När ni ser dessa videos(nedan), så känner ni saker. De är så olika, men ändå lika. Den ena får oss att känna sorg, den andra får oss att känna glädje. Däri är de olika men jag är också säker på att bägge dessa videos inspirerar till att göra något. Till handling, till rörelse, till Energi. Det är era känslor, vad som händer när någon eller något berör er. I den bemärkelsen är de bägge videofilmerna lika.
“Action Speaks Louder then Words”
Säger jag ofta. Handlingen speglar människors rätta jag. Ord är bara ord men handlingar betyder något. Ikväll förstod jag att handlingar är en direkt konsekvens av våra känslor. Att de sällan är byggda på insikt, snarare inspiration.Inspiration kan leda till många saker, man kan ge sig ut och springa, välja att gå ned i vikt, till att lära sig något, till förändring och tom i dess sämsta fall att man bara måste gå och köpa ett wienerbröd på 7-11 eller börja hata invandrare. Ibland leder inspiration till företag, entreprenörskap. Det är inte logiska slutsatser, excelark med kalkyler, låga skatter, färre regler, mer pengar eller Entreprenörspolitik som leder till fler företag. Det är känslor och inspiration och andra människor som vi blir berörda av.
Dina Entreprenörshistorier ändrar på Saker och ting
Inspiration–>Känslor–>Handling(ibland Entreprenörskap)
Det är egentligen inte en formel för Entreprenörskap, det är en formel för förändring, i det lilla och det stora i ditt liv eller någon annans liv. Det är när vi ser personliga hsitorier som vi blir inspirerade. Det behöver inte vara framgång utan kan lika gärna vara entreprenörsmisslyckanden. När vi blir inspirerade väcks känslor och strax därefter kommer handlingen. Det är i ljuset av detta du skall se entreprenörsbloggande eller att du som entreprenör, tar dig tid att berätta din Entreprenörshistoria. Det bästa sättet att göra skillnad är inte att inbilla sig att politiker kan göra något och rösta typ centern. Det är att gå ut där och berätta din historia, på ett genuint mänskligt sätt. Den nakna sanningen om entreprenörslivet(eller om du gjort andra bra val)
När jag skriver detta är det fredagskväll. Av en slump råkade jag läsa denna blogposten. Vid en ytlig anblick, kan den te sig trivial. Det är den inte för så entreprenörskap föds. En känsla, att man ser att något är möjligt och betydelsefullt. Att man vill vara en del av detta,att skapa och känna samhörighet.
Ta dig nu tiden att dela din historia i kommentarerna
Jag vill gärna ta mig tiden att lyfta fram historier om Entreprenörskap och företagande. Så nu är ett bra tillfälle att skriva en kommentar till din historia eller en länk.
Du har så rätt Christian, känslor, positiva eller negativa är det som ger oss kraften att förflytta oss, mentalt och fysiskt i endera riktning. Känslor är det som ger oss kraften att slåss för vår överlevnad eller inspirationen till sanslös firande när vi lyckats med ett stordåd. Utan känslor blir det inget entreprenörskap.
Jag gick från att betrakta mig som småföretagare till att bli entreprenör år 2005 då jag tvingades begära mitt företag i konkurs. Det var en rörig historia med oseriösa kompanjoner som svek när det började blåsa. De blåste mig och lämnade mig kvar mitt i stormens öga med ansvar för inte bara för mig, företaget och dess leverantörer utan oxå ett 10-tal anställda.
De inledande känslorna av förtvivlan övervanns dock av känslan av att vägra förlora. I 6 månader slogs jag för mitt liv innan jag tvingades ge upp, det gick helt enkelt inte, likviditeten var alldeles för dålig efter en lång tids misskötsel av ekonomin. Den dagen jag tvingades stega in hos tingsrätten och begära företaget i konkurs var en av de svartaste dagarna i mitt liv. Jag hade förlorat nästan allt. På väg ut från tingsrätten övervanns jag dock av känslan att vägra förlora eller svika människor som trott på mig, som litat på mig, som lagt sina pengar och sina liv i min händer. Det kunde bara inte sluta så här. Det rimliga hade varit att bara åka hem och gömma sig, att aldrig mer återvända till staden där det hände och försöka börja ett nytt liv, kanske som löneslav på något kontor. Det var då jag genomgick transfomationen från företagare till entreprenör, från att försöka förvalta något till att från ingenting försöka skapa en egen framtid, från att med två tomma händer försöka bygga något som kan ge försörjning, inte bara åt en själv och en familj utan även åt andra. Känslorna av ilska mot mina bedrägliga kompanjoner, önskan att få behålla min stolthet och sjävrespekt och ansvarkänsan för de som var beroende av mig för sin inkomst, de känslarna förvandlade mig till en entreprenör.
Jag blev som en tiger, en ångvält som inte gick att stoppa. Tillsammans med några anställda skrapade jag ihop tillräckligt mycket pengar för att försöka köpa tillbaka konkursboet från konkursförvaltaren. Det var jävligt tufft. Svårast var att hitta en bank som ville ha oss som kund. Den sjätte banken trodde på oss och vi fick låna lite pengar (men inte utan full säkerhet så det var bara att lägga sig under giljotinen igen…). Nästa utmaning var att få med sig leverantörerna. De hade ju förlorat en massa pengar och förtroende. Varför skulle det gå bättre denna gången? Allt hängde på att jag lyckades övertyga banken och leverantörerna om att vi kunde reda ut detta och göra rätt för oss. Utan känslan av revanschlust, utan känslan av att försöka flyga utan vingar, utan känslan av att vara en entreprenör som själv tar ansvar hade det aldrig lyckats. Det var känslorna som drev mig framåt.
Vi började om från början och gjorde allt rätt denna gången. Resten är som man brukar säga historia. Tre år senare sålde vi företaget för mer än tre gånger så mycket som vi köpte det för. Jag fick tillräckligt med pengar för att kunna börja bygg upp mitt nästa företag, ett företag som säljer arbetskläder. Det har oxå varit en vinglig resa, som allt som man gör från noll oftast är, men det är en annan historia. Men drivkraften är den samma, känslan av att vilja lyckas, att själv ta ansvar för sitt liv, att våga vara entreprenör. /Peter
NoLingo
En stark historia, vet att du har familj också, som du måste fått försaka under de tunga månaderna.
NoLingo
Har du inte skrivit om detta på din blogg?
Jag har aldrig tidigare så öppet beskrivit min historia men jag fångades av dina funderingar kring vad man kan åstadkomma med känslor som drivkraft och kände att jag ville dela med mig. Däremot har jag utifrån mina erfarenenheter från denna tid skrivit en bloggpost med råd till blivande entreprenörer på min blogg.
Tack Peter för den insikten, önskar dig all lycka till i framtiden
Blir nog en egen post av det här snart faktiskt, en kommentar skulle tråka ut er. Men jag lovar att länka hit som tack för inspirationen 😉
Jonas
Får jag ihop tillräckligt många historier, blir det en sådan här på disruptive
http://disruptive.nu/2011/08/30/disruptives-lasare-ger-rad-till-unga-entreprenorer/