Ibland möter man människor som är ganska hemlighetsfulla med sina ideer och tankar. De bär på något intressant som de tänkt ut men de vill inte berätta om det. De är rädda att jag eller någon annan skall kopiera den. I grund och botten får man väl tolka det som en komplimang men deras rädsla gör att de missar bra och viktig feedback som skulle förbättra deras ide. Framförallt missar man människor som skulle kunna hjälpa personen ifråga att genomföra deras ide. Vem vill hjälpa någon som det första de gör är att visa dig misstänksamhet?
Deras rädsla bygger oftast på att de bär på något som de tror är värdefullt och att berättar de om den så kan jag eller någon annan kopiera den. Jag tror att de bygger detta ”värde” på att antalet ideer är begränsat. Jag tror inte att det är så. Själv får jag konstant nya idéer och tankar. Inte ens om jag arbetade hela livet skulle jag kunna genomföra dem. Världen idag är dessutom så föränderlig att det hela tiden dyker upp nya möjligheter på marknader. Tappar man en står det 10 möjligheter till på kö. Något som också bevisar min teori är att jag trots alla dessa idéer ännu inte är rik!
Den stora bristvaran är människor och människors tid. Säg att du har en företagsidé. Hur många timmars arbete är det inte innan du kan skicka första fakturan? Därefter skall du uppnå lönsamhet och erövra hela din potentiella marknad Oftast är det tusentals timmar arbete och en ansenlig mängd kontanter. I det perspektivet framstår iden som den lätta och billiga delen.
Jag inser såklart att det finns undantag till detta men det är undantag. Var generös med dina ider. Jag menar om det nu skulle bli så att någon kopierar en av dina ideer och lägger alla dessa timmar och stålar. Ta det som en komplimang. Jag menar, hur många människor har du mött i ditt liv som är villiga att lägga miljontals kronor i resurser på att genomföra något som du tänkt ut? Sannolikheten för att det är det bästa du tänkt ut är inte heller så stor. Oftast har man ju många tankar kvar att tänka ut. En bättre strategi är att se till att få fler och bättre ider. Jag tror man får det genom att byta tankar med människor och kontinuerligt lärande.
Jag är mer böjd åt att man blir rik genom att dela med sig av sina idéer. Därför skall vi testa denna teorin här. Jag skall försöka skriva ned minst en ide i veckan som jag har. Kvalitén kommer variera såklart, men kära besökare, kopiera gärna iden. Om inte, så förbättra eller kritisera den.
Disruptive lever som vi lär och ger bort våra affärsideer, affärside för affärside!
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Hej. Jag skriver också idéer på min blogg. Därför vågar jag säga att detta är en relaterad länk:
http://daniellampinen.blogspot.com
JO, visst är det så.
Jag tycker mig (tidigare) hört en övertro till idéernas värde -men en snabb tillnyktring sker. Många som provar på att starta företag nu i den mer positiva stämning som råder upplever hur litet av framgången som har med “idén” att göra – och hur mycket som är hårt arbete. Mer “transpiration” än “inspiration” – men jag tror de båda däremot kan föda varandra!
och viktigast av allt – de bästa idéerna och genomförandena skapas i dialogen mellan människor! Det är märkligt hur mycket mer som kommer fram när vi går från 1 till 2 till 3 personer som spånar idéer!
Och generositet föder generositet – Paul Getty lär ha sagt: “Jag tar hellre 1% av 100 personers arbete än 100% av mitt eget”
och den stora lyckan och rikedomen är när vi får arbeta med drömmar vi bär på – att se dem mogna, födas och växa. Och ha förmågan att ta betalt!
Johan
Väldigt bra skrivet! Jag håller med till 100%. Jag var för ett par år sedan med i Svenska Uppfinnarföreningen, därför att jag fått kontakt med dom genom Näringslivskontoret i Stockholm som gav mig fint uppfinnarpris 2002.
Men jag gick ur Uppfinnarföreningen när jag upptäckte att den var full av bittra och fattiga uppfinanre som hade massor av idéer hemma i kassaskåpet som de tyvärr inte kunde berätta för någon för då skulle dom ju bli bestulna på sina otroligt värdefulla idéer!
“Give to Gain” är vad som fungerar, det finns otaliga exempel på det. Så jag bjuder också på mina idéer på min blogg, och ser fram emot att se era idéer här, jag är oftast bättre på att förbättra andras idéer än att klcka helt nya själv.
/Henrik Ahlén 🙂
Precis så är det. Jag har en miljon idéer, och delar med mig till höger och vänster, om någon nappar så är det ju bara en bonus. SJälv kommer jag troligen aldrig göra något åt de allra flesta ideerna… Om någon annan känner sig inspirerad så kanska jag iallafall slipper ett av alla de problem som ju oftast inspirerar till idéerna!
/Henning
Visst är det så, att idéns värde ligger i genomförandet, inte i själva idén.
För flera år sedan led jag av idéångest – idéerna fullkomligt sprutade ut och alla var väl underbyggda med goda förutsättningar. Problemet var, som jag såg det då, att min tid inte skulle räcka till för att genomföra dem alla. Frustrationen ökade i takt med att nya idéer föddes.
Till slut kom jag till en vändpunkt där jag drack en symbolisk gravöl för alla idéer jag haft, som jag har och som jag kommer att få, som jag aldrig kommer göra någonting åt. Genom att istället sortera ut de bästa idéerna och fokusera på en eller några få så kommer det gå bra.
Med den insikten kan jag idag säga att idéerna är minst lika många men ångesten och frustrationen har släppt. Nu kan jag istället gödsla med mina idéer åt höger och vänster och samtidigt få viktig feedback tillbaka.
Träffar ständigt personer som kväver sina idéer och skyddar sig själv mot framgång, genom att inte dela med sig. Det är synd.
//Fredrik
En sak jag tänkt på angående idéer är att jag, och antagligen många människor med mig (är det vi tekniska, istället för business-människor?) att jag mäter idéer enligt något godtyckligt “innovation / coolhetsvärde” och inte alls vinst per investering eller något annat ekonomiskt mått. Jag tror den här subjektiviteten och känslosamheten inför sina egna idéer spelar stor roll varför de är så beskyddande.
Jag fick för några veckor sedan erbjudandet att medverka i att starta webbportaler i länderna kring persiska viken – vilket jag, hör och häpna, nobbade med känslan att “det har gjorts förr” och “inte tillräckligt intressant”. Är man ingenjör så är man! 🙂
Ang. hemlighetsfull – när man väl börjat genomföra på allvar, samla material och grunda samarbeten med folk kanske det ligger något i att resa murarna kring sin idé, så man har någon kontroll på vilka som är inblandade.
Sedan jag flyttade till Tallinn och här har träffat massor av spännande människor har jag fått mycket perspektiv på Sverige, idéer och företagsamhet, men man får ju inte sluta att växa där!
Själv så har jag förälskat mig i wiki-konceptet och är på väg att dra igång en svensk-estnisk klubb (mitt eget “disruptive”?) av bra folk omkring mig för att utveckla min inspiration tillsammans med. Den är rätt oslipad än så länge, men här är den.
det är extremt irriterande när man delat med sig av en idé i förtroende och så tar dom den idén och genomför själv & får massa pengar för de..
Anna: Det är tråkigt när ett förtroende bryts. Vill dock bara betona en sak, det är inte ideen de får pengar för, det är genomförandet!