Vår Viktigaste Muskel är Våra Känslor…

Du har så rätt Christian, känslor, positiva eller negativa är det som ger oss kraften att förflytta oss, mentalt och fysiskt i endera riktning. Känslor är det som ger oss kraften att slåss för vår överlevnad eller inspirationen till sanslös firande när vi lyckats med ett stordåd. Utan känslor blir det inget entreprenörskap.

Jag gick från att betrakta mig som småföretagare till att bli entreprenör år 2005 då jag tvingades begära mitt företag i konkurs. Det var en rörig historia med oseriösa kompanjoner som svek när det började blåsa. De blåste mig och lämnade mig kvar mitt i stormens öga med ansvar för inte bara för mig, företaget och dess leverantörer utan oxå ett 10-tal anställda.

De inledande känslorna av förtvivlan övervanns dock av känslan av att vägra förlora. I 6 månader slogs jag för mitt liv innan jag tvingades ge upp, det gick helt enkelt inte, likviditeten var alldeles för dålig efter en lång tids misskötsel av ekonomin. Den dagen jag tvingades stega in hos tingsrätten och begära företaget i konkurs var en av de svartaste dagarna i mitt liv. Jag hade förlorat nästan allt. På väg ut från tingsrätten övervanns jag dock av känslan att vägra förlora eller svika människor som trott på mig, som litat på mig, som lagt sina pengar och sina liv i min händer. Det kunde bara inte sluta så här. Det rimliga hade varit att bara åka hem och gömma sig, att aldrig mer återvända till staden där det hände och försöka börja ett nytt liv, kanske som löneslav på något kontor. Det var då jag genomgick transfomationen från företagare till entreprenör, från att försöka förvalta något till att från ingenting försöka skapa en egen framtid, från att med två tomma händer försöka bygga något som kan ge försörjning, inte bara åt en själv och en familj utan även åt andra. Känslorna av ilska mot mina bedrägliga kompanjoner, önskan att få behålla min stolthet och sjävrespekt och ansvarkänsan för de som var beroende av mig för sin inkomst, de känslarna förvandlade mig till en entreprenör.

Jag blev som en tiger, en ångvält som inte gick att stoppa. Tillsammans med några anställda skrapade jag ihop tillräckligt mycket pengar för att försöka köpa tillbaka konkursboet från konkursförvaltaren. Det var jävligt tufft. Svårast var att hitta en bank som ville ha oss som kund. Den sjätte banken trodde på oss och vi fick låna lite pengar (men inte utan full säkerhet så det var bara att lägga sig under giljotinen igen…). Nästa utmaning var att få med sig leverantörerna. De hade ju förlorat en massa pengar och förtroende. Varför skulle det gå bättre denna gången? Allt hängde på att jag lyckades övertyga banken och leverantörerna om att vi kunde reda ut detta och göra rätt för oss. Utan känslan av revanschlust, utan känslan av att försöka flyga utan vingar, utan känslan av att vara en entreprenör som själv tar ansvar hade det aldrig lyckats. Det var känslorna som drev mig framåt.

Vi började om från början och gjorde allt rätt denna gången. Resten är som man brukar säga historia. Tre år senare sålde vi företaget för mer än tre gånger så mycket som vi köpte det för. Jag fick tillräckligt med pengar för att kunna börja bygg upp mitt nästa företag, ett företag som säljer arbetskläder. Det har oxå varit en vinglig resa, som allt som man gör från noll oftast är, men det är en annan historia. Men drivkraften är den samma, känslan av att vilja lyckas, att själv ta ansvar för sitt liv, att våga vara entreprenör. /Peter

Tack Peter för den insikten, önskar dig all lycka till i framtiden