För säkert över tjugo år sedan, långt innan jag blev en entreprenörsjunkie, såg jag ett inslag på den svenska statstelevisonen som gjorde ett djupt intryck på mig. Jag kommer inte ihåg vad programmet hette och jag är till och med osäker på namnet på den som var med i inslaget men jag tror att det var Johan Granath, en framstående svensk skridskoåkare som efter en framgångsrik idrottskarriär jobbade med mental träning.
Johan berättade följande sedelärande historia som jag här tar mig friheten att återberätta fritt ur minnet:
“En loppa stängs in i en glasburk. Loppan försöker ta sig ur glasburken genom att hoppa så högt den kan. Eftersom locket är påskruvat lyckas inte försöket. Loppan försöker gång på gång men inser till slut att det är lönlöst eftersom den bara slår sig mot locket hela tiden. Loppan slår sig till ro på botten och även när man försiktigt skruvar av locket på burken så rymmer han inte. Han har lärt sig den hårda vägen att det inte funkade att hoppa.”
Denna berättelse illustrerar givetvis hur vi människor, likt loppan i glasburken, vanligtvis reagerar inför misslyckanden. Det gör ont att misslyckas, det är en smärtsam upplevelse och något man noga aktar sig för efter att åkt på ett par smällar. Detta är helt naturligt och antagligen något som vi rent evolutionistiskt haft nytta av.
Problemet är om man slutar att försöka lyckas. Givetvis skall man inte banka pannan blodig mot en betongvägg flera gånger i rad och som människor har vi ju faktiskt en hjärna som låter oss utforma olika strategier för att lösa problem. Dock är många människor som misslyckats med någonting livrädda att göra ett nytt försök. Det är för smärtsamt och eftersom vi är smartare än loppor(?) drar vi vanligtvis den slutsatsen mycket snabbare.
Tyvärr håller denna mentalitet många av oss tillbaka även när förutsättningarna drastiskt förändras. Detta är synd. I verkliga livet handlar det inte om att kunna tåla en fet käftsmäll utan att ha modet och orken att kunna resa sig upp även femte gången efter att man blivit golvad. Det är endast då man kan vinna.
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
yep. här hemma har vi till och med produktifierat och paketerat lopphoppandet i j-a-n-t-e-l-a-g-e-n
(shall i spell it for you?)
Du har väldigt rätt Roman, det är verkligen ett budskap som är snyggt packeterat och det sitter på djupet i vårt samhälle!
Dock gäller Peters berättelse inte bara entreprenörskapet, det gäller hela livet, skolan, tjejer, träning. vad du än vill uppnå.
Man måste fortsätta även om man misslyckas. För vad är alternativet egentligen, lägga sig på rygg och visa buken. Visst man kan göra det men då kommer man bara upptäcka att ingen bryr sig faktikst.
Dessutom vill man ju inte ligga där sina sista minuter i livet och säga, “Jag hade denna tid och jag försökte aldrig” Försöker man sätta sig in i den situationen(vilket är svårt) så är det antagligen just då man lättast kan acceptera sina misslyckande för det betyder ju bara att man försökte göra det bästa möjliga av sin tid här.Med den tanken blir det ögonblicket också lättare att acceptera!
Jag hörde Mark Levengod sommarprata på radio eller om det var något föredrag. Där berättade han (bland annat ;o) om en loppcirkus som en gammal släkting till honom hade då Mark var liten.
Nyfiket undrade Mark hur man kunde tämja loppor, varför hoppade de inte iväg? Lösingen, fick han höra, var en låda som fick en glasskiva som tak. Efter att ha slagit huvudet i taket många gånger så slutade lopporna att hoppa.
Tillbaks till nutid; Mark lägger huvudet på sned och frågar retoriskt på härlig finlandssvenska – “Hur ser det ut på våra arbetsplatser?”.
“Our doubts are traitors, and make us lose the good we oft might win, by fearing to attempt.”
– William Shakespeare
bra citat!
Ja, han är klok den där William 🙂
Samtidigt så är det väl bara en idiot som försöker samma sak på nytt och ändå förväntar sig ett annat resultat..? Det kanske är efter den devisen som vi svenskar lever efter – vi vågar misslyckas en gång, sen ska man fasiken ha lärt sig av det första misstaget…
kom att hitta den här lite tankvärda grejjen idag… http://alfabravo.com/articles-visions/dod-at-jante/