Tänk dig att du kommer in i ett rum. Ett mörkt rum, fyllt av tystnad och människor, hundratals, som alla står där i tystnad. Det enda ljus som finns i rummet är det riktade ljuset från olika skärmar, Iphones, laptops, netbooks. Det enda som bryter tystnaden då och då är att man ett skratt eller ett fniss, ett instämmande grymtande eller hulkandet av tårar. Detta är människor som deltar i bloggandet, twittrandet, facebookandet och alla andra nya verb som inte fanns för fem år sedan. Verb som beskriver delandet. Ljudet av mänsklighetens största revolution är ljudet av tystnad.
Till skillnad från de flesta andra revolutionerna är den inte alls skränig, högljud eller blodig. Den är alldeles tyst och blodlös. Kanske är det därför den är så svår att förstå för så många. Denna revolution kommer ändra hur vi definierar vår verklighet. Det är svårt att se den pågå så många människor ser inte tågen komma och gå på stationen. Eftersom tågen är tysta och fyllda av människor med böjda huvuden över en lap top väljer man ignorera tåget. Kanske hör tåget komma men man lyssnar inte.
Hela denna tysta revolution cirkulerar kring länken. Denna magiska kodsnutt som Tim Berners Lee uppfann i början av 90-talet. Länkarna krossar hierkierna ljudlöst. En ny värld växer fram alldeles tyst. En värld där vi fundamentalt ändrat hur vi konsumerar information och hur vi distribuerar information till varandra. Länken är det verktyg som gör att vi kan hitta denna nya information och länken är verktyget som gör att vi kan distribuera denna information vidare. Länken kommer ändra vår vår värld lika mycket som bilen, boken eller som de stora ideologierna som kommunism och nazism en gång gjorde.
Det är inte prästen i predikstolen som berättar vilken världsbild som gäller eller vad som är sanning. Det är inte prästens ylande om himmel och helvete som definierar din och min verkligheten . Detta är något som vi formar tillsammans i en ständigt pågående social process. En alldeles tyst process som är mycket mer gemensam än vad vi som mänsklighet någonsin klarat av tidigare. Länken möjliggör denna tillsammansprocess. Denna revolution handlar om att vi enskilda människor, tillsammans, för första gången, kan vi forma verkligheten för oss själva, i mycket större utsträckning än någonsin tidigare. Bortom de ideologier som styrt tidigare generations uppfattning om verkligheten. Bortom nationalstatens hycklande om att de bara agerar för vår trygghet. Bortom nationalstatens dogmatiska gränser. Bortom de ansiktslösa företagen som korrumperar oss genom media. För första gången kan vi människor, tillsammans, trots att vi är så många miljoner, tillsammans forma verkligheten, tack vare hypertextlänken.
Min inspiration till denna blogpost kommer från Simon och Garfunkels låt, The Sounds of Silence. Av en slump hörde jag orden och insåg att de pratar om bloggande. Trots att de skrev denna sång för 40 år sedan är det som om de visste om bloggandet och vad som komma skall. Men de hade såklart ingen aning om bloggandet. De beskriver istället delandet. Att människor alltid gjort detta. Delat sina känslor, tankar, åsikter och uppfattningar. Nu kan alla göra detta, dela genom länken och det är delandet som formar vår verklighet. Jag hoppas jag kan inspirera er med deras ord också:
“and in the naked light I saw
Teen thousand people, maybe moore
People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs that voices never shares”
manuell pingback.
http://scabernestor.blogg.se/2010/march/the-sound-of-the-revolution-is-the-sound-of-s.html
Mycket fint skrivet. Bilden av det där rummet påminner mig om när vi bloggade från kärnreaktorn.
Jesper
Det var den bilden jag hade inom mig när jag skrev också. Fast i reaktorn var alla med, ingen stod utanför och tittade in. Alla var med på tåget!
He He, min absoluta favoritlåt, och jag har aldrig reflekterat över detta.
Kanske “Bad moon rising” handlar om Bodströmsamhället?
Mvh
/J-O
Jan-Olof
Bra tanke, dock är den lite för käck i tonen kanske 😉
Hej,
vilken skön tolkning.
Paul och Art skriver om människor som pratar utan att ha något att säga, människor som hör utan att lyssna. Det stämmer väl överens bra med det du beskriver. Uppkopplade individer som postar meningslösheter utan mottagare.
Kör hårt!
+1 för Sound of Silence posten
Däremot skall soundtracket till Bodströmsamhället komma från Hajen…
mvh
/F
Fredrik
*ler* Ja, du har helt rätt!
Xi Vang
Tack!
En vän påpekade att du kanske glömt Marshall McLuhan. I dessa tider skulle han kanske formulera sin tes så här: The me(dium) is the message.
Tack Nils
Där fick jag lära mig vem som kom på det där. Förstod det sedan innan men hade ingen aning om just den snubben
http://en.wikipedia.org/wiki/The_medium_is_the_message
En tanke jag har haft är att Sociala medier är en spännande benämning efter som de i vissa sammanhang kan vara helt …………asociala. Ditt inlägg fick den tanken att vakna igen, strålande.
Ulf
Ja, du sätter fingret på något där. Sociala medier är ju inte bara en massa digitala verktyg, det är ju också en attityd.
Man vill möta människor, dela med sig av kunskaper, insikter, känslor eller upplevelser på en högre nivå än vanligt.
Det finns nog rätt många där den närmaste familjen räcker rätt långt när man vill dela.
Exakt så. Det som för en utomstående kan te sig som ett asocialt beteende, är i själva verket ett mycket socialt beteende. I verkligheten utbyter vi tankar och idéer med människor vi kanske aldrig skulle hört talas om. Men för en utomstående ser kan verksamheten förefalla asocial. Människor som hummar över mobiler eller skattar vid datorer i sin ensamhet men som egentligen interagerar med ett stort nätverk i ett sammanhang på ytan fyllt av tystnad.
Ulf:
Ahh, jag satt och tänkte på de som är aktiva i sociala medier, men inte alls sociala 😉
Din spaning är helt korrekt, det kan vara svårt att förstå det när man tittar utifrån. Man måste ofta uppleva detta för att greppa vad det handlar om. Det är också därför så många människor skriver kärleksförklaringar till fenomenet, de har verkligen “upplevt” det!
Jag håller med om Internet har förändrat hur vi människor kommunicerar och med vem, samtidigt tycker jag att man inte heller får glömma att det behövs mer än bara kommunikation för att skapa hållbar förändring.
Vi på Fundme utvecklar Demokratisk Finans som vi hoppas kommer bidra till denna förändring. Kärnan i Demokratisk Finans är en vision om att, “vem som helst, ska kunna söka finansiering för vad som helst, av vem som helst.”.
När inte bara kommunikationen, utan även resurser flödar fritt mellan människor, organisationer och företag, tas nästa steg i den Internetbaserade revolution vi just nu upplever.
Jag håller inte med dig där Gustav. Kommunikation är grundbulten för genom kommunikation kommer förtroende.
Resurser kan flöda fritt först när alla har förtroende för alla och det är nog en utopi inte ens Fundme kan klara den utopin. Däremot kan man genom internetkommunikation få förtroende för många fler och ge förtroende till fler och därmed ta en stort steg närmare din vision.
Jag tror att du missförstår mig, självklart är kommunikation grundbulten, men för att kunna skapa hållbar förändring krävs det något mer, som ett system för att distribuera resurser.
Jag håller med om att en värld där alla har förtroende för alla är en utopi, men är det verkligen nödvändigt?
Om vi ser på den fysiska världen, är det absolut inte så att vi lever i ett samhälle där alla har förtroende för alla, snarare handlar det om att vi har lyckats skapa institutioner som alla har förtroende för, och dessa kan då agera som neutrala och objektiva tredjeparter och skapa förtroende.
Om vi ser på Internet idag så saknas vissa av de grundläggande institutionerna. Om vi på Fundme då kan skapa ett mikrofinansieringssystem som människor har förtroende för, är vi likt den fysiska världen, inte längre enbart beroende av förtroendet mellan enskilda personer utan kan vila oss mot den säkerhet och förtroende som neutrala och respekterade institutioner ger.
Förändringen är redan här Gustav, med resursbrist eller inte. Tågen kommer in till stationen men bara några få hoppar på, sedan går de igen. Du tex, är på tåget.
Det var min poäng 😉