hade vi löst problemet omgående. Deras stämning och hot mot oss var knappast något som var lönsamt för dem eller ens roligt. Den enda som tjänade några pengar hos dem var deras jurist. De ledningsresurser som de ändå måste lagt på detta kunde använts på mycket bättre sätt. Ett telefonsamtal kan lösa många problem och de borde lyft telefonluren och undersökt.

Man hör sällan om fuckups från Entreprenör

Som ni säkert förstår finner jag diskussionen om entreprenörskap märklig i vårt land. Man hör tex sällan om misstagen. Man skall alltid speglas utifrån att man lyckats(eller att man har någon skyldighet att fixa jobben). Men faktum är att kronofogdens register är fulla av företagare och entreprenör som begått lite för allvarliga misstag eller bara haft otur. Ett misslyckande i verklighetens Sverige är något som kan förstöra 10 år av ditt liv och dina nära relationer. Kanske hämtar du dig aldrig känslomässigt från detta misslyckande och de följder misslyckandet får. Även om jag såhär i efterhand är lite kaxig över upplevelsen så var det en upplevelse som kunde slutat mycket värre. Jag kunde fått en helt kraschad ekonomi i resten av mitt liv. Allt för att jag inte tänkte till i det där samtalet. Ofta känns det som straffet för ett entreprenöriellt misslyckande i Sverige inte alls står i proportion till handlingen. För min del skulle jag vilja att individen var mer skyddad från myndigheter som kronofogden. Att kronofogden inte bara ställde nationalstatens våldsmonopol i privata händer hur som helst

Jag tror denna attityden är något som vårt land förlorar mycket på. Tiotusentals människor drabbas av detta under åren men människor slutar inte leva för att man försöker ta ifrån dem frukterna av deras arbete(legalt). Kan du inte försörja dig legalt, då gör du ju det illegalt istället. Inte för att du är ond men för att samhället tar ifrån dig möjligheten att leva på frukterna av ditt arbete och leva ett vanligt liv ekonomiskt.

Men bilderna då?

Tyvärr kan jag inte visa dessa, vore inte bra för min privatekonomi 😉

About

Christian Rudolf, mitt Entreprenörskap är sökbyrån Topdog.nu, där jag hjälper stora Svenska företag med deras SEO. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, mopsar & friluftsliv.
Du hittar mig på Twitter här

Comments

  1. Websimon says:

    Det här med att hamna i kläm som småföretagare är något som ännu inte hänt mig själv men som jag däremot kan vara orolig över. Det kan vara en rädsla över att skattemyndigheten skall sätta klorna i bokföringen eller att man trampar över någon rättighetsgräns som i ditt fall. Jag skulle vara tacksam för om de mailade eller ringde mig innan de skickade stämningen.

    Egentligen är den där rädslan ganska kvävande för kreativiteten och lusten.

  2. Rudolf says:

    Upplevelsen fick ju mig att lättare kunna bortse från oro vilket jag tycker är positivt. Jag har lite mer förtröstan idag.

    Men jag tror ocksåd et är viktigt att identifiera de problemen man kan lösa och de man inte kan lösa, de måste man skita i. Inte lägga för mkt mental bandbredd på dem!

  3. Kim says:

    Wow, det var ingen dålig historia. Tack för att du delar med dig.

  4. Grymt bra inlägg Christian! Jag åkte på en rejäl smäll för ett par år sedan som fick mig att må mycket dåligt under en längre period men så här med lite perspektiv på det hela var det en erfarenhet jag både skulle vilja ha varit utan på grund av konsekvenserna men inte på grund av den erfarenhet jag fick. Tiden är inte mogen än att blogga om detta men det kommer på sikt.

    I Sverige ser man en konkurs och liknande motgångar i historiken som något dåligt, i andra länder ses det som en erfarenhet. Jag vet hur mycket jag lärde mig av mina misstag och jag förstår precis vad du skriver i ditt inlägg. Tack för ett bra inlägg och härligt att du delar med dig av detta!

  5. Rudolf says:

    Ser fram emot det inlägget Jonny!

  6. Jag satte rubriken och draftade inlägget i WP admin nu så det kommer på sikt. 😉

  7. Dieter says:

    Riktigt bra inlägg! Både välformulerat och roligt, med en viss igenkänningsfaktor inbakad också. Har själv inte bråkat med något stort amerikanskt företag, däremot har jag (som de flesta av oss?) haft Skatteverket snokandes bland mina papper.

    Ett dåligt val av revisor kostade mig en massa tusenlappar som kunde han använts betydligt roligare…

  8. Rudolf says:

    Det där låter som en historia du borde berätta!

  9. Dani says:

    Instämmer, grymt bra inlägg. Väldigt intressant att läsa om sådana här grejer – tack för att du delar med dig. Måste också säga att du är en mycket duktig skribent. Ha en bra vecka!

  10. Olof says:

    Vilken berättelse! Har själv inget liknande att dela med mig utan vill bara visa att jag uppskattar det du skriver. Inget roligt läge att hamna i.
    Jag har säkert missat någon rad men hur fick du drivkraften att fortsätta efter händelsen? 200k är inte lite pengar och det finns säkert de som mentalt inte skulle kunna klara av att lösa situationen… Du har ju fortsatt och tjänar troligtvis mer pengar än innan? 😉

  11. Nolingo says:

    Spännande och lärorik historia. Tack för att du delar med dig. Genom att dela med sig av sina missar kan man avdramatisera misslyckandet. Det går att misslyckas och sen komma vidare. Själv alierade jag mig med fel människor, personer som misskötte sin åtaganden och skodde sig själva bakom min rygg. När firman var på väg omkull upptäckte jag vilket kaos som rådde i redovisning och ekonomi och då försvann min “kompanjoner” som avlöningar. Jag betalade 100 000 kr i kostnader med firmans pengar i en tid då de verkligen hade behövt till annat till fina advokatbyrån. Helt i onödan inser jag idag men då kändes det som ett rätt beslut, att sätta efter de som spelat falskt. Till slut gick allt åt helvete och det blev konkurs. Jag höll på att förlora hus o hem, hälsa och förstånd men på något outgrundligt sätt så kom jag igenom det och reste mig ur askan. Sargad och bränd men revanschsugen och erfaren. Många gånger har jag ångrat att jag gav mig in i lag med dessa människor men någonstans så inser jag ändå att jag inte skulle vilja ha det ogjort för oavsett vad som händer så vet jag att jag reder det. Jag har respekt för företagandet men jag är inte längre rädd och det är en ganska skön känsla att ha med sig när man är entreprenör 🙂 /P http://tinyurl.com/365lzn4

  12. Rudolf says:

    Olof

    Hmm, det var faktiskt en bra fråga! Inte tänkt på det som att jag skulle sluta men jag tror såhär

    1. Detta var en rätt utdragen process. pengarna strömmade ut ur mitt bolag under kanske 2 år. Hade det varit 200KSEK på ett bräde så är det inte säkert att jag hade rest mig
    2.När processen var färdig hade jag nog redan mentalt gått vidare från detta projektet. Jag hade redan nästa grej på g. Hade släppt detta liksom och var fylld av nytt hopp.

    och Tack Olof!

  13. Rudolf says:

    Nolingo:
    Det låter som vi kommit fram till samma känsla även om vägen inte var densamma och din väg var nog mer kurvig än min!

  14. Tack för en bra berättad historia.

    Har inga egna erfarenheter på det här området som jag kan dela men ville i alla fall skriva en kommentar.

    Tycker du lyckas hålla intresset uppe genom hela artikeln, riktigt bra!

  15. Rudolf says:

    Tack E!

  16. Anders says:

    Tack för en mycket intressant historia! Alltid kul att få lite balans mellan framgångssagor och misstag.

  17. Fredrik Näs says:

    Otroligt bra skrivet Christian! Man ska vara man för sina misstag, inte bara framgång!

    Det är väldigt lätt här att dra paralleller med spelberoende och entreprenörskap i Sverige. Frågar man någon om deras spelande så vinner dom alltid och förlorar aldrig, visst känns det som att det är lite samma med entreprenörer i många fall? Det går alltid bra, och har aldrig gått tungt.. förrän konkursen eller ännu värre är ett faktum, varför ska det vara en sån skam att ha en tung period, eller haft en konkurs? En konkurs är ju ändå ett bevis på att man har vågat testa en idé!

    Verkligen stort av dig att dela med dig av detta, och låta andra lära av misstaget.

    Vänligen,
    Fredrik Näs

  18. Rudolf says:

    Tack Fredrik, riktigt bra liknelse!

  19. Lars says:

    Mycket intressant läsning. Jag gillar den här formuleringen: “För min del skulle jag vilja att … kronofogden inte bara ställde nationalstatens våldsmonopol i privata händer hur som helst”

    Verkligen.

  20. Fredrik says:

    Det skulle vara roligt att se hur trollet såg ut.

    Jag tror att amerikanska advokater får i uppdrag att övervaka intrång. De är inte intresserade av att på ett enkelt sätt lösa tvisten utan tjänar pengar på att hålla i gång processen så länge som möjligt.

  21. Emil says:

    Intressant att läsa om både fram- och motgång. Men det som inte knäcker dig gör dig förmodligen starkare!

  22. Omer Rosenbaum says:

    Även jag hade Penntroll när jag läste i skola i Israel 20 år sen.

  23. Tack för att du delar med dig! Det är sällan man här sådana här historier.

  24. Rudolf says:

    Tack Marcus! Om man delar sådant här så blir liksom kostnaden inte lika stor, andra kan lära sig av mina misstag!

  25. Mikael says:

    Tack för din historia. Själv vet jag att jag lägger alldeles för mycket energi på att vara orolig för vad som kan komma att hända. Speciellt när man driver något bara som bisyssla och inte har obegränsat med tid att ta hand om problem.

    Men det är tryggande att läsa att man faktiskt kan bli stärkt av tråkiga erfarenheter, och att man då faktiskt borde lägga energin på nya projekt, istället för att älta något som kanske ändå inte händer.

  26. Jag läste detta inlägg för några dagar sedan men hade inte tid att kommentera. En intressant historia som har mycket att lära ut. Mest lärde sig nog du Christian, på en utbildning som kostade 200 000 kr. Men det tjänar du nog igen ganska snabbt. Tack för att du delade med dig.

  27. Rasmus says:

    En helt fantastisk historia ! Riktigt läsvärd och den är värd en “pushning” på pusha.

    Meningen “man är inte entreprenör förrän man blivit stämd” är för härlig.
    Men jag kommer ändå att försöka undvika detta så långt det går… 😉

Trackbacks

  1. » En konkurs, är det egentligen så farligt? Entreprenörsbloggen says:

    […] Bloggen Disruptive tycker inte att man är entreprenör förrän man blivit stämd. För Christian som driver bloggen kostade det 200 000kr att bli entreprenör på det sättet… […]

  2. […] florerar inlägg på några ställen under dagarna om det stora misslyckandet som entreprenör. Disruptive skriver om stämningar och entreprenörsbloggen om hur farlig en konkurs egentligen är. Fler lär det väl bli som […]

  3. […] Hur ett penntroll kostade Christian 200 000kr […]

  4. […] Disruptive berättar om dyra penntroll […]

  5. […] Måste så klart ock länka till Christian Rudolfs inlägg om hur ett pentroll kostade honom 200 000 kr. Gillar du detta inlägg? Sharing is caring: Du bör också […]

  6. Historien om hur ett Penntroll kostade mig 200KSEK | We Laugh Until We Think We'll Die says:

    […] Historien om hur ett Penntroll kostade mig 200KSEK. Share this:TwitterFacebookLike this:LikeBe the first to like this post. This entry was posted in […]

Speak Your Mind

*

Google+