Historien om hur ett Penntroll kostade mig 200KSEK

Jag har en alldeles speciell relation till Penntroll och då menar jag som vuxen. För jag tror nästan alla ni som läser detta hade ett penntroll som barn. Som satt där på toppen av pennan, när ni lärde er stava och skriva. Så var det såklart för mig också men min relation till Penntroll utvecklades i en alldeles speciell riktning för ett par år sedan.

För er som inte vet det drev jag ett företag som utvecklade och licensierade digitalt innehåll till mobiltelefoner. Ni har säkert sett mina rättigheter eller tom konsumerat någon av dem utan att veta att det var min rättighet. Mina tjänster syntes rätt ofta på sista sidan i  tex Aftonbladets TV-bilaga. Jag sålde dessa rättigheter till olika distributörer i Skandinavien som sedan i sin tur hade olika typer av mediafönster, print, tv, wap. Affärsmodellen var att jag fick betalt per nedladdning. Min plats i värdekedjan var längst bak. Jag fick minst betalt i relativa tal så det krävdes stora volymer för att få det att gå ihop.

Det låg dessutom  en viss risk hos mig. Jag var ofta tvungen att ta fram innehållet på spekulation.Vi visste aldrig vad som skulle flyga och det krävdes ibland upp mot 50000 nedladdningar för att tex en tjänst skulle nå break even för mig. Bilder funkade lite annorlunda då jag utvecklade en stor bildbank som jag sålde på bulk över tiden. Jag tog även in bilder från andra och sålde vidare. Allt för att få upp volymer och få ned den relativa säljkostnaden för varje produkt och varje kund

Ett sätt att bättre hantera den risken jag hade var att jobba närmare distributören och ta fram tjänster tillsammans med dem. Jag fick bara i undantagsfall betalt i förskott men det närmare samarbetet säkerställde att jag i alla fall fick det mediautrymmet som krävdes för en test. Detta arbetssättet var också att dela risk. Distributören fick ofta betala för mediautrymmet.

Marknaden dominerades av norrmän och en av mina norska kunder var speciell. Krävande men  oerhört kreativ och tvekade inte en sekund att testa olika koncept. Den kunden var också de som var duktigast på att mäta effekt också. Antagligen en faktor som gjorde att de lyckades dominera marknaden efterhand som den utvecklades. Jag gillade att jobba med dem.

Till historien:

Jag satt med denna favokund i möte i Oslo och som vanligt kändes energin  i rummet . Färgbilder till telefoner växte vid denna tidpunkten explosionsartat och som är vanligt när en ny distributionskanal växer fram fanns det gott om bilder på lättklädda damer på marknaden. Det fanns dock inte alls speciellt mycket, sött, trevligt, mysigt, fluffigt eller dylikt material. Material som man skulle vilja se i tex tidningen Frida. Min norska kund hade skriande brist på söta fluffiga saker. Men som vanligt kunde de inte nöja sig med några bilder på söta kaniner. Min norska kund hade en ide, vi skulle göra “Knulletroll”. Antagligen hade merparten av er läsare vid detta ögonblick lämnat möten men jag var rätt härdad vi detta laget. Porr var en del av branschen. Speciellt i Norge som har censur i ämnet fortfarande(Ja de är sista sovjetstaten). Min reaktion var nog mest att dra på smilbanden och fråga vad han menade. Jo, kommer du ihåg de där penntrollen du hade när du gick i lågstadiet. De söta fluffiga sorten som satt på pennan. Det gjorde jag ju. Då kommer det fram att min norska kund vill göra bilder inspirerade av dessa trollen men det skall vara BDSM-troll, knulletroll, raggar troll osv osv. Sött, hårt och provocerande var han ute efter. I samma ögonblick som jag såg BDSM-trollen framför näthinnan insåg jag att detta var en killer. Sagt och gjort, jag lovade fixa fram ett 15 tal troll bilder och tog flyget hem till Sverige.

Nu börjar Fuckupsen

Väl hemma i Sverige började jag styra upp produktionen av alla tjänster jag sålt in i Norge. För produktion av bilder använde  en designer som var ganska flexibel och som jag var inkörd med. Vi hade gjort detta ett halvår och vi började lära oss hur bilder skulle struktureras, paketeras osv för att för att hela konverteringskedjan skulle funka. Så jag ringde honom och berättade vad jag var ute efter. När han frågade efter detaljer och lite inspiration så sa jag “Kolla in de där penntrollen”. Sedan gick jag vidare till nästa problem.

Tio dagar senare ploppade bilderna ned i min mailbox. Min designer hade verkligen lyckats. “Magiska” trollbilder hade han gjort ;-). Jag kände i kroppen att jag skulle kunna dänga i väg flera hundra tusen nedladdningar av dessa i hela norra Europa. Redan då var jag nöjd med mig själv. Stort misstag, för det jag inte tänkte på att de var rätt lika de där penntrollen som du hade på pennan när du gick i lågstadiet och lärde dig skriva.

För er som inte vet det kallas dessa troll för Dam-trollen. Uppkallade efter dansken Thomas Dam som skapat dem. Numera ägdes de av ett stort amerikanskt rättighetsbolag. Samma bolag som hade sålt rättigheten till en leksakstillverkare att göra de penntrollen som satt på din penna när du gick i mellanstadiet och lärde dig stava.

Min norska kund blev lika lyrisk som jag och bara bestämde sig för att dra ut dessa trollbilder i hela sitt skandinaviska distributionsnät. Han slog på den stora trumman. Såklart missade inte det amerikanska rättighetsbolaget detta. De syntes ju i alla kvällsblaskor och veckotidningar i Danmark, Norge och Sverige.

Som ni säkert förstår tog det bara några få veckor innan det började dyka upp arga advokatbrev hos mig och min norska kund. Helt plötsligt var det inte alls lika roligt längre att driva företag. Kombinationen av ett stort amerikanskt rättighetsbolag, arga danska advokater och en kund jag inte visste om jag kunde lita på var inte en mysig kombo för en småföretagare som jag. Det sistnämnda oron, att min kund skulle skita i mig, där visade sig min oro vara  obefogad. Min norska kund avfärdade påståendena om rättighetsintrång, tyckte kraven var tramsiga och höll hög och dryg flagga gentemot den påstådda rättighetsintrånget

I en sådan här situation mår man inte så bra. Man känner sig hotad och eftersom det är ganska få människor som blivit stämda av ett amerikanskt rättighetsbolag har man egentligen ingen att luta sig mot. Ingen att få råd av och egentligen ingen att lita på. Inte ens sin egna advokat. De fakturerar var sjätte minut man pratar med dem och de har timpriser som ingen annan. Man har helt tappat kontrollen över skeendet.

Men vi körde på, min norska kund i spetsen och jag travade bakom, inte alls kaxig. Juristerna harvade på och brev skickades mellan parterna med info, förslag på förlikningar och en massa ordjunk om vem som var skyldig, hur mycket skyldig man var och vem som hade fel eller rätt. En dag bestämdes det datum för denna civilrättsliga process. Min jurist sa att det snart var över. Min jurist visste saker som jag inte visste. Få bolag orkar med en rättsprocess speciellt när det inte handlar om så mycket pengar(vilket jag såklart inte tyckte). Det måste vara  stora summor inblandade för att det skall bli en rättegång. Dagen innan vi skulle mötas i domstol förlikades alla vi tre parter. Jag behövde betala en mindre del av skadeståndet och var tvungen att skriva papper på att jag begått upphovsrättsbrott.

Detta var inte onödigt

Det var en onödig handling för mig att göra liknelsen med penntrollen till min designer. Jag borde engagerat mig mer i den informationsöverföringen. Jag borde inspirerat honom med något annat. Detta var en dyr upplevelse för mig. Den gick loss på ca 200KSEK i skadestånd och advokatkostnader under ca två år. Jag skulle dock inte vilja vara utan denna upplevelse. Som någon sa, man är inte entreprenör förrän man blivit stämd. Inte för att entreprenör är mer bråkiga än andra och det måste bevisas utan den pressen man kan känna och känslan av förlorad kontroll. Den upplevelsen och den känslan är något man behöver uppleva för att kunna hantera på ett bra sätt. Man känner mycket mindre otrygghet efter en sådan smäll och all rädsla för jurister försvinner. Skulle detta hända igen skulle jag inte känna att jag förlorat kontroll och motparten skulle kunna hota sig blå utan att jag förlorar en minut av sömn. Det insikten skulle jag inte vilja vara utan.

Det var onödigt för det amerikanska rättighetsbolaget. Allt detta var ett misstag från början och hade de ringt oss, hade vi löst problemet omgående. Deras stämning och hot mot oss var knappast något som var lönsamt för dem eller ens roligt. Den enda som tjänade några pengar hos dem var deras jurist. De ledningsresurser som de ändå måste lagt på detta kunde använts på mycket bättre sätt. Ett telefonsamtal kan lösa många problem och de borde lyft telefonluren och undersökt.

Man hör sällan om fuckups från Entreprenör

Som ni säkert förstår finner jag diskussionen om entreprenörskap märklig i vårt land. Man hör tex sällan om misstagen. Man skall alltid speglas utifrån att man lyckats(eller att man har någon skyldighet att fixa jobben). Men faktum är att kronofogdens register är fulla av företagare och entreprenör som begått lite för allvarliga misstag eller bara haft otur. Ett misslyckande i verklighetens Sverige är något som kan förstöra 10 år av ditt liv och dina nära relationer. Kanske hämtar du dig aldrig känslomässigt från detta misslyckande och de följder misslyckandet får. Även om jag såhär i efterhand är lite kaxig över upplevelsen så var det en upplevelse som kunde slutat mycket värre. Jag kunde fått en helt kraschad ekonomi i resten av mitt liv. Allt för att jag inte tänkte till i det där samtalet. Ofta känns det som straffet för ett entreprenöriellt misslyckande i Sverige inte alls står i proportion till handlingen. För min del skulle jag vilja att individen var mer skyddad från myndigheter som kronofogden. Att kronofogden inte bara ställde nationalstatens våldsmonopol i privata händer hur som helst

Jag tror denna attityden är något som vårt land förlorar mycket på. Tiotusentals människor drabbas av detta under åren men människor slutar inte leva för att man försöker ta ifrån dem frukterna av deras arbete(legalt). Kan du inte försörja dig legalt, då gör du ju det illegalt istället. Inte för att du är ond men för att samhället tar ifrån dig möjligheten att leva på frukterna av ditt arbete och leva ett vanligt liv ekonomiskt.

Men bilderna då?

Tyvärr kan jag inte visa dessa, vore inte bra för min privatekonomi 😉