I sin senaste bloggpost redogör Paul Graham från YCombinator för en intressant iaktagelse. Han ser nämligen tecken på att allt fler webbstartups väljer bort riskkapitalet.
När Internetbubblan sprack i början av det nya seklet så minskade tillgången till riskkapital och följden blev att färre startups drogs igång. Men denna gång verkar antalet startups inte minska trots att riskkapitalet återigen minskar.
En av anledningarna är de allt lägre kostnaderna för att starta en ny webbtjänst. Den enskilt största kostnaden idag är grundarnas lönekostnader. Desto lägre deras levnadsomkostnader är desto mindre lön behöver dom ta ut och desto mindre omsättning behöver dom för att bli lönsamma. I USA pratar nu många startups om att uppnå “Ramen profitability” där Ramen är ett välkänt varumärke för nudlar. Christian Rudolf har länge använt sig av termen grötkapital när han pratat om de pengar han lagt undan från tidigare konsultjobb för att kunna leva på nu när han kör Mjukvara.se.
I Sverige finns ännu sämre förutsättningar än i USA att få seedpengar till webbstartups. De flesta inkubatorer här kräver en teknikhöjd som inte återfinns hos speciellt många startups och VC-bolagen som jobbar med såddfinansiering är oerhört få. Återstår då att få kapital från affärsänglar men dessa är lite svårare att hitta än VC-bolagen.
Och detta är faktiskt en positiv sak. De webbstartups som drar igång med minimala omkostnader och som lyckas nå lönsamhet om än på löjligt låg omsättning kommer att ha en väldig fördel gentemot sina riskkapitalfinansierade bröder. De kommer vara mer kostnadseffektiva, mer fokuserade på intäkter och ha en väldig handlingsfrihet den dag dom är lönsamma. Även om dom bara är “Grötlönsamma”.
Tack Martin Källström på Twingly som uppmärksammade mig på Grahams inlägg.
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Frågan är om riskkapitalisterna har något med detta att göra. Om du inte är beredd att spara ihop ditt grötkapital (bra ord) själv så kanske du inte är redo för att leva snålt i 2-3 år medans din internetverksamhet tar fart. Alla kan tyvärr inte bygga sociala, virala, 100% organiska succeer som facebook 🙂
Man skall inte underskatta den breda massa i det här sammanhanget, det finns säkert ett tusental siter i sverige byggda av enmansföretag som försörjer ägaren. Det som det pratas om är de fåtal av siterna som tagit sig ur den här gruppen och blivit riktiga ekonomiska succer. Som enskild utvecklare är det såklart eftertraktat, men inte nödvändigtvis nödvändigt.
“Ramen”-älskare som jag är så måste jag bara rätta dig lite. Det är inget varumärke, utan den japanska benämningen för den typen av nudlar: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ramen
Hej!
Bra inlägg! En fråga: Syftar “grötkapital” till att man lever billigt och inte försörjer sig på sin startup?
Mvh,
Anton Malmberg
Jag måste hålla med Hjalmar här. Det handlar inte av antingen eller. Det finns någonstans en balans där externt kapital som skjuts till verksamheten bidrar till att hitta den optimala farten i realiseringen av affärspotentialen.
För lite fart (kapital eller andra resurser) ger risken att någon annan med mer muskler inser potentialen och gasar förbi med än ännu bättre produkt.För mycket fart (kapital) risker att göra entreprenören fet, lat och fokuserad på fel saker.
Jag saknar affärsmannaskap i många av webb-start-ups som jobbar på en minimal kostnadsbas. Bara för att man är snål och bränner minimalt med pengar så innebär inte det automatiskt att affärsidén kommer generera några betydande intäkter. Visst, den dag någon intäkt kommer så blir det snabbare en peng över, men om man med sitt start-up vill skapa ett livskraftigt lönsamt bolag räcker det inte med låga kostnader, det måste någon gång skapas stora intäktströmmar. Här brister det i många start-ups idag.
Att attrahera riskkapital handlar om att få någon annan att köpa den framtida affärspotentialen och förskottera delar av kassaflödet genom att investera i ditt bolag. Jag tycker många webb-entreprenörer uppvisar bristande förmåga att visa något substantiellt kassaflöde utanför annonsering. Därmed lyckas de inte heller sälja sin idé till någon investerare.
Ett bra inlägg som inspirerade mig till detta var John’s: http://www.johnsjolander.com/2008/12/vc-money-still-necessary-to-stand-out.html
Bra kommentar där, Johan Söderberg.
Anton:
Grötkapitalet är de pengar du sparat ihop som går till de nödvändigaste. Mat, cafe, en öl på fredagen(för det tror jag du behöver) träningskort och dylikt. Allt som du behöver för att prestera men kanske inte för att leva.
Peter, Hjalmar och Johan(och kanske John)
Jag tycker inte man kan betrakta detta så statiskt. Trenden finns, kostnaden för en startup faller. Kostnaden för tex Mjukvara handlar mkt om min tid.
Det är också svårt att ha den optimala kurvan. Ofta vet du tex inte affärsmodellen och då kan stålar fälla hela bygget. Vet du affärsmodellen kan du kanske finansiera den själv nu i en lågkonjunktur. Det kommer knappast några konkurrenter nämligen. Då behöver du inte heller bry dig om den optimala kurvan
Affärsmannaskap saknas överallt. I den gamla ekonomin är det många företag som inte heller finansieras av en riskkapitalist. Webben är bara en spegling av verkligheten. Jag är tex ganska säker på att få e-handlare idag har riskkapital.
Nu tänker jag prata rakt utifrån mig själv eftersom jag finner mig själv jävligt intressant.
Jag ser att det finns tre fall:
a) Rena hobbyprojekt som kan dra in stålar på adsense. Här har vi hack som roligaklipp eller nyhetsportalen. Jag ser inget större behov av att lägga massor av extra energi på att ta tjänsterna till den nivån där jag skulle kunna börja ta seriöst betalt på olika sätt. I exempelvis fallet med nyhetsportalen säger i princip alla jag pratar med till mig att fixa omvärldsbevakning och tror att de är helt galet smarta som har kommit på den lysande affärsidéen. Eftersom jag har gjort min hemläxa och vet att det finns i runda slängar minst 10 stora bolag i sverige som sysslar med den här typen av tjänster bedömer jag inte att jag har kapaciteten själv att ta detta till ett lönsamt projekt + att jag tycker det verkar tråkigt och jobbigt att utveckla. Alltså är jag helt nöjd med att tjäna XX dollar om dagen på adsense.
b) Satsningar som skall vara bärande från start men där det inte finns någon motivation till att bli marknadsledande eller ha en exponentiell utveckling. Mitt egna exempel här är tidningar.nu. Jag och Peter är jättenöjda om vi inom 6 månader har en vettig månadslön att dela på från projektet. Vi är smartare och snabbare än de stora och kan utnyttja internets fördelar bättre än ett AB med fem-tio anställda. Eftersom vi båda har inkomster från grupp-a sidor behöver vi inte tjäna mer pengar. Varför lägga ner själ och all tid när man kan tjäna halvbra och fortsätta göra nya kul grejer? I tidningar.nu-projektet har vi peakat lite i omsättning eftersom vi inte kan utnyttja adwords/seo mer utan att antingen investera stora pengar i SEO eller välja att gå back på adwords. Vi skulle kunna ta in rådgivning/kapital av någon av dem som Dan kallar för suits i sin senaste bloggpost; MEN det skulle kräva att vi gick in helhjärtat i projektet. Då startar vi hellre tre siter till som drar in lika mycket och är nöjda med resultatet.
c) Rena lotteri-projekt. Här har vi Tuurf. Vi har jobbat superlänge med projektet, vi har affärsmodell, varumärkesplattform, dokumentation, massor av tid är nerlagt. Grejen här är att projektet har en jättepotential OM allt går rätt. När vi släpper nånting så kommer vi att se om det finns en marknad. OM det finns en marknad så kommer vi att behöva skala upp vår utveckling – då kommer det att krävas kapital. Vi kan inte genomföra alla de delar i projektet som vi vill göra utan att ta in fler personer.
Det är egentligen bara i c-gruppen vi har “behövt” grötkapital eftersom det är folk inblandade där som inte har inkomster från a och b-grupperna. Det grötkapitalet har vi plockat internt. Jag tror inte på att man behöver externt kapital för att utnyttja effekterna av internet i a och b-grupperna. Då är man inte tillräckligt dedikerad för att driva en internet-startup. Kan man inte göra det på kvällstid samtidigt som man jobbar halvtid, är student, tar ett banklån med bostadsrätten som säkerhet.
Jag ser det som att det har skett en maktförskjutning av stora mått här. Förrut var det bara övre medelklass och rika som kunde starta ett företag. Undantagen var väl typ frilansande snickare och mekaniker som meckade hemma i garaget möjligen. Det finns inga riskkapitalister som vill ge dig kapital för en verksamhet som du tror kan omsätta i månaden 100k med marginaler på 25%. Jag kan göra det för att jag känner för det. Nu råkar jag vara i den lyckliga positionen att jag redan är ekonomiskt försörjd av tidigare projekt, men jag hade lika gärna kunnat göra det på kvällstid.
Vem som helst med kunskaper inom IT starta en verksamhet på internet som är självgående. Du behöver inte vara närvarande vid en e-shop hela dagen, du kan ta emot ordrar medans du är på jobbet, packa på kvällen och kapitalet för lager kan täckas med en halv månadslön om du är lite smart (återigen, se Dan). Det behövs inga dyra lokaler, ingen dyr utrustning, inga personalkostnader.
It’s a beautiful new world, utan riskkapitalister.
Åh, ett kungarike för en editerings/preview-funktion i wordpress.
Kan man inte göra det på kvällstid samtidigt som man jobbar halvtid, är student, tar ett banklån med bostadsrätten som säkerhet.
=
Kan man inte göra det på kvällstid samtidigt som man jobbar halvtid, är student, tar ett banklån med bostadsrätten som säkerhet kanske man inte skall göra det alls.
Vem som helst med kunskaper inom IT starta en verksamhet på internet
=
Vem som helst med kunskaper inom IT kan starta en verksamhet på internet
Hjalmar, grymt stimulerande tankar! Bra beskrivning av en annan faktor som jag tycker är mycket sund. Varför måste ambitionen vara så stor i ekonomiska mått, är viktigare att hitta en balans mellan alla de projekt man driver och därigenom säkra en form av basfinansiering (A och B enligt din beskrivning). Med en sådan tillvaro kommer man med glädje sätta fötterna i det iskalla golvet varje kolsvart morgon, för att man älskar det man håller på med. Jag tror din diversifieringsmodell är helt rätt.
För att återknyta till inkubatorerna (http://www.sisp.se) som Peter skriver om har de flesta drabbats av en sjukdom att det måste vara stor teknikhöjd för att projekten ska få stöd, jag ser detta som ett “chasing the elephants” fenomen. Mycket resurser som läggs på få projekt med hög andel misslyckanden. Visst innebär alltid stor teknikhöjd häpnadsväckande potential men samtidigt stora risker som kräver miljontals riskkapitalkronor. Jag är trött på att bolag/projekt utvärderas och bevakas okritiskt av media på hur mycket riskkapital de rest istället för hur mycket affärer de skapar. Önskade att fler som vill köra sin entreprenörsbana som Hjalmar fick uppmärksamhet av inkubatorer, media och kanske även en och annan riskkapitalist.
Wow vilken bra dialog detta är:
Jag läser detta med stor behållning!
Hjalmar: Jag upplever inte att förskjutningen är från rika till vanliga människor. Om det bara vore rika eller övre medelklass som startade skulle vi ha mkt få företag i Sverige.
Förskjutningen upplever jag är mellan stora “riktiga” företag och de nystartade. De nya billigare teknikerna och nätet, gör att man kan ge sig på dem på ett helt annat sätt än tidigare. Deras storlek och trögrörlighet är til deras nackdel. Du har ju exemplet Booli även om just deras teknik i nominella tal inte är den billigaste
Jag känner igen mig i beskrivningen. Jag är en vanlig student som tillsammans med ett gäng vänner håller på att starta ett företag med en (som vi tycker i alla fall) väldigt nyskapande idé. Vi tar inte in något externt kapital, alla jobbar på helgerna och kvällarna, och överlever endast tack vare CSN.
Jag tror att det i ett första skede är väldigt bra att ha denna press.
Vi tvingas att jaga kostnader, bristen på en marknadsföringsbudget gör att vi hela tiden måste vara kreativa för att nå ut med vårt budskap. Istället för att skaffa ett kontor har vi lyckats få en plats i universitets inkubator. Sammantaget tvingar detta oss att vara smartare,kreativare och effektivare än vad vi annars hade behövt vara.
Samtidigt får detta inte vara för evigt. När tjänsten eller idén har blivit känd behövs riskkapital. Detta för att inte någon genom en större budget ska kunna köra förbi dig.
MVH,
Gustav
Mycket bra kommentarer här som sagt. Det är såna här inlägg som peppar en till att göra det man håller på med.
Vi som jobbar på Nodestar.se håller oss flytande med de intäkter vi får från kundjobb (vårt grötkapital). Sen så fort vi får tid över planerar vi de webbstartups vi vill utveckla. Vi har mängder med idéer och har börjat jobba på några, men har inte hunnit förverkliga så mycket än.
Förhoppningsvis kommer det upp lite grejer under 2009.
Jesper
Jag ser fram mot att höra om dem!
Här är man i wifi-skugga 8 timmar och så brakar debatten lös. Typiskt.
Jag börjar med ett tydliggörande. Två viktiga poänger med mitt inlägg (länkat ovan och via mitt namn):
1, Riskkapital behövs fast på ett nytt sätt. I och med att det blir billigare att driva startups så startar fler. Då blir det också dyrare att bryta igenom bruset, dvs fånga kundernas, bloggvärldens och inte minst medias uppmärksamhet. Därför kan pengarna mycket väl
2, Har du grötkapital är chansen stor att du presterar under din bästa kurva (maxkurvan för customer conversion).
3, Är du överkapitaliserad bränner du bara pengar i onödan. Twitter verkar vara ett bra motexempel på detta, som har mycket pengar, men ändå bara är en handfull anställda, ett kontor och lagom med features.
Med det sagt, givetvis är det svårt att veta om man levererar enligt sin optimala kurva. Troligen omöjligt. Det handlar granterat om att skaffa sig bra mätetal för sin framgång (må det vara CRT, kundtillströmning, churn rate, försäljning etc, etc), sedan tweaka saker och se om mätetalen förändras (om du sparkar någon på marknadsavdelningen, tappar du också business? Om du köper fler/dyrare sökord, får det verkligen en mätbar effekt?)
Jag kan bara hålla med om att webbstartups (för det är nästan bara de som blivit snuskigt billiga) i sverige är märkbart dåliga på att förstå och kapitalisera sina affärer. Det är mycket möjligt att detta beror på just att grötkapitalet är så tillgängligt. Ok, du kan leva på det och litet till, men har du verkligen skärbrännaren i röven? Ibland är det, trots att jag gärna erkänner det, rätt gött att känna sågklingan susa i nackhåret.
Jag läser Hjalmars och Johans senare kommentarer lite med blandade känslor.
Och jag tänker vara lite kaxig nu, helt utan att track record att backa upp det:
Det är skillnad på entreprenörer och entreprenörer. Bygger ni en big business (grupp C) eller en lifestyle business (grupp A och B)? Utan att lägga några värderingar i det så är det grupp C som intresserar mig. Det är jättefint för dem som vill bygga A och B, men det är bara inte för mig. Sådana behövs också, men jag väljer inte dem. Och det gör inte heller riskkapitalet. Precis av anledningen som Hjalmar nämner ovan, 100K med 25% marginal är tyvärr osexigt. Det försörjer dig, din hund och flickvän, men inte riskkapitalisten, hans 20% management fee och hans rika investerare.
Jason Calcanis (lokal husgud) höll ett fantastiskt anförande på ämnet här:
http://www.viddler.com/explore/carsonified/videos/54/
(hoppa fram till markören start of jason om ni har bråttom).
Jag köper att A och B kan försörja C-projektet, men… hur mycket tid har du? Hur mkt tid tar dina A och B projekt som kunde lagts på ditt C-projekt? Tid och pengar är det enda vi har gott om? Skulle tyvärr inte tro det. Riskkapitalet ger dig chansen att skrota A och B för att kunna satsa på C heltid (eller x 3), och få det att lyfta dubbelt så fort. Eller krascha dubbelt så fort, och det är beundransvärt det också.
Analysen må fungera när man tänker på “mitt C-projekt”. Då är det vettigt att låta A och B finansiera det. Men när man tänker på “mitt och alla andras C-projekt” så skulle jag inte vilja slösa en sekund. Så tyvärr, riskkapital FTW även här.
Slutligen, Gustav: Härligt! Hoppas att det går skitbra för er! Gå in på http://ycombinator.com/ och på http://www.seedcamp.com/ och läs. Kanske är något för er?
John
Tack för klargörandet John.
Det finns mkt bra i dina tankar. Bra problemlösningsbeskrivning och konsekvensanalys av olika val. Är man ovan skall man läsa detta
Men entreprenörskapet är inte en integral som skall lösas optimalt. Företagande är väldigt personligt, vägen till målet är inte spikrak. Företagande är ofta en rätt vindlande väg och jag tycker dt är svårt att beskriva i optimla kurvor.
Tex innebär finanskrisen att många optimala kurvor tvärvänder ned. kartan ritas om bara på 4 veckor och ändrar hela din livsmiljö, bara som exempel.
Jag håller inte med.
Jag köper dock att man endast kan se om man hade optimal utveckling i backspegeln. Mycket av det jobb som gör en framgångsrikt är mjukt. Saker som inte går att mäta eller ta på. Tyvärr, så är det dock inte med allt, och faktum är att ofta kan även mjuka saker brytas ned i mätetal för att ge en bättre statistikt uppfattning över tiden. Detta är viktiga verktyg för mig som företagare.
Till skillnad från vad du säger så betraktar jag hela mitt företagande som en enda lång optimering. Allt jag gör får konsekvenser för mitt företag, därför måste jag försöka ägna varje minut åt det som ger bästa långsiktig effekt åt företaget. Självklart kan jag inte veta vad det är, men jag måste ha mätetal så att jag efteråt kan se om jag gjort rätt val, och om jag gjort fel, förstå varför för att kunna göra rätt val nästa gång.
En fundering kring skiftet av behovet av riskkaptial. Om kostnaderna går ned för att driva webbprojekt leder det till fler startade webbprojekt. Fler startade projekt, leder till mer konkurrens. Mer konkurrens leder till att det är svårare att vara bäst (för det är väl det vi vill vara? Det är i alla fall mitt antagande. Second place is the first looser). För att vara bäst behöver vi bäst input. För att få bäst input behöver vi mest uppmärksamhet. För att få mest uppmärksamhet behöver vi vara remarkable och spendera pengar på PR, kundvård, omvärldsrelationer m.m. Det kostar pengar.
Det är inte för intet som det för tio år sedan inte fanns varken Seedcamp, Ycombinator, Le Web, Web Summit, Web 2.0 expo, TechCrunch 50, The Crunhies, Future of Web Apps, SIME m.fl konferenser som alla är showcase och events för teknikbolag. Viktiga events för den som vill få uppmärksamhet. Events som kostar pengar och engagemang.
Måste haka på Johns kommentar … Återigen tror jag inte det handlar om antingen det ena eller det andra. Det är säkert så att genom att köra ett antal A eller B projekt så blir det en grymt lärorik skola inför det stora C-projektet. För varje projekt som en entrerenör kör (i diket eller lyckas med) ökar kunskapen och minskar risken att misslyckas nästa gång.
Sen vidhåller jag att det finns en övertro att massor av riskkapital kommer bygga ett fantastiskt bolag. Allt för många entreprenörer springer runt och söker kaptial och blir duktiga att sälja sitt bolag till investerare utan att fundera på andra sätt att finansiera sin verksamhet. Men samtidigt finns massor av bolag som hade kunnat attrahera riskkapital som inte gör det, som ändå bygger upp fantastiska bolag med hög omsättning, hög lönsamhet och som slutligen säljs till nya ägare för äckligt mycket pengar. All respekt till dem och jag önskade at fler kunde gå den vägen, det är möjligt med kunskap, affärsmannaskap och hårt arbete.
Förlåt… Meningen “För att få mest uppmärksamhet behöver vi vara remarkable…” var en lös syftning på Seth Godins bok Purple Cow: http://www.sethgodin.com/purple/
Läsvärd.
Se även: http://www.ted.com/index.php/talks/seth_godin_on_sliced_bread.html
Oj, och där kom Johan också. 🙂
Ja, riskkapital är verkligen inte lösningen. Det är verktyget.
Idea, Team, Execution. Idea, Team, Execution. Det är lösningen. Ingenting annat. Men jag gör hellre en sak riktigt bra än tre saker ganska bra.
Åter ingen personligen, ingen värdering (fast jag har rätt och alla andra har fel, watch me :-P).
Det är inte så mycket underhåll på det jag ser som A & B-projekt. Man måste bygga dem på rätt sätt. Om du har 100k i omsättning med 25k i vinst så _kan_ det inte vara ett heltidsarbete att drifta siten. Vi automatiserar allt som går, optimerar alla manuella återkommande processer så mycket det går. Vi skulle utan problem kunna driva 20 tidningar.nu med nuvarande nivåer på en person om vi slutade nyutveckla.
Tanken är att bygga projekt som ger pengar utan att du arbetar med dem, som inte kräver sälj, ingen större kundkontakt. Vi håller på med projekt nu som kräver mer av den varan men då blir det högre krav på omsättning och vinst såklart. Det är en avvägning. Te.x. skulle jag tveka länge innan jag började arbeta med något som krävde aktivt sälj oavsett om det var jag eller någon annan som gjorde det. Kunden skall hitta mig, inte tvärtom.
Jag gillar konceptet livsstilsbusiness, det är helt rätt ord för det jag gör. Det är egentligen väldigt främmande från de stora projekten där det precis som John säger är iteration av produkten som gäller. A och B är mer av Idea, Team, Execution, Pause, Optional iteration, Live happily forever, End 🙂
Väl talat Hjalmar.
Vi kan väl summera att olika entreprenörer har olika drömmar och mål, samt olika väg dit.
Vad vi kan vara överens om är att vi alla är lika beundransvärda, snygga och attraktiva för det respektive önskvärda könet.
John> Amen
Inspirerande diskussion med många bra länkar! Håller helt klart med om att vägen varierar kraftigt beroende på personliga målsättningar.
Affärsidéer kommer när de kommer. Ofta bortom din och min kontroll.
Därför är det kanske dålig tajming för mig att först skaffa fru, tre barn och ett hus, innan det står klart att man innoverat en potentiellt paradigmskiftande, disruptiv, gratis-driftad och ekonomiskt uthållig webbstartup.
Som du förstår behöver jag mer än grötkapital och därför har jag beslutat mig för att inte ödsla energi på att leta affärsänglar, VC, riskkapitalister… För närvarande. Dom får helt enkelt hitta mig om de känner sig mogna för att bli etta på bollen. Under tiden är jag öppen med vad jag är ute efter, med internet som megafon.
Återstår då skattemedel från ALMI Innovation, Vinnova eller exempelvis en EU-utlysning. Bara genom dessa organ, verkar det som, finns det en reell förståelse för att innovatören måste leva för att kunna innovera. Jag behöver ingen ekonomisk blåslampa för att känna motivation. Affärsidén, och dess vetenskapliga grund, är all drivkraft som jag behöver.
Förresten. Här hittar du en pengasökmotor för “statligt” grötkapital: http://www.microsoft.com/sverige/smb/euga/default.mspx
Sedan kan man kanske ignorera riskkapitalet helt när man börjar växa organiskt.
Ha en fortsatt skön vår. /Peter