Många tycker jag är konstig och det är jag nog om du väljer att definiera mig efter en normalfördelningskurva. Igår var det valborg och jag spenderade eftermiddagen med Jesper och diskuterade Google och internet. Ja, det blev nog längre än bara eftermiddagen om jag skall vara ärlig. För att förstå hur det fungerar. För att hitta grundbulten. Jag gjorde hellre det än grilla och försöka impa på tjejer. För att jag älskar det. För att även om jag inte fick en spänn betalt och var tvungen att leva på botten av samhället. Så skulle jag inte sluta. Jag fick några samtal på kvällen om att jag inte borde vara så osocial och dyka upp på den där festen. Ja, det borde jag kanske men jag gjorde inte det. Jag kämpar ofta med att försöka förklara mig, ni vet, för de andra, som finns på nätet men använder det till att utföra sina bankärenden.
Jag har tänkt på att jag älskar internet i flera dagar. Flera av er som läser detta vet omgående vad jag menar. Men samtidigt låter det helt sjukt när jag säger det högt. Men det är det ju inte. Att rationalisera detta går ju inte så låt mig berätta en liten historia så kanske ni förstår varför jag och många med mig älskar internet
Min morfar har jag inget minne av. Jag var alldeles för liten när han gick bort och eftersom han inte funnits för mig har han heller inte funnits så mycket i mitt medvetande. Så när jag suttit här för att försöka lära mig internet, startade jag en MyHeritage sida. Min mamma är intresserad av släktforskning så jag tänkte att kanske kan vi göra något tillsammans. Så jag bad min mamma fixa fram några bilder för mig att digitalisera på gamla släktingar. Så nu här på förmiddagen tänkte jag skita i min mailbox och lägga upp dessa bilder på Flickr, tagga dem och skriva ned min mammas ord på varje bild. Jag lyfter upp en bild, den ni ser nedan. Det är min morfar som gör lumpen i Visby. Jag skulle gissa att detta är i början av 20 talet. När jag tittar på bilden inser att den platsen han står på, den har jag också stått på. Jag gjorde också lumpen i Visby, på pansarspan, P18 . Min morfar blev helt plötsligt mycket mer levande för mig. Min egna dödlighet också. Att mitt egna jag kommer upphöra att existera precis som min Morfars
Min Morfar är den käcka snubben till Vänster. Regementet i Visby, platsen där jag 70 år senare själv gjorde min värnplikt
Detta var en stark känslomässig upplevelse för mig. Jag började gråta. Denna upplevelse kan jag dela med er tack vare internet. Jag sitter på min uteplats i vårsolen och skriver till er och delar denna känslan med er. Antagligen blir ni berörda också. Inte nog med det. Om jag någonsin får barn, kan de gå tillbaka till denna blogposten och läsa om hur jag kände i detta ögonblicket och de kan känna tillhörighet till mig och deras fars morfar. Det slutar inte heller här. Min morfar dog för 35 år sedan. Långt innan internet men när jag skriver om honom här och lägger upp fotot, blir han en del av vår kollektiva medvetande. Kortet kommer åldras, gulna och försvinna men denna bloggposten kan leva i många år, även när jag är borta. Kanske(troligen) kommer mänskligheten uppfinna ett sätt att spara all denna digitala information. Då kommer han leva för evigt i vår gemensamma historia trots att han fanns före digitaliseringen.
Visst, det har funkat så tidigare också. Brev, dokument, avtal. Men tidens tand tär hårt på detta. Vi vet väldigt lite om de vanliga människorna för 500 år sedan. Hur de upplevde saker och ting, vad de tänkte på, hur deras liv var. Tänk bara vilken abstraktion WW2 är för de flesta idag. Då är WW2 kanske en av de största händelserna för mänskligheten, dokumenterad på många plan och det finns gott om fysiska spår på vår planet, fortfarande efter 65 år. Tidens tand jobbar hårt och skoningslöst mot alla dessa spår. Få i min generation har någon som helst personlig koppling till denna händelse. Internet ändrar detta. De ännu ofödda kommer kunna hitta denna posten och förstå den världen du och jag lever i, ganska lätt.
Internet är också Tillsammans
Antagligen är det ganska få människor som läser detta. Kanske några hundra människor men ändå när jag kan beskriva mina tankar och dela dem, skapar det en känsla av tillhörighet hos mig. En känsla jag själv inte upplevt speciellt mycket sedan jag gjorde FN-tjänst och levde med 150 andra under speciella omständigheter. Jag känner denna känsla av tillhörighet när jag bloggar(delar) trots att jag bara känner några få av er.
Denna tillhörighet beror på att jag fortfarande är en stenålders människa. De grupper som kände stark tillhörighet hade större möjlighet att överleva. Detta blev en komparativ fördel för dessa grupper och de kunde lättare och mer sprida sina gener. Dela är en av tillhörighetens mödrar. Detta betyder också att dela är viktigt för mänskligheten. Vi är fortfarande stenåldersmänniskor på många plan. Att vi idag är 6-7 Miljarder människor på jorden ändrar inte detta. När Internet kommer till människorna kan de dela och därmed känna samhörighet även om man aldrig setts och bor i olika världsdelar.
Ja, nu är jag säkert på väg att tappa några av er men innan ni kokoförklarar mig. Ta er tid att titta på denna Tedvideon. Den handlar om Jill Bolte Taylor som är hjärnforskare. Jill Bolte Taylor får en hjärnblödning och ironin är att hon är duktig på hjärnan och hon kan verkligen uppleva hjärnblödningen och relatera till händelsen. Jill Bolte Taylor beskriver hur hjärnhalvorna tar över och skiftar efterhand som blödningen sprider sig i hjärnan. Hur när den ena hjärnhalvan tar över, känner gränslös gemenskap. Hur hon känner sig “connected” till allt och alla. Jag tror att det hon referar till finns inom oss, gemenskapsgenen och internet är acceleratorn för vi skall känna gemenskap med så många fler, kanske tusentals människor. Den tar oss närmare varandra men inte bara just nu. Det blir också lättare att känna samhörighet med dåtiden precis som jag med min Morfar.
Internet är inte Googles index, CSS, HTML PHP kod, PPC eller banners. Internet är Tillsammans. Internet är vårt kollektiva medvetande som sträcker sig mellan människorna och mellan generationerna. För mig är detta sant även om jag är en outlier på normalfördelningskurvan. Därför älskar jag internet.
About 
Christian Rudolf, jag är frilansande SEO konsult/ webstrateg och projektledare. Internet och Google ändrar det mesta i världen och jag hjälper svenska företag ta till vara internets och Googles möjligheter. Även privat är jag en nätnörd men är även förtjust i matlagning, fika, djur och friluftsliv.
Peter “Poppe” Sandberg, entreprenör som en gång i tiden drev 
Nicolai Wadström är serieentreprenör sedan 1995, som idag bor i Silicon Valley och driver 
Magnus Bråth är grundare till Brath AB, en SEO-byrå med kontor i Örnsköldsvik och Stockholm. Om du vill läsa mer av Magnus hittar du det på
Otroligt vackert Christian!
Tack Johan!
Extra viktigt för dig dessa dagar tror jag!
Vilken känsla Christian! Wow! Sannerligen vackert som sagt.
Mycket fint skrivet! Du är inte “kokoförklarad” – tvärtom!
Tack Andreas och TkJ
Lite koko är jag nog, faktum är att jag tror det är en komparativ fördel 😉
Man måste vara lite koko 🙂
Det påminner mig om när jag arbetar med autistiska ungdomar och en av ungdomarna kom alltid fram till mig, pekade på mig och sa “du koko” och gjorde en gest mot huvudet. Kände mig lika stolt varje gång 😉
Från hans perspektiv framstod du som lite galen kanske?
Mycket bra och intressant skrivet Christian. Tack för den!
Jag har också ett osunt kärleksförhållande till nätet och håller därför med dig till 100 %. Fint skrivet! 🙂
Jag hittade hit via Kjellberg.
Så vackert och utrycksfullt skrivet!
Du beskriver en känsla för och till Internet, som jag ännu inte hade formulerat, ens för mig själv.
Stort tack!
Puh, skönt C! Vi är fler 🙂
Kram på dig i vårsolen
Vem vågar “kokoförklara” dig efter detta fantastiskt skrivet inlägg? Inte jag i alla fall. Inlägg värt att spridas så att många läser det.
Bra jobbat CR!
Internet nostalgi. På Framtidsfabriken brukade IT administratörerna skicka email till hela företaget med rubriken ‘Jag älskar Internet’ från datorer där användarna glömt sätta lösenord på skärmsläckaren.
Förutom det så stämmer jag in i skönsången. Härligt inlägg.
Tack Alla för era fina ord!
Koko na wali
? ? ?
Även jag har en allvarlig crush. Har funderat på om den kommer att avta såsom viss förälskelse gör eller växa såsom annan gör. Växa förefaller det som.
Känns som om man romantiserar eller är fullkomligt floskelaktig men så mycket bra och så mycket möjligheter med internet. Jag tror på fullt allvar det kommer innebära att det är omöjligt i längden att vidmakthålla diktatur.
Fast jag försöker undvika blind kärlek för det är oftast inte kärlek alls.
Jenny Maria
Nä, du har helt rätt. Det finns avigsidor också som virus, skojare och annat men det har alltid funnits hos mänskligheten. Jag ville skriva lite mer om kärnan. vad det egentligen är(som jag upplever det)
/hug
Vi är många som förälskat oss i internet och www. Och det tycks vara en förälskelse som bara växer. När man testade första gångerna under första halvan av nittiotalet fanns det inte mycket att bli förälskad i. För kärlek till det som är rakt igenom fult och dessutom långsamt och segt kräver en något udda personlighet.
Det var heller inte vidare lätt att se vad som skulle komma. I alla fall jag uppfattade inte vilken revolution som var på g. För trots att jag dagligen använt nätet i snart fjorton år, är det inte förrän i fjol som jag verkligen såg vilken potential som faktiskt finns här. Och det känns som en fantastiskt positiv enande kraft.
Kevin Kellys ett och ett halv år gamla TED-föreläsning om de kommande 5000 dagarna på webben är en till klassiker som pekar på (de oändliga) möjligheterna -> http://tinyurl.com/6p83fy
Ta hand om er därute. /Per, okänt nyblivet disruptive-fan.
Pelle
Att förstå att nätet är ett socialt forum och att de tär ett socialt projekt för mänskigheten är inte helt lätt att greppa.
Det är lite som när vi uppfann “staden” då ändrade sig saker också, på ett ganska dramatiskt sätt.
INternet är likadant. Det är ju först när man bott i “staden” ett tag som man börjar greppa vad det handlar om och vad man kan göra. Har man bara bott i grotta hela sitt liv har man ju ingen insikt i “staden”
Lite jobbigt att inse att man levt i en grotta hela sitt liv. Men bättre sent än aldrig. Och nu när man så slutligen kravlat sig fram till grottöppningen … är det inte utan att man är lite nyfiken.
P
Inte jobbigt alls. Det har ju format dig till den du är och det står dig ju fritt att bli den du vill!
Det jobbiga är att inse att man inte vågar krypa ut!
Ja, som Rudolf säger, Internet är en stad, en stor eller liten, med obegränsade möjligheter. Precis som att flytta till London eller Paris och hitta sina smultronställen, förstäder med närheten till storstan.
Jag har haft dator och internet i blott sju år, men den blev en fösta väg ur isolering för mig, här hittade jag mig själv, inte tillbaka till mig själv, utan utvecklingen av mig själv där jag kom till min rätt igen. Som ett självförverkligande på flera sätt och plan.
Undrar ofta hur jag varit om internet funnits när jag var ung, jag är född 67. Kanske jag hade förlorat mig själv, eller funnit mig själv?
Har på Facebook kontakt med släkt i Kanada jag aldrig träffat och min döde pappas kusin som släktforskar och lägger ut bilder på min pappas och farmors familj. Gränslösa möjligheter!
Victoria:
Du beskriver samma sak som Jag Victoria. Vi delar med både de vi känner och de vi inte känner
Du och jag visste inte ens om varandras existens för 20 minuter sedan men redan nu är vi bekantna. Vi har gemensamma upplevelser.
Jag blev väldigt glad över att du tog dig tid och skriva denna kommentar! Kommer nog återvända till din kommentar i en blogpost!
Jepp. Jag kände ju samma, kände igen. Men vem vågar säga att den älskar nätet, detta träsk som folk kan bli beroende av? Jo, du. Jag hade nog inte vågat säga det först. Det är ju lite “fult”!
Men, det är nog dags att erkänna vilka nyttor och fördelar The World Wide Web har. Mina syskon t ex är alla gifta, har familjer och jobb. T o m en dejtsajt verkar suspekt alternativt spännande för dem.
Jag tillhör inte dem som hittat livskamrat på nätet, men jag har hittat kamrater, vissa har jag aldrig träffat, vissa har varit jag förälskad i, för deras hjärnors och skrivförmågas skull, vissa är kära IRL-vänner.
Min kunskapsyta mot omvärlden har ökat, jag läser bloggar och har lärt mig om mer udda företeelser jag för fem år sen inte hade ett hum om ens.
Dessutom, som jag skrev blev detta den första vägen ur en isolering efter en sorts utbrändhet, då jag återtog lite av mitt människovärde och min människokärlek. Men också spelrummet där jag fått mer skinn på näsan. För hur hade det sett ut annars??
KUL att du personligt besvarar, dialogen är ju det man längtar efter, varför annars skriva? Om du får någon inspiration alls av mina tankar, använd den! Tack. 😉
Och så säger de att det inte finns någon “andlighet” i den moderna världen…
Det häftiga är att det är en “rationell andlighet” som bygger på vetenskap och teknik. Sinnesförhöjande och sinnesutökande upplevelser utan en massa tro och hokus-pokus.
En del människor fattar. Andra gör det inte.
Kram! / HAX
Hax:
Du har rätt. Jag har inte tänkt på det ur det perspektivet. Ett värdeerbjudande som religioner har mot utövare är ju just gemenskapen.
Victoria:
Jo, jag har sagt men bara bland likar. Detta är nog första gånger jag säger det “högt”
Det låter verkligen som vi har väldigt likartade upplevelser Victoria. Lyckligtvis har jag aldrig varit utbränd men bloggande och läsandet av andras bloggar har verkligen ökat mina kunskaper, relationer och det har lärt mig skriva. Den blogposten som du precis har läst. För 20 månader sedan kunde jag inte föreställa mig att jag kunde skriva så och att mina ord kunde beröra så många människor. Det var ju något som var förbehållet “författare”
jag kan inte tänka mig något annat sätt att bemöta dig. Du tog dig tid från ditt liv att skriva något personligt i min blogg. Ett tack är det minsta jag kan ge dig!
Jag gick hem där på kvällen och satte mig och funderade ut lite praktiska tillämpningar av det vi pratade om. Efter att ha läst kommentarsströmmen här på bloggposten så ser jag att vi kanske inte är fullt så annorlunda som vi trodde. Jag tror det är läge att skapa bloggknapp till detta inlägget.
//Jesper
ja, det borde skapas en symbol. Någon designkunnig människa som vill skapa den?
oj vad kul. vi kan väl försöka samla alla som gillar internet så mycket som vi? jag har försökt länkkärleka på ovanstående länk, men har säkert missat massa.
christian, nu ser du att du inte var ensam. vi är många som älskar internet, och nu älskar vi dessutom dig!
Marcin
Flera nya dörrar öppnade sig för mig efter detta. Om jag visste vilken respons detta inlägget skulle få, ja, då skulle jag nog tvekat lite innan jag tryckte publicera. jag satt ju och bara skrev helt spontant det som var i min hjärna och nu läser tusentals människor detta. Galet
klart vi skall lyfta fram dem. jag skall skriva om människor som älskar nätet i veckan och kanske, kan vi få någon att ta fram en symbol
–>Henrik Alexandersson
Andlighet finns så länge det finns människor, och djur med kanske? Tyvärr har vi ju inte samma språk bara..
Men Rudolf, du är en författare, hacka i dig och lär dig leva i nutiden, acceptera dess puls och att din puls berör oss! ;-}
Så BRA att din fantasi inte kunde förutse responsen, då hade din gåva kanske aldrig getts, av prestationsångest?? 😉
Vet inte om jag ens idag vågar säga det högt.. Jag skiljer lite på t ex min blogg som är anonym och intim och det jag visar andra övertydligt, antingen på nätet eller IRL. Det får vara så, annars blir det för sårbart.
Nätets möjlighet till anonymitet är en gåva, på vissa sätt, medan andra gömmer sig bakom den för att djävlas med andra och vara duktigt primitiva. Men jag skiljer på orsaken till anonymitet, eftersom jag kan förstå den. En psykolog eller myndighetsperson kan inte visa sin identitet på t ex en dejtsajt. Men de kan vara snygga ändå, om de skriver bra.. *hahha* Bara en flyktig tanke om Nätets smörgåsbord..
Fint. Kärlek. Verkligen.
Tack Judo! Jag tror du känner likadant!
Jättefin text om gemenskap.
Den som vill ha samma upplevelse som kvinnan i TED-filmen kan med fördel prova LSD. Naturligtvis med en guide i ett land där det är lagligt att äta vad man vill.
Strålande. Jag blev nästan lite skrivsugen här – att skriva något politiskt om vår tillsammans hjärna – internet
Jo, just det. Jag älskar också internet så klart
Mary: Du om någon behöver inte säga att du älskar nätet. Det märks 😉
Skriv, skriv så det glöder!
Viktoria!
tack!
Jag har övat hårt. De senaste 20 månaderna har jag skrivit mer än 1000 blogposter. För att lära mig hur man inte bara förmedlar en kunskap utan hur man kommunicerar med text.
Samtidigt blir man helt matt av att skriva en blogpost som denna. Jag var helt slut hela dagen. Antar att det beror på känslorna!
Ibland sitter den bara där liksom, allt bara fallet på plats, du kan läsa dessa också:
http://disruptive.nu/2008/07/27/manlandningen/
http://disruptive.nu/2008/04/22/att-uppleva-entreprenorskap-utan-att-vara-entreprenor/
ta dig också tid att lyssa på Teo Hären, om baksidorna med kreativitet:
http://disruptive.nu/2008/11/19/teo-haren-en-videointervju/
Gillade dina historier också V!
Väldigt starkt skrivet. Du har naturligtvis rätt i sak, nätet är vår nya sociala mötesplats; agoran, torget, kvarterspuben, vardagsrummet, ljugarbänken, bondköket, lägerelden, biktstolen.
Hej!
Jag har aldrig tänkt att jag älska internet men Viktorias kommentär påminner mig om internets påverkan på mitt liv – det har svettsat samman familjen, och vänner hela världen över.
Jag har helt plötslig kontakt med kusiner som jag inte ha pratat med sen min pappa dog för nästan 30 års sedan – jag har kontakt med delar av hans släkt som vi aldrig fick lära känna – jag har dagligen kontakt med gamla vänner som jag träffar en gång per år om jag har tur – jag har fått möjligheten att skriva offentlig – jag har upptäckt och utvecklat delar av mig själv som jag inte hade förväntat mig, jag har lärt mig en hel del om alla möjliga saker.
Men det är nog kontakten med nära och kära som betyder mest – att kunna välja att bo så långt borta men ändå vara så nära – värdet av det kan jag aldrig sätta ord på……
Ni har nog rätt…….. jag älskar internet jag med….
tack……
Hej =) Måste bara säga att det är första gången jag läser något från din blog, men det verkar som att vi delar uppfattning totalt. Stå på dig ordentligt!
(Kort kommentar, men ibland kan man förmedla allt man vill ha sagt i bara en mening. Jag hade kunnat göra en superlång kommentar med allting jag reagerade på i din post, men jag summerade det istället.)
Det du skriver berör mig väldigt mycket. Tack!
Tänkvärt om andlighet i den digitala åldern. Tackar för detta, kommer nog att kika in på den här bloggen framledes.
Ha det gott!
Hej CR och alla ni andra,
jag återkom nu för att jag är nyfiken på hur (och inte om) dialogen fortsatte. Berättade om ditt inlägg och om blogg/internetgemenskapen för min man idag och han blev förvånad att vi kan känna med och för varandra och att det är så socialt på nätet. Han tyckte det lät härligt, jag sa att det är det! 🙂
Kram på er, Maria
”En del människor fattar. Andra gör det inte.”
Så ser inte min kärlek ut. Inte ”vi och dem” det vore att älska bara för att visa vem man är.
Christian,
Fantastiskt! Tack för att du delade – du rubbade mina cirklar med den här postningen och ingjöt lite nytt hopp och tro i mitt enubblande på Internet. Keep on rocking!
@Jenny Maria
Jag tror det är svårt att säga något om Henriks kärlek utifrån denna korta mening. Det är ett vi och dem, och uppgiften är att göra dem till oss. Ibland måste det ske med metoder som inte anses vara kärleksfulla såsom gerilla-krigsföring och provokation, eftersom dem, de, de som inte hänger med hotar oss, och detta hotet är högst reellt. Aktivt. Men det är inte, och får inte bli, en hatisk kamp, utspelad i en medeltida notion över vi och dem, gott och ont, rätt och fel utan snarare en kamp i och mot oss själva. Det som växer fram i dagens tekniska interconnectness är medvetenheten om att vi är en. Som kvinnan i videon talar om, men vi lever fortfarande i en tid där vi i denna enhet tar oss olika polära roller, det kan se ut som en blodig kamp, men är i själva verket en kollektiv läroprocess som är teurapeutisk på individnivå och ofrånkomlig och nödvändig.
Jenny Maria;
jag försår precis vad du menar. Och jag var nog lite oklar.
Vad jag syftar på är att en del politiker och byråkrater har noll koll på nätets frihet, dynamik, öppehet och deltagarkultur. De vill stänga, reglera, inskränka, registrera och förhandscensurera.
Det skulle de inte gör om de hade fattat vad internet verkligen ÄR.
Ja, bra post Christian.
Internet förändrar allt; och det är bara början, på något väldigt stort. Jag tror att det t o m kan vara svårt att greppa hur stort det är i form av förändrande faktor på samhällets kultur och “struktur”.
Jag tror nästan alla (i västvärlden) skulle kunna tänka sig ett liv utan Internet för 5 till 10 år sedan, men jag tror att ingen (utom kanske Jan Guillou) kan det idag.
Att politker vill kontrollera är, för att vi har valt dem för att skapa ett samhälle som skall göra oss trygga och skydda oss (och nog detta i för stor utsträckning i min mening), precis som man vill kontrollera allting annat som har tillräcklig kraft och förmåga att påverka samhällets stabilitet och existerande struktur.
Så det kanske är för att politiker förstår inte vad som ger Internet näring, men vilken otrolig potential det har att påverka vårt samhälle och jordklot som de vill kontrollera?
Internet gör världen smartare, mindre, närmare, och friare, och mer individuell. Man vill inte vara på fel sida om en sådan kraft.
Ingalill! Tack!
Nicolai:
bra skrivet. Det är dessutom så att man vill delta i den. Vi finns på jorden i den intressantaste av tider och man vill uppleva det fullt ut!
@Mathias
”Det är ett vi och dem, och uppgiften är att göra dem till oss.”
Inte för mig Mathias, jag är emot tvång, ofrihet och ”kollektiva läroprocesser” oavsett var de sker, oberoende av om sådant rättfärdigas via religion, politik, utifrån ”förståelsen” eller av somligas uppfattning om vad som är rätt inställning till någonting.
Jag är allergisk mot människor som försöker dominera andra och koncentrerar mig mycket på att leva i ”live and let live” – anda. Jag försöker vandra den åttafaldiga vägen och följer skadeprincipen så väl jag kan.
Du kommer därför aldrig att utsättas för att jag försöker göra dig till mig och jag hoppas du kan respektera min ovilja att bli som du.
Det är inte ”Internet” i sig som är föremålet för min kärlek utan det nätet är: spridning av kunskap, möten mellan människor, historier att ta del av, att kunna kolla något via olika källor, att enkelt öka mina egna insikter och inblickar, att demokrati och individers rättigheter ska nå in där det saknas och att röster från andra ställen ska ha en plattform att nå ut – att livet blivit större.
? ? ?
Nicole:
Du beskriver exakt samma sak som jag, hur nätet gör att man kommer närmare. I mitt fall verkar det funka på främlingar också
Det var gripande att läsa ditt inlägg. Det här betyder att idén om Internet som skapare av gemenskap börjar slå igenom på stort. Det är ju från början en social uppfinning, mer än en teknologisk. Kommunikation innebär att göra gemensamt. Internet gör mer och mer av våra verklighetsbilder gemensamma, och det är fantastiskt när man tänker på vilka långtgående effekter det kommer ge upphov till.
Älskar också Internet
@Jenny Maria
Jag håller med dig till viss del, men är nog inte lika fredligt och vänligt lagd som du är.
+1 liksom!
Tack johan!
Ja, jag säller mig gärna till alla ni här som uppskattar dett inlägg. Härligt skrivet Christian! Inspirerande!
Det är ju lite så att internet är som livet, fast bättre!
Här finns möjlighet att känna gemenskap med dem som har samma intressen som sig själv, att lära sig av dem som kan mer än själv, och att bidra till dem som vill ta del av vad man själv nu kan tänkas ha att komma med.
För övrigt kan man bara instämma i hyllningskören från de begåvade kommentatorerna här. Snyggt förklarat.
Tack Patrik. Dina ord betyder mycket för mig!
Ganska ofta är de mest känslodrivna texterna de som är minst koko. Detta är ett känslodrivet inlägg. Och inte det minsta koko.
Hej Christian. Vilket inlägg! Det måste väl vara någon slags rekord när det gäller kommentarer?
Jag förmodar då att uttrycket “skriv personligt på din blogg och du kommer att få mer läsare och kommentare” stämmer verkligen 😉
mvh
ja David. Detta är rekord, utan tvekan. Dock har jag en känsla av att detta inte är över ännu
Hej C!
Mycket fint skrivet.
Det är nästan ironiskt att Internet är det som sammanför människor idag. Missförstå mig inte, men när Internet kom trodde jag inte att det skulle utvecklas till en plats som ger människor kärlek och tröst, glädje och lycka osv.
Teknikens under är en värmande tanke i detta fall!
Passion and personality rules!
Pandacilla
“Passion and personality rules!”
Spot on kan jag säga. Det är detta som internet handlar om. Det är inte en distributionskanal. Den socialaweben är en av mänsklighetens viktigaste uppfinningar de senaste 100 åren, som både du och jag säger, den kommer föra oss närmare varandra!
Jag har börjat twittra nyligen, faktiskt ett väldigt roligt sätt att kommunicera med intelligenta människor utan att tvingas vara på en dejtingsajt, som jag tycker är jobbigt, fast jag är singel.
Hittade en bra teknikblogg som jag kommer läsa, för jag är ingen datatrollkarl, jag vill bara bruka nätet och detta verkar bra och beskrivande:
http://blogg.gp.se/teknik/
Här, en liten tipsguide om hur man kan tänka när man bloggar:
http://mymlanthereal.wordpress.com/2009/05/05/lite-bloggskola/
Intressanta funderingar om vem som kanske bloggar? (inte hunnit läsa än)
http://bloggingwithoutablog.com/are-introverts-better-bloggers/
Faktum är att Internet är en infrastruktur vi kan färdas på! Läs Johanna Nylanders artikel här:
http://www.kvp.se/nyheter/1.1556195/johanna-nylander-internet-ar-infrastruktur
Alla dessa nya intressanta länkar har jag snappat upp på Twitter, kanske eftersom jag cruisar mellan mediefolk och reklamare, eftersom kommunikation är ett område som intresserar mig. 🙂
Min egen blogg handlar mest om ADHD och att få en diagnos långt efter man borde ha fått den.
Jag håller absolut med! Utbrister regelbundet samma sak också, och betraktar nog mer än många andra Internet som en självklar funktionell förlängning av mig själv. Det är nästan löjligt självklart hur Internet gjort min tillvaro mycket rikare
CJ
Ja, så är det för mig också, dock är det tydligt att många inte känner samma sak. Lite som att kunna läsa i en värld av analfabeter ibland!
Påminner om galenskaparnas “Kan man bli analfabet om man vill?” 🙂 “Kan man sluta googla om man vill?”
Jag blir förbluffad varje gång jag ens får höra att någon inte använder Google Reader eller liknande (och det är många!)
http://www.youtube.com/watch?v=VSPZ2Uu_X3Y
CJ
Det är för att det behovet ännu inte väckst hos dem. Du och jag följer säkert 50-100 bloggar och andra källor.
De flesta läser fortfarande bara aftonbladet.se
Ja Internet betyder verkligen mycket nu för tiden. Bara att helt obehindrat kunna kolla på ett TED-avsnitt är ju fantastiskt. Gäller bara att inte tappa bort de mellanmänskliga relationerna.
Man (jag) blir glad :). Kan bara stämma in i mycket av vad övriga skrivit. Jättefint!
//Karin
Jag har använt internet ända sedan jag var barn och jag måste säga att jag också älskar det
jag är Internet , du är internet, vi alla är internet
Det är klart att jag inte tänker ge upp internet bara för att ett par politiker säger det
Otroligt bra skrivet! du är inte ensam 😉
Rudolf!
En av de finaste beskrivningarna av internet jag läst. Tack för att du delade den med oss och för att du var uppmärksam och visade mig hit.
Nyheter och debatter i all ära, men det är alla mänskliga möten och delade erfarenheter som gör internet stort. Internet är precis så stort och så litet som dess användare. Du gjorde just nätet större och rikare än förr!
Tack igen!
Sophia
Sophia!
“Making millions making change” var tidigare disruptives devis. I detta fallet tjänade jag nog inget men kanske gjorde jag en liten skillnad!
Jag läser den här posten idag igen och jag ryser Christian. Håren på mina armar står rakt upp!
Tack för att du skrev det. Det är en skön känsla att kunna framkalla sådant, av saker som min hjärna skapat!
Jag kan lååååångt ifrån så mycket som du kan om digital kommunikation och allt det du är så bra på, men det här inlägget berörde mig verkligen. Man känner verkligen hur mycket du brinner för det här…
Vackert… *kram*
100! Så bra var det.
Passionen har fått ett ansikte och en röst. Vackert, sant och bra! Kör på så det ryker! Du är på väg in i min bok om affärsmannaskap – AB Tvärtemot i kapitlet om drivkrafter bakom affärsmannaskap och entreprenörskap.
Wow, ja det här var verkligen ett grymt blogginlägg. Du har så rätt i typ…allt! Huvudet på spiken alltså! 🙂 Du är ju grym, Christian.
Fruktansvärt bra skriven artikel. Jag har många gånger funderat på hur det kommer bli om man vänder på det, vad kommer mina barnbarn att tänka och känna när de ser mina bilder på Facebook osv. Kommer de skratta? Känna igen sig, kanske får de en “närhet” till mig (morfar) så som du beskrev det, men på ett omvänt sätt.
Nu rörde jag nog till det en massa, men tack för ett bra skrivet inlägg!