Paul Graham är känd för att han startade Viaweb. En serverlösning för de som vill starta e-handelsbutiker. Bolaget såldes till Yahoo. Idag driver Paul YCombinator , ett riskkapitalbolag som sysslar med såddfinansiering på ett väldigt speciellt sätt. Poppe gillar honom och har redan skrivit om hans tankar i ett tidigare inlägg om riskkapital och att det är billigare att starta start-ups.
Jag började läsa denna pga mitt nya intresse för Geeks. Vad kan bli bättre än att då läsa en bok skriven av en Geek. Det jag då inte visste är att han också skriver för Geeks. Denna bok är periodvis intressant men ibland tycker jag att han är nere på dagisnivå, åtminstone med mina kunskaper. Han förklarar tex varför detta med applikationer på en server är framtiden framför program som ligger lokalt på din dator. Boken är skriven 2004 så det var kanske en revolutionerande tanke då. Idag är det många som tänker den tanken.
Denna boken är bra för han sätter sig själv, sina tankar och handlingar i ett mycket större perspektiv. Varför är detta med start-ups viktigt för samhället. Han förklarar på ett väldigt vackert sätt hur viktigt det är med Geeks och vad de tillför världen och samhället. Något jag faktiskt tror att de flesta inte förstått, inkl mig själv. Det öppnade nya tankebanor hos mig.
Hans slutsats är att det är när kunskap just är ny som de stora sprången sker. Internet, programmering och applikationsutveckling är just nu i denna fasen. Är man tekniker eller Geek skall man läsa denna tror jag. Man kan sätta sig själv i ett större sammanhang och jag tror också det kan väcka lusten att starta eget företag. Något man kanske inte tänkt på tidigare.
Halva boken handlar om olika programspråk och varför han gillar LISP. Är man inte tekniker själv kan man hoppa den delen. Den gav inte mig så mycket.
Jag skulle ge denna boken tre Disruptivepoäng på en femgradig skala.
Du hittar boken på Adlibris här!
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Shit… den där boken stod en meter från mig där jag sitter just nu men oläst… nu ska det bli av!
Boken är en väldigt underlig blandning av helt olika ämnen, men jag uppskattade första delen där han bl a träffsäkert beskriver varför high school funkar så dåligt.
Men även hans kapitel om webbaserade tillämpningar är klart givande, han har helt rätt i att detta är framtiden på flera sätt!
Det är intressant att du börjat fundera lite mer på “geeks” men tycker det är en lite tråkig och stereotyp bild av oss du framför. Vissa personer förstärker givetvis denna bild, men en stor del av dem du titulerar geeks är sådana du träffar i din vardag utan att kanske ens reflektera över det.
Jag satt t.ex. bredvid dig på Daytona Sessions, och jag vet inte om jag stack ut speciellt mycket som übergeek trots att jag oftast brukar tituleras som sådan. 🙂
Vi är sällan så osociala, oinsatta och introverta som det kan påstås; tvärtom är många av oss väldigt inblandade i sociala evenemang men vi har ofta styrkan att vi utnyttjar både IRL och “online” till fullo i vårat sociala umgängesliv. Mycket effektivt, skulle jag vilja påstå.
Som du tog som exempel i din idé om ‘geeklabbet’ så tror jag att ni som ofta ser/sett “geeks” som någonting konstigt, någonting man ringer hem när man har problem och sedan avfärdar igen, etc. skulle få ett ganska intressant innehåll i erat liv om ni tog till er mer av våra tankar och synsätt. Vi tänker väldigt ofta ganska detaljerat på allting runtomkring oss i syfte av att utvecklas och förstå mer, detta inkluderar även socialt umgänge, marknadsföring och affärer.
Det är alltid gynnsamt för grupper likväl som individer att umgås och utbyta tankar och erfarenhet om det man arbetar med eller är intresserad av, så jag tror helt klart på din idé.
Men som sagt, anpassa lite av inställningen om oss för att få ett bättre mottagande, det är så tråkigt med stereotyper. 🙂
Hej Ahnberg,
Låt mig först säga att vi är två som skriver denna blogg och att det var jag och inte Rudolf som var på Daytona 😉
Jag köper din beskrivning och håller med om att det är tråkigt med stereotyper. Jag själv kan bli ‘stämplad’ som slipsnisse alternativt nördig tekniker beroende på vem det är som möter och bedömer mig och vad deras bakgrund är.
Sorgligt nog är det en mänsklig svaghet som dock säkert har nån evolutionistisk fördel att vi är så snabba med att kategorisera människor. Är dock övertygad om att de som ‘orkar’ att upphöra med kategoriserandet och som kan anamma en mer komplex och nyanserad bild av sina medmänniskor får ett rikare och mer omfattande umgänge och idéutbyte.
Men efter att ha sagt detta kan jag inte låta bli att avsluta med följande omskrivning “the (über)geek will inherit the earth (as well as the webb)” 🙂
Hej Ahnberg
Du har nog rätt, min bild kan vara lite stereotyp. Men samtidigt kommer inte den bilden från boken eller andra medier jag har läst. Jag har jobbat med Geeks i olika former sedan år 2000 och fram till idag har jag endast mött två som är som du beskriver Geeken, varav Poppe är en. Den förkrossande merparten som jag jobbat med är inte alls som du eller Poppe.
Den bilden jag ger utryck är en produkt av den omgivningen jag befunnit mig i. Dock skulle jag gärna besöka din värld. Den framstår såhär från sidlinjen som ganska spännande!
Här är ett tal från paul graham, läs det…finns mkt tänkvärt där som jag också själv upplevt!
http://paulgraham.com/die.html